Naturfotograf, eller inte…

(Augustimorgon, 1996)

Jag började fotografera 1973, under en resa till Skottland. Kameran var en Brownie som jag hade lånat av min mormor. Jag var 9 år. Däremot var jag ingen naturfotograf förrän 1977, då jag med en Fuji Instamatic gjorde mina första riktiga naturbilder i en urskog utanför Bergen. Mina första naturbilder var olika trädbilder på några riktigt gamla tallar som jag imponerades över. Naturintresset hade funnits under flera år, så det var inte konstigt att det blev just naturbilder när fotointresset ökade. Från 1977 har det huvudsakligen varit naturbilder för min del.

1979 köpte jag min första systemkamera, en Nikon FM. Med möjligheten att nu kunna byta objektiv; och att jag även köpte in teleobjektiv, vidvinkelobjektiv och makroobjektiv – så blev alla motiv i naturen tillgängliga för mig. Det blev mycket fåglar och däggdjur under de första åren, men redan 1980 gjorde jag mina första blombilder. Några närbilder på vitsippor och svalört med makroobjektivet.

Naturintresset gjorde mig till naturfotograf, men då jag hade ett minst lika stort bildintresse, så var jag rätt tidig med att försöka skapa intressanta bilder mer än typiska artsbilder eller klassiska avbildningar. Innan jag egentligen etablerade mig som naturfotograf, så gjorde jag huvudsakligen icke-typiska naturbilder. Inom naturfotomiljön var jag ingen ”riktig” naturfotograf – och så är det fortfarande idag. Skulle det någon gång göras en samlingsbok, eller en bok om norsk och svensk naturfotohistoria, så skulle jag givetvis inte finnas med. Det är jag fullkomligt övertygad om. Då som nu.

 (Is, 2001)

Det är ju så för vissa inom naturfotomiljön, att man måste fotografera på ett särskilt sätt för att räknas som naturfotograf. Vilket jag aldrig förstått. Flera av mina förebilder inom naturfotografin skulle givetvis också hamna utanför naturfotomiljön. Så var det på 60-talet, 70-talet och 80-talet. Och det är fortfarande så även 2013.

Jag är också en rykternas man. Det har egentligen alltid cirkulerat en massa rykten om mig under hela min karriär. Om att jag inte är en ”riktig” naturfotograf, eller att jag gör för många ”flummiga” bilder. Idag finns det givetvis mängder av rykten om att jag hela tiden fuskar med mina bilder. Vilket givetvis är rena lögnerna! Jag fuskar inte! Det gjorde jag inte under alla mina analoga år och det gör jag heller inte som digitalfotograf. Med undantag det som skedde under 2011, som de flesta idag känner till.  Men det är givetvis lättare att lägga ett fuskstämpel över hela min produktion, då det får bort mig ur naturfotomiljön. En konkurrent mindre, skulle man kunna säga!

Det är så det är! Den dolda agendan finns där, och efterhand kommer det bli allt tydligare för flera och flera. Redan idag börjar jag få meddelanden från personer som upptäckt detta. Men jag väljer fortfarande att hålla mig utanför alla diskussioner, men vissa undantag. Jag håller en låg profil, förutom med att vara rätt aktiv med min blogg där jag ofta uppdaterar med både texter och bilder.

Och jag väljer att fortfarande kalla mig för naturfotograf. Alltid retar det någon…

(Vit sötväppling, 1989)

Jag har inga behov av att marknadsföra mig. Jag är inte så upptagen av hur många besökare jag har i bloggen, även om jag kan glädjas över att den fortfarande har många besökare. Jag skriver inget i bloggen om allt jag håller på med – och ännu mindre om vad jag har på gång. Jag håller i första hand en ton kopplat till bilder och bildskapande, där ligger huvudfokus i bloggen. Jag erbjuder några fotokurser då och då, skriver inget om förfrågningar eller publiceringar. Vet tyvärr att det finns läsare av bloggen som har en dold agenda, vilket jag fått uppleva ett antal gånger. Skulle jag exempelvis skriva att jag ska ha en föreläsning i Blåviks fotoklubb, så skulle fotoklubbens styrelse bli kontaktad för att få dem att avboka mig. Så är det, tyvärr.

