Ett löfte från en trött människa…

3419 (1)

Så länge jag fortfarande har en ”svans” av besatta människor efter mig, så kommer alla ständigt bli påminda om mig och min situation. Nu senast var det en intervju som publicerades i de olika hälsingetidningarna. En intervju jag tackade ja till, efter att jag kontaktades över mejl. Alltså ingen intervju jag själv hade bett om. Jag söker ingen publicitet i media överhuvudtaget. All media som gör något om mig har antingen kontaktat mig direkt och jag har tackat ja – eller så har det skrivits olika saker där jag inte blivit kontaktad alls.

Fördelarna med att numera vara en offentlig person är att jag inte alls behöver marknadsföra mig, nackdelarna är att det hela tiden sprids en massa rykten och osanningar. Jag är inte människa att möta all den skit som ständigt sprids om mig. Det hoppas jag de flesta förstår. Jag kan heller inte möta de rykten eller osanningar, som jag av olika anledningar inte känner till. Därför är det också så att de rykten och osanningar som inte kommenteras av mig, också kan ha sin naturliga förklaring i att jag inte känner till dem.

Alla som följer min blogg, och som verkligen också läst alla mina olika inlägg – har fått min bild av det hela. Jag har redovisat bilder, jag har försökt förklara efter bästa förmåga.  Sedan bloggen startade upp igen 12 september 2011 så har jag publicerat 1307 inlägg. Det är ett stort bibliotek av texter, förklaringar, artiklar och bildtankar. Dessutom har jag hittills publicerat mer än 3400 bilder. Inga av dessa är klippta-och-klistrade i datorn! Och det spelar ingen roll hur många rykten och spekulationer som ”svansen” försöker med ljus och lykta att sprida. Visst finns det människor där ute som ”svansen” har lyckats indoktrinera, som med att läsa och ta in alla dessa rykten fullt ut tror på dem. Och därför tycker att jag är en mycket sjuk människa och en storlögnare av rang. Må så vara, det är dessa människors problem.

Men det stämmer inte alls med verkligheten!

Nu har jag kommit med ett konkret erbjudande till denna ”svans”, med att inbjuda dessa till en heldag den 23 november. Känslan jag har i kroppen är att ingen av dessa kommer dyka upp. Det är de alldeles för fega för. Jag har faktiskt mött några av dessa i verkligheten tidigare och ingen har hittills vågat konfrontera mig. Glömmer heller aldrig framförandet jag hade på Publicistklubben i januari 2012. Det var då en sagolik hatkampanj mot mig på Internet, och jag fick även hotfulla kommentarer och mejl – så att Publicistklubben upplevde att det fanns en hotbild och hyrde in en vakt som stod i bakgrunden. Ingen av alla de personer som hade dykt upp från Flashback vågade konfrontera mig. Ingen! Men under pseudonym på nätet vågar man säga det mesta, och det fortsätter man med. Även idag!

”Svansen” borde ha en miljon frågor till mig i verkligheten, ansikte till ansikte. Men jag har minst lika många till er, som jag inte är ett dugg rädd för att ställa direkt till er. Om ni nu skulle våga dyka upp. Ansikte till ansikte! Jag är inte ett dugg rädd – och jag kommer heller inte vara rädd om det nu skulle visa sig bli trafikkaos med parkerade bilar och hundratals flashbackare som har dykt upp. Om ingen dyker upp kommer jag faktiskt bli besviken.

Jag tänker fortsätta vara den jag är. I verkligheten! Jag tänker fortsätta hålla på med mitt; fotografera, blogga, umgås med familj och vänner. Och jag kan lova att jag inte kommer att knäckas, oavsett hur mycket arbete ”svansen” skulle lägga ned på att fortsätta smutskasta mig med rykten och spekulationer. Visst är jag trött; vissa dagar känner jag mig mer eller mindre urlakad på grund av er. Vilket inte är så konstigt. Men om ni eventuellt skulle tro att jag sitter och skrattar åt hela situationen, då får ni verkligen tänka om.

