Livet…

(Jag, 2013)

Det har varit en dag full av reflektioner kring livet och döden. Viktiga reflektioner som på något sätt kanske ger livet en ännu större mening. Om varför man får ett liv som visar sig vara både tufft och fullt av elände – och sedan när man lidit genom ungefär 80 tuffa år, då kommer döden… Och sedan är det bara över…

Varför då? Varför måste man ha dessa 80 tuffa och obekväma år, världens längsta omväg, mellan födsel och död? Vad är meningen med dessa 80 tuffa och obekväma år, ofta fulla av olika former för elände? Hade det inte varit enklare om man enbart öppnade ögonen ena stunden, kort efter födseln, för att sedan bara stänga dem igen – och sedan var det över…?

Det blev en promenad av detta, en reflektionspromenad med huvudet fullt av tankar kring livet och döden. Runt mig går allt i sitt normala tempo; några skator bråkar om en matbit, några unga sädesärlor tränar flygövningar, några tonåringar tränar cykelövningar vid busshållplatsen… Passerar en äng med blommande renfana, blomvärldens kanske mest ödmjuka blomma. Så ödmjuk att den väntar tills alla andra blommor har blommat klart, för att sedan visa fram sina små försiktiga gula blombollar – så anonyma och obetydliga att de flesta helt missar dem…

Tror att en äng med renfana kan existera i 20-30 år utan att någon ens har upptäckt den.

(Livskraft, 2013)

Det finns liv som lever så intensivt att det tar slut efter några dagar. Dagsländorna vet verkligen att ta tillvara på de gyllene små ögonblicken. Men det finns också liv som tar livet med en sådan stor självklarhet, att man lätt kan flytta fram något viktigt några år framåt i tiden. Liv som aldrig tycks förstå att livet är idag; inte igår och inte imorgon. Jag har mött många sådana människor som aldrig verkar kunna njuta av nuet. Precis NU, i denna stund, precis exakt just NU! För att man inte har tid…

Man är så fullkomligt fullbokad att man aldrig hinner leva, eller känna efter hur det är att leva. Innan det är för sent. Och de 80 åren svischar förbi på ett ögonblick; kanske som om man öppnar ögonen direkt efter födseln för att sedan stänga dem igen kort därefter. Fast det tog 80 år…

Det finns också människor som ger upp livet, som tycker att det nog blev lite för tufft och eländigt – som om det finns något alternativ bortgömt någonstans. Ett alternativ till livet. Vad nu det skulle vara…

Kan det vara så att meningen i sig själv är just livet? Att bli född för att leva, och att man inte får ett liv in i oändligheten eller evigheten, just för att vi ska bli bättre på att leva. De 80 åren, eller vad det nu det blir… Och vi får heller inget veta om morgondagen, just för att dagen idag – det är just den dagen som ÄR LIVET. NUET!

”Denna dagen ett liv”, som farbror Melker sa.

(Möte, 2013)

Tänk om dagsländorna inte tänkte på att leva… Hade de då blivit sekundsländor om de hade tröttnat på livet? Eller sega och lata evighetsländor som ligger och snarkar i en liten vattenpöl, helt utan intresse för att flaxa runt omkring som andra normala dagsländor. Tänkt vad svettig man blir av allt detta flaxande… Eller så är man fullbokad de närmsta veckorna. Inte så klokt om man är dagslända…

Att leva i nuet är också att vara där för andra. Har man inte tid att finnas där för andra idag, har man inte tid för det imorgon heller. Att finnas där för andra är inte något man bokar in i kalendern. Det är något man bara gör, när det behövs. Jag har mött många som är så upptagna att de aldrig har tid med någon, inte ens sig själva.

Åren går, och sedan är det fullkomligt för sent – för alla! Det är det enda vi kan vara absolut helt säkra på här i livet. Förr eller senare är det för sent. För sent för att leva, för sent för att finnas där för andra, för sent för att njuta…

Det blev en längre promenad idag. Gick längs Mullsjön, tittade på molnen och hur molnen speglade sig i vattnet. En joggare stressade förbi och såg inget… Två äldre kvinnor gick och pratade med varandra, om allt möjligt annat än det som Mullsjön kunde visa fram i denna stund. Just nu. De såg inga moln eller molnspeglingar. Inga sädesärlor eller bråkande skator. Givetvis missade de även ängen med blommande renfana…

Jag undrar varför jag så sällan möter andra människor där ute, på mina reflektionspromenader – som också reflekterar över livet. Som också känner av att livet är JUST NU! Som har tid att leva; tid att bry sig och verkligen tid att se.

