(Ungen tigger mat, 2013)
(Storlomparet, 2013)
(Parets band, 2013)
(Hejdå, 2013)
Var en tur till Mullsjön nu på morgonen. Hittade storlommarna, men reagerade direkt med att jag inte kunde hitta årsungen någonstans. Spanade med kikaren runt hela sjön, men såg den inte någonstans. Paret höll dock ihop hela tiden, de var sällan mer än 10 meter ifrån varandra. Och varje gång de simmade mot varandra så ställde de sig mot varandra, för att stärka bandet. Ungefär som de gör under våren innan parningen.
Har läst någonstans att paret får starkare band om de förlorar ungen, och jag undrar starkt om detta är orsaken. I förrgår under kvällen såg jag alla tre tillsammans. Hannen, honan och årsungen. Ungen tiggde mat och höll sig nära honan hela tiden. Hannen var då ofta lite längre ifrån, men när han hade lyckats få mat så simmade han mot ungen och delade maten. I förrgår var det alltså en riktig familjeidyll i det varma kvällsljuset, idag under morgonen hade allt ändrat sig…
Om ungen på något sätt skulle ha gett sig av, har jag svårt att tro. Då den fortfarande verkade mycket bunden och beroende av sina föräldrar.
Efter ett tag nu på morgonen började paret bli mer oroliga. Först lyfte honan och sedan hannen. Kanske var det ett ”hejdå” för denna sommar?
Jag måste ner mot sjön senare idag för att kolla läget. Se om paret fortfarande finns kvar, eller om det var så att de flög iväg just denna morgon. Sedan måste jag se om jag kan få några svar på vad som skett med ungen…
Edit 2013-08-29 kl 13.37: Har precis kommit tillbaka igen från en längre runda vid Mullsjön. Hittade årsungen ensam och sovande längst inne i en vik. Kunde sedan komma rätt nära, satt på stranden innanför med den sovande årsungen 15 meter ut på vattnet… Började undra om den var sjuk, då den inte verkade ta någon notis av mig alls. Jag började försiktigt locka och ungen reagerade direkt med att svara mig. Sedan började den locka och simma lugnt runt i viken. Inga föräldrar någonstans… Kontaktade då Ingemar Fritzsson på telefon för att göra flera uppmärksamma på den övergivna och ensamma ungen. Han i sin tur kontaktade Tore Landh som kom dit. Ungen hade nu blivit piggare, började springa bortöver vattenytan, men utan att kunna lyfta. Tänkte då direkt att den inte kunde flyga. Men slutligen lyckades den lyfta och ta en runda. Landade och fortsatte locka på föräldrarna. Och tog sedan en ny flygrunda. Det ser alltså rätt lovande ut, även om den nu verkar övergiven. Men vi är nu flera som kommer följa med framöver vad som sker med den. Hoppas det kommer sluta lyckligt!
Terje Hellesø 
Livet är så bräckligt. Ännu mer i djurens värld där djungelns lag råder. Men ibland undrar jag om vi kommit så mycket längre själva.
Gillar verkligen dessa bilder Terje! Dimman, lommarna, vattnet och hur du har komponerat allt är väldigt bra. Hoppas verkligen att ungen bara simmat vilse och kommer till rätta, även om jag nog förstår att läget tyvärr är något annat.
Ja,det är sorgligt när djur som man fäst sig vid försvinner.
Hoppas det går bra för ungen!
Tack Anders, Mårten, Göran och Sven-Evan! 🙂
Som ni ser har jag nu editerat inlägget, med en något positiv utveckling. Blir en tur till sjön även idag för att kolla läget. 🙂
Känner igen din oro för lommarna,har själv en liten sjö i närheten där två adulta+1 årsunge håller till,brukar trots allt bli bra till slut. Man tröttnar aldrig på att fota lommar,stämningen en tidig morgon med dimma och lommar är svår att slå. Dina bilder är bra på att visa just det.
Härliga bilder, dom vanligt!
Bra text, ger information om lommar.
Har upplevt samma historia vid en lomsjö som jag ”hade” för några år sen.
Där har jag upplevt samma sak flera år. Det fanns en stor sten som låg till hälften ut i vattnet, där låg ungen ofta och i många timmar. Första gången jag upptäckte det hela, så tog jag min kanadensare och paddlade runt sjön. När jag kom till stenen så sam ungen ut. Det var som en liten grotta bredvid. Då slutade min oro. Därefter så visste jag hur det funkade i denna sjö, det var så i många år.
Tack Ove och Lars! 🙂
Storlommen är en fascinerande fågel på många sätt, och det är mycket vi ännu inte vet om den. 🙂