Ibland tar det tid att se helhetsbilden…

(En ko, 2008)

…men när man väl ser mjölkkon, så förstår man…

Det har varit två intensiva år, då man mer och mer förstått – att det påbörjade för mer än två år sedan. En process för att ta över, att ersätta, att byta ut.

Det är inte lätt att vara mjölkko, när många tror att mjölken kommer från kartongen i affären – och inte från kon…

Det finns många som enbart varit brickor i spelet – utan att veta om det…

Att förneka kon går inte heller, då de människor som väl uppsöker kohagen givetvis då förstår precis allt!

Och man ser den fullständiga helhetsbilden…

Bara en naturfotograf…

(Augustikväll, 2013)

Jag brukar medvetet beskriva mig som bara en naturfotograf eller bara en norsk naturfotograf… Det ligger flera olika tankar bakom detta. Först och främst handlar det ju om vilka motiv jag i första hand fotograferar; det vill säga motiv från naturen. Men jag väljer också ordet bara, inte enbart som man kanske heller skulle förväntat sig. Men jag är ju inte enbart en naturfotograf, det händer faktiskt att jag fotograferar annat. Något jag genom åren har visat exempel på, dels här i bloggen men också på olika andra håll. Men ordet naturfotograf skapar vissa förväntningar – och inte minst ett stort antal förutfattade meningar. Därför lägger jag ett antal olika tankar i ordet bara. Att på samma gång visa på mina begränsningar i fotograferandet, samtidigt som jag också tydligt har en ironisk klang i ordet. Jag skäms inte för att kalla mig naturfotograf, utan använder beskrivningen med stolthet – samtidigt som jag också medvetet väljer att bagatellisera beskrivningen med en stor portion ironi. Självironi, men lika mycket också med ironiska ögon mot den övriga fotovärlden. En fotovärld full av normer, förutfattade meningar, regler och kategoriseringar…

(Näckrosor, 2013)

Jag är heller ingen specialist inom genren; jag är ingen djurfotograf, fågelfotograf, landskapsfotograf eller makrofotograf. Jag är bara en naturfotograf. Jag favoriserar inga motiv före andra, utan fördjupar mig i vissa motiv under en period för att därefter fotografera något helt annat i naturen. Detta kan ni se rätt tydligt, ni som följer min blogg och har gjort så en längre tid. Det kommer perioder med mycket landskapsbilder, sedan en period med mycket tornseglare i flykt, sedan mycket rådjur och älg. Sedan olika sländor eller spindlar, blommor eller isdetaljer. Ibland i färg, men ofta också i svartvitt. Vissa bilder är mer dokumentära och konkreta, andra mycket abstrakta och mer experimentella. Vissa stör sig på detta och tycker att jag gapar över för mycket – att jag är svår att få grepp om som fotograf. Medan andra gillar just detta att jag har den bredd jag har, som naturfotograf…

(Trollslända, 2013)

Jag är heller inte bunden till vissa ljusförhållanden. Visst älskar jag både dimmiga morgnar och brinnande kvällsljus. Men jag fotograferar verkligen inte enbart då. Lika mycket fotograferar jag mitt på dagen, i stenhårt solljus. Eller i hällregn, i tät dimma – eller kort och gott i mulet väder utan några tydliga ljusnyanser. Oftast väljer jag det naturliga ljuset; men det händer att jag använder blixt, ficklampa eller ljuset från bilen. De flesta gånger använder jag också olika filter; polarisationsfilter, olika gråfilter eller softfilter. Jag gör nästan inte en enda svartvit bild utan någon form för färgfilter – för att kontrollera gråtonerna. Jag fotograferar i infrarött, använder ibland HDR direkt i kameran och multiexponerar ofta och gärna. Dessutom experimenterar jag fortlöpande mycket med perspektivet och med bildens utsnitt. Halva djur i bild, fotograferade ibland bakifrån, utan blänk i ögonen – ja, ibland finns inte ögonen ens med i bild…

(Storskarv, 2013)

Att försöka kategorisera mig som fotograf eller naturfotograf är kanske rätt svårt. Men detta gäller enbart om man ser till det yttre; till motiv och teknik. Det finns däremot en gemensam nämnare och det är uttrycket som jag förmedlar. Vad jag vill att bilderna ska säga, rent innehållsmässigt. Känslan, symboliken – det personliga. Om det sedan är en älg, en storskarv, en trollslända, några näckrosor eller en landskapsbild i kvällsljus. Några ser enbart motiven och bedömer bilderna utifrån detta. Andra fascineras över fototekniken eller bildtekniken. Några vill veta hur jag hittar motiven, andra vill veta hur jag gjort. Vissa bilder gillas, andra ogillas. Men hur väljer jag? Varför gör jag som jag gör? Varför fotograferar jag? Tänk på att samtliga fotografers bilder berättar allt om människan bakom kameran; vem fotografen är och hur fotografen är. Du kan fullkomligt lära dig hur fotografen är som människa, enbart med att titta på fotografens bilder.

Även om det råkar vara bara en naturfotograf…

(Tre björkar, 2013)