Fotobloggens framtid…

3517 (1)

Flera har ställt frågan och undrat hur framtiden kommer se ut för fotobloggen. Är den på väg att försvinna? Håller den på att dö ut? Är marknaden övermättad? Har vi inte tid att titta på andras fotobloggar? Har vi inte tid att själva fotoblogga? Många frågor, från många olika fotografer. Jag är själv inte så upptagen av frågorna, då jag inte är så upptagen av att göra som alla andra. För mig är frågan mycket enkel: Jag fotograferar och jag skriver, därför bloggar jag! Dessutom fotograferar jag mycket och ofta, därför är det heller inte svårt att uppdatera bloggen dagligen. Jag fotograferar också för mig själv, inte för andra. De bilder jag visar fram i bloggen är därför också helt egna och personliga bildurval. Texterna är också personliga, och aktuella för mig och mina tankar.

Min blogg kommer inte försvinna! Min blogg kommer heller inte dö ut; den kanske kommer förändras med tiden – men den kommer finnas kvar! Om marknaden är övermättad eller inte, det bryr jag mig inte om. Jag bloggar för min egen skull och har gjort det aktivt sedan 2006-2007, på olika sätt och på olika ställen. Jag har egentligen alltid gått min egen väg, helt oberoende av vad andra gör eller inte gör.

3518 (2)

Jag har rätt många besökare varje dag, vilket jag är oerhört tacksam över. Men det är inte så många som kommenterar, eller vågar kommentera. Det har jag hört från flera; dels när jag mött dem i vardagen, men även över telefon och mejl. Vilket jag tycker är synd, men att många läser bloggen varje dag är ju hur bra som helst. De som inte vågar kommentera, får väl fortsätta med det. Det är ju inte mitt problem, egentligen. Visst får jag också en och annan kommentar som jag inte publicerar, men dessa är försvinnande få i sammanhanget – och oftast sådana som inte tillför något annat än att vara elaka.

Dagligen ser jag i bloggens statistik vilka inlägg som uppskattas mest, och som har flest läsare. Jag kan se vilka bilder som är mest populära. Ibland får jag önskemål från olika läsare om vad de tycker jag ska visa fram eller skriva om. Att bloggen tydligen engagerar är jag mycket tacksam över. Men jag följer hela tiden mina egna tankar och visioner. Visar fram de bilder jag vill visa fram; även om vissa motiv och vissa bildtekniker är mindre populära så fortsätter jag att visa fram sådana bilder. Och även om många vill att jag borde ge ännu mer konkreta fototips; så är jag konsekvent försiktig med det. Jag har ju olika fotokurser där jag håller på med detta; att låta bloggen vara en ”ständigt uppdaterad fotokurs” är inte aktuellt.

3519 (3)

Det mesta i min fotoblogg kretsar kring ett personligt urval av bilder och texter. Undervisningen lämnar jag över till mina fotokurser, underhållningen till mina föreläsningar – och de som vill se mina bilder i större format hänvisas till mina böcker, utställningar eller andra bildvisningar. Jag är mycket försiktig med att erbjuda för mycket gratis, direkt i bloggen. Vill ni lära mycket, veta mycket – då finns ju mina olika fotokurser.

Jag är själv aktiv bloggbesökare, har ett antal olika som jag ofta och gärna besöker (här finns olika länkar). Jag är en långsam bildtittare; ser jag bra bilder och läser bra texter – då återkommer jag ofta. En riktigt bra bild kan jag titta på hur ofta som helst; jag har egentligen aldrig varit någon anhängare av att vinna tävlingen med att hinna se så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt… Därför är jag sällan någon som ”enbart” gillar, utan jag väljer att kommentera. Ibland först efter att jag återvänt till det samma blogginlägget 5-10 gånger. Kanske är detta en viktig orsak till att jag inte är så aktiv på Facebook för tillfället; det blir för mycket gillanden, utan några givande dialoger. Det finns faktisk de som väljer att gilla en länk på Facebook; helt utan att egentligen aktivt ha klickat på länken. För mig är detta helt otänkbart; jag är alldeles för foto- och bildintresserad för att vara så ”ytlig” eller ”nonchalant”.

