Stalkers…

(Lingon, 2007)

Att påstå att vi har ett tråkigt liv är en grov underdrift… Sällan har vi varit så extremt omtalade, baktalade eller smutskastade. Hela tiden finns de där, sådana personer som man kallar för stalkers. Personer som förföljer oss, som lusläser allt om oss, som knappt kan prata om annat än oss. De är flitiga, extremt flitiga skulle man kanske också kunna säga.

Det lämnas olika kommentarer om oss på Internet, ibland känns det som de är absolut överallt på Internet. Det lämnas ibland anonyma kommentarer här i bloggen, de sprider ”information” om oss över mejl, genom olika telefonsamtal eller sms. Och där man inte vet något, där hittar man på – skapar rykten, de mest otroliga rykten emellanåt. Stalkers både innanför och utanför fotomiljön och naturfotomiljön.

De flesta normala personer kan sortera, tack och lov… Ibland får vi telefonsamtal, mejl, sms, meddelanden via Facebook – om vilka rykten som finns. Om vem som håller på, både anonyma och även namngivna. Rykten man ibland kan skaka på huvudet åt, men också rykten så otroliga att man inte kan göra annat än skratta åt dem…

Dessa stalkers är överlag rätt obetydliga personer och de flesta blir genomskådade rätt snabbt. Av antingen oss eller av andra. Men vissa är duktigare, mer lömska, mer smarta. Men med tiden blir alla avslöjade för hur de är, eller vem de är. Det är vi övertygade om.

Det enda vi kan göra är att titta framåt, att ignorera, att undvika de flesta kontakter med dem. För egentligen är vi alldeles för vanliga för att ha dessa stalkers. Kanske upptäcker de själva det så småningom…

Tack till alla ni som finns här och där – och som även kan sortera!