Råget bland hundkex…

(Råget, 2013)

Träffade på rågeten med det lilla kidet även nu ikväll. Men hon stod mitt bland hundkexen så det lilla kidet drunknade i all vegetationen. Men det blev några mjuka bilder på rågeten iallafall.

(Nikon D200, 400mm, bländare 2.8, 1/125 sekund och 100 ISO)

Annonser

Försommarkvällarna…

(Sädesärla, 2013)

Just vid denna tid på året är jag ute i Mullsjöskogarna nästan varje kväll. Det är något magiskt med försommarkvällarna. Naturen är också synnerligen aktiv; fågelsången är som mest intensiv, däggdjuren betar i ängar och på hyggen, grönskan är skir och intensiv – och är det klara kvällar så brinner kvällssolen intensivt. Jag vill inte missa dessa kvällar för något, inget får störa – och att bara sitta hemma och glo finns inte som alternativ…

Igår sjöng taltrast, koltrast, järnsparv, lövsångare, ärtsångare, trädgårdssångare, svarthätta, rödhake, rödstjärt, svartvit flugsnappare och bofink. Morkullorna spelade mot skymningshimlen, storlommen ropade från sjön, göken gol och skogssnäppan var synnerligen aktiv vid den lilla myrgölen. Vid ett litet ödetorp satt sädesärlan så fint och verkade njuta av det intensiva ljuset från kvällssolen. På himlen jagade både tornseglare och ladusvalor.

(Tornseglare, 2013)

Vi mötte två unga rådjur, möjligen syskon. En lillbock och en lillget som jagade varandra. Vi mötte även en försiktig råget i den lilla björkhagen, så försiktig var hon att jag direkt misstänkte att det fanns ett litet kid i närheten. Och plötsligt fick vi se ett litet huvud som stack upp mellan hundkexen, en underbar liten Bambi med alla de små ljusa prickarna över ryggen. Två harar jagade varandra, det verkade som hannen inte registrerade något annat än honan. Jag tror inte han såg eller märkte oss, fullproppad av hormoner… Det finns också en fin råbock som jag nu fått möta varje kväll.

Två vargar rör sig också runt i Mullsjöskogarna, vilket ökar spänningsmomentet ännu mer. Och sedan finns det minst 12 olika lodjur. Att möta både räv och grävling är också som störst vid denna tid på året. Sedan finns ju alla älgar, och då ett flertal riktigt stora tjurar. Den största är en 18-taggare, en riktig bjässe som jag fortfarande hoppas på att få möta. Jag vet precis i vilket område den rör sig, så det kanske blir ett möte denna sommar.

(Råbock, 2013)

Kamerorna är alltid i högsta beredskap, med brännvidder från 18mm till 400mm. Får jag syn på något speciellt tar det inte många sekunder innan jag är klar för att fotografera. Vill inte missa något – och det dyker upp spännande bilder hela tiden. Men det viktiga är inte bilderna, det har jag förstått sedan länge. Det absolut viktigaste är just upplevelserna och att få vara ute i skogarna. Att få njuta av försommarkvällarna. Och att varje kväll också få upptäcka att det inte finns två lika kvällar; det dyker alltid upp överraskningar. Det blir alltid något jag inte kan förutse, men det blir också fantastiska återträffar med de samma djuren och fåglarna. Som att få hälsa på ”gamla vänner”.

Tredje eller fjärde gången jag möter de samma djuren så verkar de stå kvar. De känner igen lukten, ljuden och mina rörelser. Det tar inte lång tid innan man accepteras av de vilda djuren. Vilket ger ytterligare ett värde till utflykterna i Mullsjöskogarna.

(Kvällsljus, 2013)

Visar några av de bilder jag gjorde igår. Mötet med lillbocken kan ni se i mitt förra blogginlägg som jag publicerade sent igårkväll, kort efter att jag hade kommit hem.

Jag kan nästan garantera att det också blir en ny utflykt nu ikväll. Vill ju hälsa på råbocken igen, rågeten med sitt lilla kid, lillbocken och hans tvillingsyster, skogssnäppan vid myrgölen, storlommarna vid sjön, morkullorna som spelar mot skymningshimlen. Det ser ut att bli en klar och varm kväll även idag, så jag vill inte riskera att missa den.

Kanske är det just under dessa försommarkvällar som jag hittar svaren på varför jag i första hand är naturfotograf. Och att jag efter mer än 30 år som heltidsfotograf ännu inte tröttnat. Varför skulle jag vilja byta ut detta med något annat? Upplevelserna är det primära, jag har haft ett stort antal fantastiska kvällar då jag kommit hem utan en enda bild. Men ofantligt rik på nya underbara upplevelser!

(Morkulla, 2013)

Vi får se vad det blir nu ikväll. Jag hoppas på ett antal återträffar, men vet också att det kommer att bli några upplevelser som jag inte kan förutse. Däri ligger spänningen och fascinationen. Om det blir några bilder det får vi se. I så fall kanske jag visar några här i bloggen. Kanske redan sent ikväll när jag kommer hem. Det beror på hur sent det blir, givetvis.

Ni kanske har tröttnat på både tornseglare, fältharar, morkullor och rådjur för länge sedan. Men det har ju inte jag gjort – och jag kommer nog som sagt aldrig att tröttna heller. Eller så har ni inte tid att titta in här i bloggen alls, kanske för att ni själva är ute och upplever försommarkvällarna?

(Sädesärlan – Pentax K20D och 78mm, tornseglaren – Pentax K20D och 250mm, råbocken – Nikon D200 och 400mm, kvällsljuset – Pentax K20D och 110mm, morkullan – Nikon D200 och 400mm, skogssnäppan – Nikon D200 och 400mm)

(Skogssnäppa, 2013)