3520 (4)

Vad jag förstått, så är jag mer engagerad och intresserad är de flesta andra. Jag verkligen brinner för naturfoto, för fotografi och bild. Det är nog mest därför som jag är så aktiv med att blogga, med att fotografera nästan varje dag och med att titta på bilder från andra fotografer – antingen det är på en fotoblogg, en hemsida eller här hemma i bokhyllan. Allt annat handlar om prioriteringar.

Så för mig har fotobloggen verkligen en framtid; då jag tror på den direkta kontakten som det ger till andra fotografer eller fotointresserade. Men jag hade gärna sett att aktiviteten hade varit större från andra; både med att fotografera och inte minst med att fotoblogga!

(Bild 1 – Is, 2013)
(Bild 2 – Lungört, 2013)
(Bild 3 – Padda, 2013)
(Bild 4 – Häger, 2013)
(Bild 5 – Råget, 2013)

3521 (5)

12 reaktioner på ”Fotobloggens framtid…

  1. tror inte den kommer att försvinna så länge folk gillar att skriva om saker och ting.. sen är det ju urvalet och kvaliteten på den men det är ju bara att låta bli om man inte gillar den. har skrivit ett tag nu och tycker det är kul och utvecklande ,, sen är det som du säger tråkigt med gilla knappen
    ha en fin dag
    peter

    • Jag hoppas du har rätt Peter, även om flera börjat ställa sig dessa frågor. Men det kanske är så enkelt att de som varit mycket aktiva de senaste åren, att de nu tröttnat. Det är ju vanligt att det mest intensiva fotointresset sällan håller i sig mer än 2-4 år. Och att det hela tiden dyker upp nya fotografer som får ett intensivt intresse. Tack för din kommentar! 🙂

  2. Ett mycket bra och intressant blogginlägg Terje! Och jag tycker att det är en självklarhet att man gör det för sig själv och för att man tycker det är roligt. Det är väldigt givande att ta del av Dina inägg, både vad textinnehåll och bilder anbelangar. Jag älskar Dina bilder, ovan är rågeten och paddan mina favoriter, men jag gillar alla. Och Din text är verkligen bra 🙂 MJag blir riktigt glad över det du skriver. Och tänker man som Du så kommer inte bloggandet försvinna.

    Jag har fotat i många år, och jag tycker att först nu, de senaste två åren, har jag äntigen fått lite valuta för allt tålamod, det tar tid för mig att lära även om jag har en smula känsla. Och jag fotar enbart för att jag tycker att det är så roligt. Jag har alldees nyligen fixat en hemsida, det behövs fortfarande vissa justeringar men nu finns den där: http://www.jaktman.se. Det har varit svårt, men jag har varit tålmidig och mycket envis, bara för att jag tycker att det är så kul. Jag har även en blogg där, jag känner att den kommer fungera lite som en dagbok, önskar att jag hade kommit igång med det här för länge sedan. Men bättre sent än aldrig.

    Nu är det snart helg, bara några timmar kvar innan det är dags att åka hem. Skönt med fredag.
    Ha det bra Terje! Krama Din vackra Malin!
    /Syssy

  3. Intresset är inte borta har bara valt att ta det lite lugnare i år efter förra årets massiva projekt med en bild om dagen. Kommer att fokusera mer på macro och undervattensfoto nästa år. Och då ska även datorn vara fixad så jag kan jobba med bilderna igen 🙂

  4. Det känns i luften som om det är en avmattning på bloggar rent generellt. De har funnits ganska länge nu och har fått konkurrens av andra snabba media. Tillslut tvingas folk att välja när de inser att de faktiskt har ett verkligt liv också och inte bara ett digitalt.
    Att vara seriöst aktiv på alla media, BloggaFacebookInstaTweeta etc får snart även den mest stresståliga människa att börja fatta att den kanske inte kan/måste vara överallt samtidigt hela tiden. Och det här ”gilla” på Facebook är så löjligt så det finns knappt ord att beskriva det…

    Jag har ju valt bort allt annat och bloggar endast. Just därför att kunna visa bild och text på ett lugnare sätt passar mig. Och så bloggar jag mycket för min egen skull, bra att ha tankar och bilder samlade och se sin egen utveckling genom bloggen, som en slags digital dagbok nästan.
    Sedan att man har läsare ger naturligtvis en sporre till att fortsätta att blogga.
    De som bara lägger upp bilder utan att skriva någon text tråkar ut mig i längden. Det mest intressanta är att se bilder och att läsa en text till, oavsett om texten handlar om bilden eller något annat intressant.
    Bra att du tänker fortsätta blogga! 🙂

    • Tack för dessa ord Wictoria, och jag kan inte annat än hålla med dig på alla områden.

