Talgoxe…

(Talgoxe, 1998)

En nyinskannad vinterbild på talgoxe från Skåne. Nikon F3, 135mm, bl 3.5, 1/125 sek och Fujichrome Velvia 50.

Kvällens råbock…

(Råbock, 2013)

Har precis kommit hem från en fin tur i kvällsljuset i Mullsjöskogarna. Mötte bland annat denna fina råbock.

(Nikon D200, 400mm, bländare 2.8, 1/400 sekund och 100 ISO)

Mer än 29 år sedan…

(Høybuktmoen, 1984)

Bilden är från Høybuktmoen utanför Kirkenes i Nord-Norge, i början av mars 1984. Minns fortfarande mycket väl när jag gick runt på skidor i det öppna fjällhedlandskapet, med kameran på stativ. Den svaga vintersolen bak de slöjiga molnen, kylan, det avtonade gråfiltret och 28mm vidvinkel.

Guldharen…

(Guldharen, 1990)

Detta är min mest kända och mest publicerade bild. Den finns även som framsidesbild på min första bok ”Naturen som fotomotiv”. Bilden ingår i en serie på runt 30 bilder där jag genom åren haft publicerad runt 10 olika bilder, tre andra bilder i serien har också varit framsidesbilder i olika sammanhang. Men just denna är den mest kända, där det även brinner i morrhåren.

Bilden gjorde jag på Hallands Väderö i maj 1990. Solen var på väg ned och jag hade lyckats ta mig till en position där haren satt precis framför solen. Jag använde bländare 22 för att få solen att bli skarpare och då bli mindre i volym så att haren helt kunde täcka den. Brännvidden var 300mm, kameran var Nikon F4 och filmen var Kodachrome 25. Jag använde stativ helt i spagat och slutartiden var 1/125 sekund.

Mindre lira…

(Mindre lira, 1995)

Jag glömmer aldrig när vi åkte färja över Breiðafjörður på västra Island. Det var full storm! De flesta av passagerarna var gröna i ansiktet, själv var jag alldeles för upptagen med att bli sjösjuk… Jag satt ute på däck och var helt fokuserad och fascinerad över alla fåglar som flög runt färjan i den kraftiga vinden; stormfåglar, havssulor, lunnefåglar, trutar och enstaka liror. Ljuset ändrade sig också hela tiden och stundtals kom ett kraftigt skyfall…

Men det blev många speciella bilder. Jag även glömde helt att frysa…

(Nikon FA och 400mm)

Inget är givet från början…

(I skogen, 2013)

Jag är ute och fotograferar nästan varje dag. Varje gång jag fotograferar blir det också bilder som ”har något”, som av olika anledningar blir speciella och bra bilder. Ibland blir de bra bilderna mer självklart bra, men det händer också att de blir märkligt bra. Jag kan ibland heller inte säga direkt varför en bild blir bra, särskilt om det är sådana bilder som jag aldrig tidigare gjort.

Varje fotoutflykt har jag på olika sätt planerat. Ibland in i minsta detalj, men ofta ligger planeringen i mer grova drag; som vilken plats jag ska fotografera på, vilka motiv jag ska arbeta med – eller vilken utrustning jag ska prioritera. Det kan vara så att jag bestämmer mig för att åka till vattenfallen vid Ryfors, där jag vet sedan innan vilka motiv jag kommer få tillgång till. Och därför väljer eller prioriterar vilken utrustning jag ska ta med mig eller i första hand prioritera när jag väl är på plats.

Kanske ska jag i första hand arbeta med små bländaröppningar och långa slutartider, på motiv jag sedan tidigare har mängder av bilder på. Men där jag nu vill fokusera på en annan form för bilder, men lite annan teknik och utrustning. Men där jag också kanske har särskilda bildmässiga intentioner; kanske ska jag mer koncentrera mig på de abstrakta bilderna med mer symboliska uttryck?

Ibland dyker forsärlan upp när jag är vid Ryfors, ibland står älgen fint i skogen, ibland bryter solljuset genom molnen och ger ett gudomligt ljus. Överraskningar som kan vara svåra att förutse, men där jag iallafall hittar nya öppningar för bilder. För det är ju bilder jag arbetar med, mer än avbildningar av motiv.

Som när vi mötte älgkon i skogen där hon gick med sin fjolårskalv, en ungtjur med små knoppar till horn. Det blev många bilder, ännu flera älgbilder – men även en ny sorts älgbilder som jag inte hade sedan tidigare. Det brukar alltid bli så.

Några av dessa nya bilder blev också så udda och annorlunda, att bildkvaliteten inte direkt kan betygsättas. Som denna bild. Vet inte varför bilden är bra, men den ”har något” – och den är annorlunda mot tidigare bilder jag har på älg.

Alla dessa nya öppningar till bilder, ibland har de kommit som en överraskning – men oftast också som ett resultat av att jag alltid försöker ha ett så öppet och nyfiket seende som möjligt; för det är just det som gör bildskapandet och fotograferingen i naturen så oerhört fascinerande och inte minst inspirerande.

Om andra förstår bilden eller gillar den, det har egentligen mindre betydelse. Men den är annorlunda!