Det finns absolut INGET i all denna soppa att skratta åt. Varken om man ser min situation och det jag gjorde, men också inte minst hur ”svansen” betett sig under dessa dryga två åren. Tragiskt, är väl ett mer passande ord. Och då syftar jag inte enbart på mig – ”svansen” är minst lika tragisk i hela denna soppan!

Här och nu kan jag lämna ett löfte till er: Jag kommer aldrig under några omständigheter erkänna något som jag INTE gjort. Och detta är fullkomligt oberoende av hur många rykten och spekulationer ni än skulle hitta på. Eller hur många käppar ni än skulle försöka sticka in i hjulen. Fortsätt måla på, motarbeta, sprida rykten, spekulera, försöka få andra att vända ryggen till mig. Det hjälper inte!

Men ni ska vara mycket tacksamma för att jag fortfarande håller på och har hälsan. Ni ska givetvis också fortsätta hoppas på att jag inte blir dödssjuk eller råkar ut i en olycka – den texten och redovisningen jag lämnar efter mig vill ni nog INTE läsa. Detta är inget hot, utan också ett löfte!

Hoppas verkligen vi ses den 23 november!

(Bild 1 – Skymningslada, 2005)

Annonser

12 reaktioner på ”Ett löfte från en trött människa…

  1. Jeg skjønner at det har vært en tøff periode for deg. Det du har skrevet er en veldig flott og kraftfull redegjørelse fra deg og som det var veldig fint å lese. Håper du får det som du vil etterhvert og at det endeløse mobbingen tar slutt. Stå på Terje og fortsett med å vise oss flotte bilder

  2. Ja du Terje, jag måste erkänna att jag har tyckt både det ena och det andra om dig efter alla intryck man försökt sortera genom åren. Jag har dock aldrig lämnat någon kommentar någonstans på internet angående det. Nu ska jag göra det. Jag köpte min första kamera 1996, en Chinon CE-4.
    Jag hade sett en massa fina naturbilder på bäckar tagna med lång slutartid, och det ville jag också göra. Så mitt på dagen tog jag min Chinon laddad med Kodak 100vs och drog ner till skogsbäcken och riggade upp på det fladdriga stativet som jag köpt på Expert för 299:-.
    Jag stod där och glodde på slutartidsratten och bestämde mig för att 4 sekunder var nog lagom för att vattnet skulle framträda så där drömskt. Bländaren brydde jag mig inte om. Så kom bilderna tillbaka från labbet och ivrigt ryckte jag upp kuvertet och upptäckte till min fasa att ALLA bilderna på den fina skogsbäcken var överexponerade, självklart!

    Jag började desperat leta igenom bibliotekets fotografiavdelning (det här var för snart 20år sedan) så man fick söka informationen just genom böcker, eller någon kunnig person.
    Böcker om enbart färglära eller komposition (som jag senare läst) samt någon till utseendet väldigt trist fotolärbok från 1973 fladdrade förbi när jag febrilt sökte bland hyllorna.
    Så fick jag syn på boken med en fälthare i motljus på omslaget
    Jag vet inte men det kändes lite magiskt när jag läste titeln, ”Naturen som fotomotiv”.
    Författaren hette Terje Hellesö och boken lånades och luslästes med stor inspiration och nyfikenhet inför varje nytt kapitel. Jag lärde mig allt om slutartid samt bländare.
    Men även om reciprocitetseffekt, bländare 16 metoden och att de flesta stativ som marknadsförs är i princip värdelösa 🙂
    Boken var för mig så värdefull att jag köpte mig ett eget ex.

    Dina bilder var för mig något alldeles extra och jag måste erkänna att jag försökte härma dig under ett antal år. Tiden gick och jag knölade på och fick väl i mina ögon till en och annan hyfsad bild. Så började det digitala fotograferandet tränga sig på och jag var nog bland dom sista att ”gå på det”. Jag minns att jag läste någonstans att Terje Hellesö lämnar det analoga för det digitala.
    Jag blev desperat, varför? Det slutade med att jag fick tag i ditt mobilnummer och sms:ade dig angående hurvida det var sant? (Minns du?) Du dementerade då ganska omgående att så var det inte.
    Du tog fortfarande mycket bilder analogt. Fan att jag inte minns när det var men säg runt 2003-4?
    Åren gick och både du och jag samt resten av världen konverterade oss till det digitala fotograferandet. Din bildstil fascinerade mig fortfarande och jag lånade/köpte ivrig dina produktioner så fort jag fick nys om att dom fanns.

