Årets bästa bild?

3545 (1)

Tror jag nyss gjorde årets bästa bild… Eller vad säger ni?

Vad bilden föreställer? Det är planeten Venus, det ser ni väl…

(Bild 1 – Venus, 2013)

Annonser

Insnöad tråkmåns…

3536 (1)

Jag är nog rätt speciell, om jag ska vara helt ärlig…

De flesta människor går genom livet och försöker prova på så mycket som möjligt, men inte jag! Jag är mer denna insnöade tråkmåns som hela tiden gör precis det samma. Varje vecka, varje år – och så småningom hela livet… I motsats till de flesta andra som börjar fotografera, så dog inte mitt intresse ut efter 2-4 år. Utan det utökades hela tiden, efterhand som jag alltmer upptäckte hur oerhört fascinerande det är att fotografera. På alla plan!

Det jag trodde mig veta om naturfotografi när jag började, det hade jag lärt mig redan efter fem år. Men allt som skett därefter är sådant som jag inte ens kunde föreställa mig, när jag höll i min första systemkamera 1979 och bestämde mig för att bli naturfotograf på heltid. Den grundläggande fotografiska tekniken, den lär man sig rätt snabbt. Det är ungefär som att lära sig cykla; när man väl har lärt sig så sitter det i resten av livet. Allt som sker därefter handlar om att utveckla sig; utveckla bildspråket, uppdatera sig med kunskap om ny utrustning, studera de olika motiven man vill fotografera – och inte minst så småningom hitta sitt konstnärskap. Att utbilda sig i sitt bildskapande, det tar faktiskt hela livet… Vissa bilder kommer heller inte av sig själv; varje år blir det nya bilder som har utvecklat sig vidare från förra årets bilder – och som inte skulle ha blivit till om det inte hade varit för just förra årets bilder.

3537 (2)

Men de flesta som fotograferar, kanske så många som 99 procent, de håller inte på i mer än 2-4 år. Sedan tröttnar man och går vidare till nästa intresse. Då har det blivit dags att prova på något helt nytt… När jag tittar tillbaka på alla de år jag hållit på så undrar jag vart många har tagit vägen. Naturfotografer som var aktiva, som var duktiga – men som nu är helt borta. Jag undrar också hur många naturfotografer vi hade varit idag om inga hade tröttnat…

För varje år kommer det även in en strid ström av nya. Nya som upptäckt det fascinerande med att fotografera, nya som vill lära sig, som vill gå på kurs, som köper fotoläroböcker, som går med i fotoklubben, som blir medlemmar på Fotosidan. Går jag in på Fotosidan idag och tittar runt, så ser jag att de flesta som nu är aktiva är helt nya namn för mig. Och jag undrar samtidigt vart alla de andra tagit vägen som var aktiva när jag själv var aktiv medlem för drygt 6-7 år sedan.

Tänk vad många fantastiskt duktiga naturfotografer vi idag hade haft, om inga hade tröttnat… Och fotokurser på nivå 7 och 8 hade haft flera deltagare än de rena nybörjarkurserna. Men så är det ju inte, tyvärr. Fortfarande är de mest grundläggande fotokurserna också de mest efterfrågade, vill du skriva en bestseller så är en grundläggande lärobok bästa tipset (med ny upplaga vartannat år och enklare uppdateringar, så har du en storsäljare resten av livet) – och vill du ha många fina kommentarer till dina bilder så gäller det att de inte blir för avancerade eller ”konstiga”.

3538 (3)

Men vad ska man sedan göra? När man lärt sig fotografera, när man vunnit fototävlingen för andra eller tredje gången, när man blivit hyllad som fotograf ett antal gånger, kanske hunnit publicera någon bok med sina bilder eller haft ett antal föreläsningar? Vad gör man då? För inte är det väl meningen att man behöver ännu fler bilder på blåsipporna, rådjuren eller solnedgångarna? 4-5 vårar bland blåsipporna räcker väl för de flesta, eller?

Inte om man är en insnöad tråkmåns som mig! Som legat där bland blåsipporna under 26 vårar, som passerat 25 000 arkiverade bilder på rådjur – och som upplever en ny fantastisk solnedgång nästan varje dag och har gjort detta i runt 40 år. Jag är faktiskt så fruktansvärt tråkig att jag även hoppas på minst 30 vårar till bland blåsipporna och minst 25 000 nya bilder på rådjur. För inte att tala om alla de kommande fantastiska solnedgångarna…

Ibland får jag sökningar till min blogg där olika undrar vad jag gör idag. För ett tag sedan hade två personer sökt på meningen ”vad gör Terje Hellesö idag” och sedan hittat till min blogg. Då och då träffar jag också på personer som undrar. Som om det är så självklart att jag skulle ”gått vidare” i livet – och börjat med något helt annat. Olika journalister återkommer också till denna fråga.

Mitt svar blir hela tiden det samma: Jag fotograferar! Som jag alltid gjort. Jag skriver, som jag alltid gjort. För varför skulle jag inte göra det?

3539 (4)

Men jag har samtidigt gått vidare! Jag har gått vidare med mitt fotograferande, och ser fortfarande en utveckling efter varje ny fotoutflykt. Jag har gått vidare i mitt skrivande och tycker mig fortfarande se att skrivandet utvecklas. Mitt undervisande utvecklas i mina fotokurser och för varje ny föreläsning blir jag allt bättre på att föreläsa. Mitt konstnärskap är alltså under ständig utveckling och förändring. Kanske är jag tråkig, eller så tar det bara längre tid för mig att lära mig något…

Om jag tänker tillbaka på allt det jag upplevt och lärt efter mina första 2-4 år som fotograf. Om jag föreställer mig de ögon jag då tittade med, hur jag då upplevde fotografiska bilder, hur jag då behandlade fototekniken – oj vad mycket jag då skulle ha missat! Därför vet jag också hur mycket spännande som framtiden kan ge, som jag idag har svårt att föreställa mig. Därför är det omöjligt att tröttna på att fotografera, skriva, undervisa och föreläsa!

Jag kanske är rätt så insnöad egentligen, men tråkigt har jag definitivt inte. Dessutom är snö fantastiskt spännande att fotografera!

(Bild 1 – Grövelsjön, 2009)
(Bild 2 – Dagslända, 2006)
(Bild 3 – Gädda, 2007)
(Bild 4 – Talgoxe, 2013)
(Bild 5 – Älg, 2010)

3540 (5)