Ett löfte från en trött människa…

3419 (1)

Så länge jag fortfarande har en ”svans” av besatta människor efter mig, så kommer alla ständigt bli påminda om mig och min situation. Nu senast var det en intervju som publicerades i de olika hälsingetidningarna. En intervju jag tackade ja till, efter att jag kontaktades över mejl. Alltså ingen intervju jag själv hade bett om. Jag söker ingen publicitet i media överhuvudtaget. All media som gör något om mig har antingen kontaktat mig direkt och jag har tackat ja – eller så har det skrivits olika saker där jag inte blivit kontaktad alls.

Fördelarna med att numera vara en offentlig person är att jag inte alls behöver marknadsföra mig, nackdelarna är att det hela tiden sprids en massa rykten och osanningar. Jag är inte människa att möta all den skit som ständigt sprids om mig. Det hoppas jag de flesta förstår. Jag kan heller inte möta de rykten eller osanningar, som jag av olika anledningar inte känner till. Därför är det också så att de rykten och osanningar som inte kommenteras av mig, också kan ha sin naturliga förklaring i att jag inte känner till dem.

Alla som följer min blogg, och som verkligen också läst alla mina olika inlägg – har fått min bild av det hela. Jag har redovisat bilder, jag har försökt förklara efter bästa förmåga.  Sedan bloggen startade upp igen 12 september 2011 så har jag publicerat 1307 inlägg. Det är ett stort bibliotek av texter, förklaringar, artiklar och bildtankar. Dessutom har jag hittills publicerat mer än 3400 bilder. Inga av dessa är klippta-och-klistrade i datorn! Och det spelar ingen roll hur många rykten och spekulationer som ”svansen” försöker med ljus och lykta att sprida. Visst finns det människor där ute som ”svansen” har lyckats indoktrinera, som med att läsa och ta in alla dessa rykten fullt ut tror på dem. Och därför tycker att jag är en mycket sjuk människa och en storlögnare av rang. Må så vara, det är dessa människors problem.

Men det stämmer inte alls med verkligheten!

Nu har jag kommit med ett konkret erbjudande till denna ”svans”, med att inbjuda dessa till en heldag den 23 november. Känslan jag har i kroppen är att ingen av dessa kommer dyka upp. Det är de alldeles för fega för. Jag har faktiskt mött några av dessa i verkligheten tidigare och ingen har hittills vågat konfrontera mig. Glömmer heller aldrig framförandet jag hade på Publicistklubben i januari 2012. Det var då en sagolik hatkampanj mot mig på Internet, och jag fick även hotfulla kommentarer och mejl – så att Publicistklubben upplevde att det fanns en hotbild och hyrde in en vakt som stod i bakgrunden. Ingen av alla de personer som hade dykt upp från Flashback vågade konfrontera mig. Ingen! Men under pseudonym på nätet vågar man säga det mesta, och det fortsätter man med. Även idag!

”Svansen” borde ha en miljon frågor till mig i verkligheten, ansikte till ansikte. Men jag har minst lika många till er, som jag inte är ett dugg rädd för att ställa direkt till er. Om ni nu skulle våga dyka upp. Ansikte till ansikte! Jag är inte ett dugg rädd – och jag kommer heller inte vara rädd om det nu skulle visa sig bli trafikkaos med parkerade bilar och hundratals flashbackare som har dykt upp. Om ingen dyker upp kommer jag faktiskt bli besviken.

Jag tänker fortsätta vara den jag är. I verkligheten! Jag tänker fortsätta hålla på med mitt; fotografera, blogga, umgås med familj och vänner. Och jag kan lova att jag inte kommer att knäckas, oavsett hur mycket arbete ”svansen” skulle lägga ned på att fortsätta smutskasta mig med rykten och spekulationer. Visst är jag trött; vissa dagar känner jag mig mer eller mindre urlakad på grund av er. Vilket inte är så konstigt. Men om ni eventuellt skulle tro att jag sitter och skrattar åt hela situationen, då får ni verkligen tänka om.

Det finns absolut INGET i all denna soppa att skratta åt. Varken om man ser min situation och det jag gjorde, men också inte minst hur ”svansen” betett sig under dessa dryga två åren. Tragiskt, är väl ett mer passande ord. Och då syftar jag inte enbart på mig – ”svansen” är minst lika tragisk i hela denna soppan!

Här och nu kan jag lämna ett löfte till er: Jag kommer aldrig under några omständigheter erkänna något som jag INTE gjort. Och detta är fullkomligt oberoende av hur många rykten och spekulationer ni än skulle hitta på. Eller hur många käppar ni än skulle försöka sticka in i hjulen. Fortsätt måla på, motarbeta, sprida rykten, spekulera, försöka få andra att vända ryggen till mig. Det hjälper inte!

Men ni ska vara mycket tacksamma för att jag fortfarande håller på och har hälsan. Ni ska givetvis också fortsätta hoppas på att jag inte blir dödssjuk eller råkar ut i en olycka – den texten och redovisningen jag lämnar efter mig vill ni nog INTE läsa. Detta är inget hot, utan också ett löfte!

Hoppas verkligen vi ses den 23 november!

(Bild 1 – Skymningslada, 2005)

Annonser

Från skogen igår…

3420 (1)

3421 (2)

3422 (3)

Tre bilder från en tur i skogen igår. Det är från en speciell plats som Malin kallar för ”Trädkyrkogården”… Arbetade särskilt med bilder på personligheter, ögon och uttryck.

(Bild 1 – I skogen 1, 2013)
(Bild 2 – I skogen 2, 2013)
(Bild 3 – I skogen 3, 2013)