Med jämna mellanrum kommer det idiotkommentarer från anonyma här i bloggen, som jag väljer att inte publicera. När jag öppnade bloggen för kommentarer igen i december 2011, så fick jag upp emot 20 sådana per dag. Idag dyker det upp ungefär 1-2 i månaden. Efter identifiering av de olika anonyma personerna som lämnat kommentarer, så visar det sig vara från lite drygt 40 olika personer. Sedan december 2011. Även om de flesta av dessa för mig är relativt okända personer, så finns det representanter från naturfotomiljön.

En miljö jag idag mer än gärna står helt utanför, det blir lugnare så. Men jag är fortfarande naturfotograf, inget annat! Och jag kommer inte bli något annat heller, det är det jag sysslar med – vilket tydligt framgår av de drygt 3000 bilder jag hittills publicerat här i bloggen eller på min officiella Facebooksida. (Bilder som ingalunda är ihopklippta i datorn, utan skapade i kameran)

(Fjäril, 2004)

Jag bor alldeles fantastiskt här i Mullsjö. Mitt i smöret, som flera säger till mig. Naturnära, med fantastiska skogar och sjöar. Tror inte jag kommer flytta härifrån, ser att jag kommer bli boende här resten av livet. Här finns egentligen allt det jag önskar mig, förutom kust och fjäll. Men västkusten är nära, så det går snabbt att ta sig dit. Dessutom har jag några av mina närmaste vänner här i Mullsjö, så varför skulle jag flytta?

Jag är ute och fotograferar nästan varje dag; antingen under en hel dag långt ute i skogarna, eller så går jag en runda ned mot Mullsjön. Jag har nära till fina smultronställen som Trollsjön, Ryfors, Gammelskogen och Brängen. Sedan finns ju Mullsjö fiskdammar inom promenadavstånd. Därutöver har jag alla mina andra icke-namngivna ställen runt i skogarna, om jag vill vara mer för mig själv. Och allt finns inom en 5 mils radie från hemmet. Jag tror inte det finns många ytor kvar i Mullsjöskogarna där jag ännu inte varit – och då har jag fortfarande inte bott här i mer än fyra år.

I Mullsjöskogarna finns det bland annat älg, rådjur, dovhjort, kronhjort, vildsvin, bäver, utter, räv, fälthare, skogshare, lodjur och varg. Några av de fåglar jag ofta ser är storlom, korp, spillkråka, tjäder, orre, gröngöling, ormvråk, tofsmes, trana, grågås, morkulla och skogssnäppa. Det finns även mer ovanligare fåglar, som bland annat tretåig hackspett. Sedan all denna fantastiskt fina och småskaliga kulturmarken. Det är riktigt ordentligt örtrikt i Mullsjöskogarna, vilket ger närbildsfotografen många fina stunder. Och sedan alla dessa fjärilar, trollsländor, flicksländor och jungfrusländor.

(Småtärnor, 1993)

Första gången jag kom till Mullsjö var redan 1991, när jag hade de första naturfotoveckorna på folkhögskolan. Genom åren blev det drygt 50 sådana kursveckor, innan jag sedan flyttade hit i augusti 2009. Jag hade alltså vistats i Mullsjönaturen i mer än ett år totalt, innan jag flyttade hit. Trollsjön och Ryfors är idag de två platser där jag fotograferat mest under alla mina år som naturfotograf. Och jag fortsätter att besöka båda platserna, så ofta jag kan. Innan jag flyttade hit var det under somrarna, men nu får jag uppleva alla dessa fina smultronställen även till andra årstider.

Jag anordnade ett årsmöte i Naturfotograferna/N just här i Mullsjö under 2011, när jag fortfarande var medlem. Jag startade en fotofestival, fick igång ett fotogalleri och tog initiativ till en fotoklubb. Det har även blivit ett stort antal heldagskurser sedan 2009, med Mullsjöskogarna som bas. Nu på lördag har jag den nästa heldagen. Jag har ett antal idéer inför framtiden, här i Mullsjö – men det återkommer jag till längre fram.