      Har inget Twitter och inget Instagram. Är aldrig ständigt uppkopplad mot Facebook, är kanske inne på Facebook högst 1-2 gånger per dag. Och ibland kan det gå flera dagar utan att jag varit där. Att alltid vara tillgänglig digitalt, det är inte min melodi. Och precis som du säger, man har ju ett liv även utanför den digitala sfären. 🙂

  5. Kan bara hålla med Wictoria ovan,även om jag inte håller med om att det ska vara text till bilden i alla lägen,ibland är det trevligt,men en bra bild kan ju oxå stå för sig själv. Tur att du fortsätter i.a.f,det var ju faktiskt du som indirekt fick mig att både börja fotografera och blogga när jag upptäckte din blogg för några år sen.Fotograferandet och vistelsen i naturen har blivit ett begär som jag gärna skulle utöva mycket mer om det inte vore för alla andra måsten…

  6. Hvor så man flest og best naturbilder på åttitallet? I Norge var det Fotografi, Foto, Villmarksliv, Jakt&Foto, ViMenn og lignende magasin. Og vi kjøpte. Med nittitallet kom også Camera Natura og BioFotos Naturfotografen.

    Så kom internett, med personlige wesiter, og vi kunne selv publisere våre bilder for et potensielt stort publikum – selv hadde jeg flere hundre tusen besøkere på min website. Jeg lagde mange websider for fotografer, for ikke alle hadde forutsetninger for å lage sitt eget nettsted.

    Deretter kom bloggene, og der trengtes ingen særlig kompetanse for å lage sin egen side. De poppet opp overalt, og ble fotografenes utstillingsvindu for både bilder og tekst. Kommentarer ble delt ut i vilden sky – nesten bare positive.

    Men i bakgrunnen seilte Facebook opp, et sted der ”alle” etterhvert var. FB har gradvis blitt hovedvinduet for folks bildepresentasjoner. Mange forsøker å legge inn ”lokkebilder” på FB som linker til sin blogg, for å trekke publikum over fra FB. Men FB har et så godt grep om folk at det er vanskelig å få revet dem løs. Alt skal skje så hurtig, i en jevn strøm, og få har ”tid” til å stoppe opp særlig lenge ved bildene – langt mindre forlate FB for å ta en pause i bakken og se bilder på en blogg og website.

    Vil man ha et stort publikum for sine bilder, må man servere bildene der publikum er. Og hvor er de akkurat nå? Jo, på Facebook. Lik det eller ikke, men sånn er det.

    Jeg liker det ikke 🙂

    • Takk Dag for dine ord og ikke minst din historie om utvikligen av hvordan man kan vise fram sine bilder.

      Visst kan man passe på å vise sine bilder der det finnes et stort publikum, som på Facebook. Jeg liker det ikke heller, da kvaliteten på bildene blir dårligere. Dessuten behøver jeg ikke nevne layout och alle andre begrensninger.

      Det med publikum er noe spesielt. Hva er best; å få hundre klapp på skulderen der de fleste egentlig ikke er så interesserte egentlig – eller å få fem eller ti riktig fine kommentarer der det kan utvikle seg en meningsfull dialog? Er det berømmelse eller kommunikasjon som er det viktige?

      Om jeg må velge mellom Facebook og bloggen, da velger jeg selvfølgelig bloggen. Alle de som synes det rekker med Facebook og som bare finnes der – det er deres problemer. Er man riktig interessert av naturfoto och bildetanker, da leter man vel der man behøver lete. Kjøper den boken man behøver kjøpe, går på den utstillingen man vil besøke… Gjør man det ikke, da begrenser man seg selv.

      Og jeg liker ikke begrensninger. Skulle jeg bare ha tilgang til Facebook, skulle jeg gå under. Jeg skulle savne for mange fotografer og savne mange riktig bra bilder. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s