(Kaja, 2013)
Kan inte låta bli att skicka några varma tankar till några vänner som går genom en tuff period i livet. Och att det tydligen ska vara viktigare att lyssna till rykten och anpassa sig efter dessa, mer än att lyssna till den inre rösten och känslorna. Tänk att döma en person innan man träffat personen – för att sedan lämna råd och tips för hur man måste agera för att undvika skitsnack. Sedan när blev det bestämt att skitsnackarna och ryktespridarna skulle få den makten över människors liv?
Som om man någonsin kan förutse hur skitsnackarna och ryktespridarna kommer agera… Varför ska människor med tomma och innehållslösa liv få styra över de människor som verkligen har det?
Jag vill lämna några varma tankar och ett stöd till er. Jag dömer inte – och jag skulle aldrig falla till så primitiva beteenden som skitsnack och ryktespridning. Därför att livet är alldeles för värdefullt.
Jag finns där som en riktig vän!
Terje Hellesø 
Fin allegorisk text. Det skiner igenom vilka vänner du åsyftar. Den mörka fågeln går bakåt eftersom ljusstrimlorna spärrar vägen för den.
Tack Erik!
Det intressanta med allegoriska texter är ju om de även inte är det… Vilket gör att vissa delar har en stor träffpunkt, medan andra fortfarande har sina hemligheter. 🙂