Om det inte redan har framgått här i bloggen eller på andra ställen, så älskar jag fullkomligen Mullsjö och Mullsjöskogarna. Jag älskar mitt liv, jag älskar mina vänner och min familj – och om ni skulle undra; så älskar jag att vara naturfotograf. Även om jag alltid varit naturfotograf på mitt sätt.

Och jag kommer givetvis fortsätta fotografera naturen på mitt sätt, oavsett hur många som nu skulle misstycka det…

(Illustrerar denna gång med sex analoga diabilder. Jag har på senare tid haft bildvisningar med diabilder, något jag kommer ha flera gånger framöver)

(Skogshare, 1990)

Annonser

8 reaktioner på ”Naturfotograf, eller inte…

  1. Hallo Terje
    Hvis ikke dette er naturfotograferi så er jo ingenting det. Dette er din måte og skildre naturen på.
    Det er alltids de som skal sette begrensninger. Sånn har det vært hele tiden. Monet og Turner ble heller ikke akseptert. Impresjonistene levde fra hånd til munn da ingen aksepterte den nye måten å tenke på. Men hvem ligger og snur seg i graven idag og ler mon tro 🙂 Jeg sier bare en ting… Keep up your good work!
    Du er dine bilder… og dine bilder er deg!

    Som en akvarellartist sa til meg en gang… Its your painting… do what you like!

    Tom

  2. ”To be or not to be, that is the question”. Nå er jeg i den heldige situasjonen at jeg ikke så mye som kikket i et fotoblad, blogg, forum, fotoklubb osv. i perioden 2002-2011. Jeg fikk nesten ikke sett ett eneste av dine ”dopede” bilder. Mitt inntrykk av deg har jeg fra 90-årene og din første bok samt artikler og magasiner i den perioden. For meg er du naturfoto opphøyd i annen. At du innimellom viser bilder som jeg hverken liker eller forstår får så være. De bildene du viser ovenfor her synes jeg er fantastiske. De er alltid en kilde til inspirasjon og gir meg et spark i rævva til å komme meg ut å lage MINE bilder fra naturen. Naturfoto eller ikke, who gives a shit:)

  3. Takk Tom og Børge! 🙂
    Tom: Jeg har selv aldri sett problemene, men har fått høre dette som jeg skriver om et antall ganger gjennom årene. Takk for dine fine ord! 🙂
    Børge: Der ser man, du har knapt fulgt med under flere år. Takk for dine vennlige ord! 🙂

  4. Man måste väl kunna vara naturfotograf utan att ta skarpa, arttypiska bilder. Stämningen är viktig för mig och mitt fotande och den hittar jag i dina bilder.
    Marianne
    Ps Haren är bara så sagolik

  5. Du fotograferar naturen – alltså är du naturfotograf! Jag tycker inte att du behöver fundera så mycket på andras definitioner, det finns lika många som det finns människor. Jag tycker att du skapar alldeles fantastiska naturbilder. Och har du vägarna förbi Roslagen så bokar jag gärna in dig för ett föredrag på vår fotoklubb där jag är ordförande. http://hallstaviksfotoklubb.wordpress.com/ Och jag avbokar inte på grund av någon annans knepiga åsikter om vad som är en naturbild eller inte 🙂

  6. Jag kan nog tycka att det finns många naturfotografer. Det är de som gör bilder av naturen. Sen har var och en av dessa fotografer en konstnärlig frihet att tolka naturen helt och hållet på sitt sätt. Inget är rätt eller fel. Det är ju en helt annan sak om man tycker om en bild eller inte men bilder man inte gillar som illustrerar natur är ändå gjorda av en naturfotograf.
    Jag själv kan längta efter andra bilder än de som strikt illustrerar naturen och är perfekta in i minsta detalj. Jag saknar ofta en känsla i dessa bilder. Så fram för mer skapande med kameran där känslan är viktigare än perfektionismen.
    MVH
    Christian

  7. Tack Marianne, Carita och Christian! 🙂
    Carita: Vi får höras framöver, isåfall över mejl. Räknar med att du får några erbjudanden från andra fotografer nu också som läser det du skrivit… 🙂

    Vi får se framöver hur naturfotografin utvecklas. Vad som faller in i ”miljön” och vad som aksepteras.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s