    Så uppdagades denna jävla soppa av… ja jag vet fan inte vad…
    Jag minns bara att ja tänkte, det är inte möjligt, jävla idioter…
    Nu med facit i hand och all info så är det som det är.
    Det du gjort tidigare är oklanderligt en milstolpe, inte bara inom Svensk naturfotografi utan globalt sett. Jag hoppas att det du kommer göra framöver kommer bli av samma standard som före ”skandalen”. Jag vet att du ofta skriver att du är dig själv och gör precis det du vill, OCH det är skitbra, verkligen starkt. Men ibland känns det som du borde tänka dig liite mer för när du publicerar bilder på bloggen (fan jag låter som en psykiatriker, tror jag).
    Som affärsman kanske man inte ska publicera 50 bilder på tornseglare i följd, även om det är järvt gjort samt bra bilder så är ju trots allt betraktaren din kund.
    Hur som helst Terje så har du betytt mycket för mig och många andra genom ditt fotograferande samt dina texter. Ta hand om er och keep going.

    Bästa hälsningar Jimmy

    • Hej Jimmy. och hjärtligt tack för din mycket fina kommentar! 🙂
      Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska svara dig, men jag kan börja med att sig att jag är ordentligt rörd över dina ord. Och jag har faktiskt ett minne av ditt sms, jag har för mig att du ringde också vill jag minnas. Och jag kan säga att jag höll mig kvar i det analoga längre än många. Det var först under hösten 2005 som det digitala tog över, nästan helt. Idag jobbar jag huvudsakligen digitalt, även om jag har kvar all min analoga utrustning. Då jag fortfarande känner att jag inte helt kan släppa det analoga. Att jag har kvar den analoga utrustningen kanske också är av nostalgiska skäl, men jag känner för att framöver ta upp mer analogt fotograferande igen. Och jag har ju också börjat ha bildvisningar igen med mina diabilder, vilket uppskattades på bland annat fotohögskolan i Göteborg i maj 2012.

      Jag fortsätter fotografera, och fotograferar faktiskt mer än någonsin. Nästan varje dag faktiskt! Och jag håller ständigt på med att utveckla mitt bildskapande. Egentligen helt oberoende av om det är digitalt eller skulle ha varit analogt.

      Sedan är jag den ivrige typen, vilket du ju kan se här i bloggen. Jag bloggar ofta – och mycket! Visar 50 bilder på flygande tornseglare, eller 100 bilder på älg… Vilket ur en professionell synvinkel är både dumdristigt och säkert uttjatande för de som läser bloggen. Men då jag inte bloggar för andra, utan har bloggen mer för min egen skull, så är det inte så viktigt för mig. Dessutom är jag entusiast, vilket jag är mycket tacksam över – det om något har ju gjort att jag ännu inte tröttnat, och säkerligen heller inte kommer tröttna.

      Jag har egentligen aldrig varit någon bra affärsman, är nog mer konstnär i själen. Dessutom väljer jag att kalla mig för amatör på heltid, vilket jag gladeligen har presenterat mig som under många år. Jag älskar det jag gör! Och du skulle bara veta hur många timmar och dagar, och inte minst exponeringar, jag gjort på flygande tornseglare genom åren… Hehe!

      Jag lovar att ta hand om mig och mina – och jag lovar att fortsätta. Fast då får du lova mig det samma! 🙂

      Tack än en gång Jimmy!