(Höst, 2013)

Nästa år fyller jag 50 år. Då ska jag komma ut med två nya böcker. Jag ska ha fått ihop 2 miljoner kronor på bankkontot, jag ska göra en ny resa till Island. Sedan tänkte jag hälsa på hemma i Bergen igen. Kanske blir jag morfar så småningom. Kanske köper jag någon ny kamera och några nya objektiv. Nästa år tänker jag också göra några nödvändiga uppdateringar på datorfronten. Sedan borde jag också hinna med det, det och det.

Men vad i helsike ska jag göra fram tills dess? Innan det börjar ske något. Innan jag fyller 50 år. Innan de nya böckerna ska publiceras, innan jag reser till Island eller innan jag blir morfar… Ska jag bara vänta? Vänta på att jag ska börja leva?

Nej.

Jag tänker göra det jag redan gör. Leva. Fotografera. Umgås med familj och vänner. Bry mig om mina medmänniskor. Skoja med kassörskan på Coop. Filosofera. Fundera. Titta på molnen och molnspeglingarna. Njuta av ängen med blommande renfana…

Imorgon? Det är en helt annan dag…

(Ursprunget och kopian, 2013)

Annonser

11 reaktioner på ”Livet…

  1. Dina rader får mig att verkligen tänka på livet, att man borde leva NU lite oftare…Det tänker jag försöka, inte skjuta upp allt hela tiden!
    Tack för att du påminde mig
    Kram till er..

  2. Viktiga tankar du delar med dig av Terje! Det är så lätt att vi sätter upp mål som gör att dagarna fram till dess bara blir transportsträckor. Att leva i nuet är något att dagligen påminna sig om och en konst att öva.

  3. Jeg er helt enig Terje , vi må huske å leve. Av og til trenger kanskje folk en ”vekker” , og finner ut av det etter hvert.
    Lev, se, ta bilder av det vakre levende og del med oss.

  4. Gör så Terje, fortsätt leva här och nu, fortsätt umgås och bry dig om andra, fortsätt se livet på ditt sätt och föreviga ögonblick i små konstverk.

    Livet-denna gåta vi försöker förstå oss på…
    Jag tror en del av knepet är att kunna förlika sig med sin lott och njuta i vardagen och att kunna glädjas åt de ”små” sakerna som sker runt omkring i det vi kallar livet.
    Jag tror på livet. Något annat kan inte finnas.
    Tack Terje för dina tankar, vilka fick mig att leva just nu.

  5. Tack Ninna, Tomas, Petra, Sven-Evan, Christian, Henny och Anders! 🙂
    Ninna: Kram tillbaka! 🙂
    Petra: Kram tillbaka! 🙂
    Sven-Evan: En konst att öva är det verkligen. Ibland glömmer man också, det är lätt att glömma – men jag känner att jag snabbt är tillbaka igen i detta tänkande. 🙂

  6. Denne har jeg sagt skulle få en kommentar på bloggen. Nå har innlegget fått modnet nok til at jeg føler jeg er klar.

    Du fikk meg virkelig til å tenke når jeg leste dette. Det er veldig lett å glemme å leve, å utsette ting til imorgen eller kanskje enda lengre. Innlegget ditt har fått meg til å gjøre visse valg som jeg kanskje ville tenkt enda lenger på eller bare utsatt. Det har fått meg mere bestemt på hva jeg skal klare å gjennomføre og hva som er mindre viktig.
    Og ikke minst har du fått meg til å innse hvor viktig det er å nyte livet idag for ingen vet hva morgendagen bringer.

    Du har virkelig skrevet ned mange kloke ord her som veldig mange kunne hatt godt av å lese.

    Takk Terje, dine tanker er nok gull verdt hos mange nå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s