Stalkers…

(Lingon, 2007)

Att påstå att vi har ett tråkigt liv är en grov underdrift… Sällan har vi varit så extremt omtalade, baktalade eller smutskastade. Hela tiden finns de där, sådana personer som man kallar för stalkers. Personer som förföljer oss, som lusläser allt om oss, som knappt kan prata om annat än oss. De är flitiga, extremt flitiga skulle man kanske också kunna säga.

Det lämnas olika kommentarer om oss på Internet, ibland känns det som de är absolut överallt på Internet. Det lämnas ibland anonyma kommentarer här i bloggen, de sprider ”information” om oss över mejl, genom olika telefonsamtal eller sms. Och där man inte vet något, där hittar man på – skapar rykten, de mest otroliga rykten emellanåt. Stalkers både innanför och utanför fotomiljön och naturfotomiljön.

De flesta normala personer kan sortera, tack och lov… Ibland får vi telefonsamtal, mejl, sms, meddelanden via Facebook – om vilka rykten som finns. Om vem som håller på, både anonyma och även namngivna. Rykten man ibland kan skaka på huvudet åt, men också rykten så otroliga att man inte kan göra annat än skratta åt dem…

Dessa stalkers är överlag rätt obetydliga personer och de flesta blir genomskådade rätt snabbt. Av antingen oss eller av andra. Men vissa är duktigare, mer lömska, mer smarta. Men med tiden blir alla avslöjade för hur de är, eller vem de är. Det är vi övertygade om.

Det enda vi kan göra är att titta framåt, att ignorera, att undvika de flesta kontakter med dem. För egentligen är vi alldeles för vanliga för att ha dessa stalkers. Kanske upptäcker de själva det så småningom…

Tack till alla ni som finns här och där – och som även kan sortera!

Annonser

10 reaktioner på ”Stalkers…

  1. Det är så svårt att försvara sig mot sådant här. Dessa saker pågår bakom ens rygg, i det tysta och dolt. Även om man väljer att ta strid så är det omöjligt att strida på så många fronter samtidigt och det skulle ta så mycket energi plus att lögnarna skulle få vatten på sin kvarn och fortsätta ännu ivrigare.

    Fan, att folk inte kan sköta sitt och låta andra vara ifred.

    Sanningen vinner i längden!

    Mvh
    Anders

  2. Egentligen är det omöjligt, vi skulle då inte göra annat… Finnas överallt och möta allt. Då är det bättre att ignorera, att inte veta vad som finns – att vara sig själv. De som vill veta tar ju kontakt direkt.

    Visst finns det mycket avundsjuka bland mycket av detta, men också ilska och rädsla. Som om vi skulle vara farligare än andra. Inom vissa falanger blir det tyst, eller att man frysas ut – då är det inte svårt att förstå vad det pratats om innan. Ungefär som när man kommer in i ett rum med många personer och det sedan blir en tryckande tystnad…

    Människan är ibland svår att förstå sig på. 😉

  3. Det är för djävligt att folk fortfarande orkar bry sig
    Man tycker väldigt synd om dessa tragiska typer, men mest synd om er som utsätts för denna förföljelse.
    //Bosse

  4. Det finns egentligen bara ett sätt att hantera det på; att sluta bry sig, utan att tappa i empati för andra. Man får ju inte bli ytlig och kallsinnig. Sedan får man ju hoppas att allt fler börjar förstå. Och sedan aktivt vänder ryggen till dessa personer. Ensamma mobbare/stalkers blir tysta så småningom, om de känner att inflytandet minskar. 🙂

  5. Ur det karga uppstår skönhet om man vet var man ska titta.En vacker bild av kontraster. Lingon som lyser och varar länge.
    Vad gäller blåbär som besvärar,gör mos av dom. 🙂

  6. Håll ut Terje!
    Att folk håller på och ”stalkar” er är inget annat än sjukt. Jag trodde faktiskt inte människor var så här onda. Har förstått att jag har fel där.
    Hoppas att tiden läker detta och att dessa stalkers tillslut ger upp.
    Precis som du skriver är nog det bästa att ignorera alla dessa rykten och personer och låta livet rulla på som vanligt. Vi som träffat dig vet ju vad du är för person och vad du står för, det räcker för mig i alla fall! 🙂
    Duktigare och mer mångsidig naturfotograf vet jag inte vart jag hittar!

  7. Tack Lennart, Göran och Mårten! 🙂
    Lennart: Jag fortsätter självklart. Och det du skriver är en viktig tröst i sammanhanget. 🙂
    Göran: Det är även min känsla. 🙂
    Mårten: Dina mycket fina ord värmer! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s