  3. Det här är väldigt intressant och dessutom förjävligt!
    Förstår om du tycker att det är jobbigt, för det hade vi alla tyckt om vi blivit utsatt för samma sak. Korten är ju sedan tidigare lagda på bordet, men av någon outgrundlig anledning tycks inte det räcka. Det är inte längre 2011 och vi har gått vidare. Alla människor gör fel och det måste man få göra. Det intressanta är inte att blicka bakåt, utan framåt!

    I februari i år så sände SVT (tror det var Uppdrag granskning) ett program om just detta, näthat. För det är just vad detta är!
    Det var ett mycket intressant program, som fick min tankar att tänka på dig Terje. Det är konstigt att dessa fega människor inte vågar står för vad de skriver på nätet. Allt som sker här på nätet måste man ju våga stå för, det är ju också på riktigt. Eller?

    Fortsätt Terje, fortsätt inspirera oss fotografer med dina fantastiska bilder och bry dig inte om dessa kommentarer! Vi vet vilka det är som är sjuka och som egentligen behöver hjälp.
    Det är bra att du inte låter dig krossas av människor som uppför sig på det här sättet!

    • Tack så mycket Mårten! 🙂
      Alla korten är ju inte lagda på bordet, enligt dessa personer. Och alltfler nya kort behöver hela tiden läggas på bordet… Det är ett moment 22. Sedan har vi ju häcklandet som inte handlar om vad jag gjorde och erkände, eller vad dessa nu tycker att jag inte erkänt… Det handlar om annat.

      Jag har lärt mig, jag har erkänt, jag har bett om förlåt – men till mångas irritation så har jag valt att gå vidare. Jag kan idag utan problem prata öppet om allt under kurser och föreläsningar, och använder den erfarenhet detta gett mig på ett konstruktivt sätt. Mitt i allt elände, så tror jag detta kan göra mig till en ännu bättre fotograf, med bilder med ännu större djup. Dessutom ger det mer nyanser och erfarenhet till mina föreläsningar och kurser, med blodig erfarenhet. 🙂

      Krossas, eller ge upp? Finns inte!

  4. Terje, det finns en oslagbar metod mot negativ publicitet och ett sätt att slippa framtida påhopp om du vill gå vidare och kämpa dig tillbaka. Men jag tror inte att inlägg om näthatet och öppenhet om att du är utsatt på detta sätt är rätta vägen. Visst är det ett sätt att ventilera sin frustration men det löser inga problem på sikt. Jag tror snarare att om du jobbar på med det du gör bäst nämligen fotografering och workshops mm och skriver om projekt du håller på med för stunden och slutar reflektera på negativa tankar så vinner du respekt och vinner en skara av inspirerade nyblivna kameraägare. Ärligt talat så tror jag inte dom finner detta intressant, jag menar som nya noviser. Jag tror du förstår vad jag försöker säga och jag hoppas du lägger fokus på din fotografering istället. Låt tiden läka såren i lugn och ro. Riv inte upp dom eller blottlägg dom öppet. Det finns jäkligt mycket du kan göra rent kreativt. Man ska aldrig tampas med det förflutnas demoner, då blir själen svärtad av bitterhet och kreativiteten lidande. Se framåt Terje! Fokus på det, för din skull och de som inspireras av ditt bildskapande.

    Med vänliga fotohälsningar

    Patrik Axelsson

    • Tack Patrik för din kommentar och fina synpunkter! 🙂
      Jag håller med dig i stort och förstår så alldeles utmärkt dina ord i detta. I mitt skapande och fotograferande väljer jag att alltid titta framåt, men med viktiga reflektioner från det förflutna. Det är ju det förflutna som ger guidningar mot morgondagen, tillsammans med olika kreativa visioner. Nu är inte jag så upptagen att eventuellt nå nya noviser, jag är mer upptagen med att vara mig själv – och genom att arbeta med det egna skapandet – så kan jag utveckla mina bilder i morgondagen. Jag låter såren läka i lugn och ro, i stort. Däremot finns det hos mig en stark motkraft mot det beteendet som jag utsätts för, och som andra utsätts för. Och att detta är fel. Det finns mycket som man tycker är fel, och som man tycker behöver uppmärksammas. Kanske stoppar man inte näthat med att uppmärksamma det, kanske stoppar man inget som är mindre bra genom att synliggöra. Där finns det ju olika uppfattningar, och jag förstår dina och delar dessa. Men inte helt och hållet.

      Fokus på fotografering gör jag hela tiden, men min fotografering är ju heller inte något isolerat från mig och mitt liv. Det hänger ihop, och ger mig viktiga moment i skapandet och vad jag väljer att uttrycka rent konsntärligt.

      Om det finns mycket jag kan göra rent kreativt? Om!!! Därför räknar jag kallt med att förtsätta fotografera, fortsätta inte tröttna – och fortsätta utveckla mina bilder. 🙂

  5. Jeg blir oppriktig trist på vegne av alle de som bruker av sin tid til å plage andre uansett hva de måtte ha gjort for noe galt. Det sier meg at problemet ikke ligger hos den som har trådt feil.

    Dessverre gjør det jeg skriver nå at de legger enda mer energi i sitt korstog mot deg Terje. De har uansett hva du måtte gjøre eller ikke gjøre, tenkt å fortsette siden det er selve plagingen som gir dem noen form for tilfredsstillelse. Det er de samme mekanismene som får folk til å mishandle dyr, barn etc.

    Anonymiteten på nettet gjør selvsagt at terskelen for slik hets blir lavere, selv om konsekvensene for offeret kan bli de samme. Trøsten må være at du bare lever ditt liv, mens de som plager deg må leve med seg selv i tillegg…

    • Takk Børge for din kommentar! 🙂
      Det var tøffe ord, selv om jeg også har kommet fram til noe lignende. Skal bli meget spennende å se om det dukker opp noen av disse 24 november, så man får treffe de i virkeligheten. Eller så er det akkurat slik, at de ikke kommer av noen av de grunnene som du skriver, 🙂

  6. Hej Terje
    Visst är det spännande att du så konkret bjuder in till ”naturmöte” den nämnda dagen men jag gissar spontant att det är risky att använda en helt och hållet utesluten uppslutning emot gruppen som din inbjudan riktar sig mot.
    Jag tänker främst att det säkerligen är så att många, av de som känner sig träffade & lockade att möta upp, tyvärr inte bor i direkt närhet av den här aktuella platsen.
    Att möta upp i annan medial kanal med full identitet, som inte har någon geografisk betydelse för dig eller de andra, kanske låter långt mindre intressant & radikalt (en chans de iofs redan har haft/fått många ggr) men samtidigt så saknar den här gruppen då sitt viktigaste argument – Att inte kunna sluta upp på plats pga fysiskt avstånd.

    Jag tror att de här gökarna som sitter å spyr galla via nätet är personer som brinner för att spy galla och inte på ngt egentligt djupare plan vad gäller ditt konstnärskap och liv i övrigt. Att det sedan får konsekvenser på dessa områden förstår jag och det är väl delvis målet. Det viktigaste målet dessa individer har är säkerligen uppnått i och med att gallan är spydd – alla motreaktioner blir då goda reaktioner. Om jag har rätt i detta (om dessa gökar) så saknar de nog då också minst 99,9% motivation att röra sig 100m för en träff.
    Några spontana tankar bara.
    MVH Niclas Forsberg

    • Tack Niclas för din kommentar och fina synpunkter i frågan. Jo, jag har mött några av dessa innan utan att de konfronterat mig. Skillnaden denna gång är att det blir på min hemmaplan, i naturen – och dessutom fotograferande. Dessa personer får en möjlighet att se mig i arbete, och då kanske får insyn i min värld och vem jag egentligen är. Samtidigt får jag möjligheten att möta dessa, ansikte till ansikte, för en dialog med frågor och svar. Från dessa, men också från mig.

      Det kanske är en omöjlighet att lyckas med detta, då dessa personer kanske ser sin värld i första hand anonymt på Internet – och där det intressanta är just att spy galla. Men det får vi ju nu se, bollen är nu hos dem. Som jag ser det.

      Men jag förstår dina synpunkter, och det kanske också är så. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s