Mellan konstnärliga känslor och affärsmässig kyla…

(Förgätmigej, 2013)

Jag brukar kalla mig för amatörfotograf på heltid. För mig är detta viktigt, då det på något sätt kan förtydliga vad som är själva drivkraften i mitt fotograferande. Jag hade inga andra ambitioner när jag blev professionell naturfotograf än att jag ville bli det för att jag inte ville göra något annat… Vilket på flera sätt kan uppfattas som en oansvarig ståndpunkt, men å ena sidan var jag enbart 15 år när jag sa detta – och å andra sidan deklarerade jag för mig själv vad som skulle vara min ledstjärna i mitt skapande, i mitt fotograferande. Vilket kanske egentligen var det viktigaste. Jag skulle inte fotografera för att göra andra nöjda, det var inte viktigt för mig att andra skulle tycka att jag var ”världsbäst”. Men det viktigaste var att ”marknaden” inte skulle bestämma vilken sorts bilder jag skulle göra. Att arbeta på heltid som naturfotograf skulle vara fullkomligt ointressant för mig om jag enbart skulle springa runt och göra ”säljbara bilder”. Mitt fotograferande och skapande skulle verkligen inte låta sig fjärrstyras av någon redaktör eller annan bildköpare. Redan tidigt förstod jag att just detta mer skulle stjälpa, än att ge nödvändig och värdefull inspiration för den fotografiska utvecklingen.

Kunden har alltid rätt, brukar man säga. Men det finns väl inte enbart en sorts kunder, eller? Eller så kan man lite stöddigt kontra med att kunden egentligen alltid har fel, då det är den skapande konstnärens uppgift att just vara ögonöppnare och inspiratör. Utan konstnärens visioner och fantasier så vet inte kunderna vad de vill ha. Eller?

Är det inte så att konstnärerna alltid har varit före sin tid? Att marknaden inte mognar tillräckligt snabbt, för att kunderna ju alltid har fel…

Inte är jag tävlingsinriktad heller. För mig är det inte viktigt att vinna. Att göra bästa bilden på havsörn eller björn, att sälja flest böcker eller ha mest antal besökare i bloggen. Jag kan vara genuint glad och överväldigad om jag gjort bra bilder på havsörn eller björn, jag är tacksam om jag säljer många böcker och förbättrar ekonomin – och det är givetvis inspirerande att göra en blogg som har många läsare.

Inte heller vill jag vinna några fototävlingar, vilket också är orsaken till att jag inte deltar i några fototävlingar heller. Jag vet att tävlandet förstör eller anpassar skapandet och jag vill ju inte göra något som påverkar mitt skapande negativt. För skapandet är det absolut viktigaste; viktigare än ekonomi, tävlingsvinster eller att ha största publiken.

(Vägen, 2013)

Dessutom har jag inte den affärsmässiga kylan; taktiken, strategin eller de framgångsrika sociala koderna. Jag har inga spetsiga armbågar, jag klättrar inte över lik, jag har en empatisk moral – och jag ogillar fulspel och utmanövreringar. Jag är ingen ytlig person och falska människor får mig att må illa! Jag skulle definitivt inte fungera länge som politiker… Jag har såpass många konstnärliga känslor i kroppen att min entusiasm i affärsmässiga sammanhang skulle få mig att framstå som naiv och lättlurad. Vilket jag ju inte är, något som gjort mig oerhört besviken på flera människor jag mött genom åren. Men väluppfostrad som jag är, så säger jag heller inget… Det är verkligen inte ofta som jag slagit näven i bordet, fast jag borde gjort det betydligt oftare.

Därför kommer jag aldrig bli någon ekonomiskt framgångsrik naturfotograf. Det är viktigare för mig att utveckla mitt fotograferande, än att jag har miljoner på banken. Även om miljonerna givetvis skulle vara trevliga att ha, så vill jag inte betala det priset som behövs. Det är viktigare för mig att vara genuin, att vara mig själv – det skapar också ett större djup och engagemang i mina föreläsningar och mina fotokurser. I mina texter i böcker och artiklar. Men mest av allt ser man detta i mina bilder. För de som också då vill se detta förstås. De andra bryr jag mig inte om.

Visst är jag en envis och seg jävel, men mest är det väl så att jag kan uppfattas som det utifrån. För mig är det inte viktigt att vara envis och seg, utan att fortsätta vara mig själv. För det är enbart då jag kan utveckla mitt eget fotograferande. Och det är som sagt det viktigaste för mig som naturfotograf.

(Råbock, 2013)

Jag har tyvärr fått många motståndare genom åren, även personer som verkligen fullt ut hatar mig. Vilket jag är den första att beklaga. Och jag är den första att erkänna att jag gjort ett flertal misstag genom livet och karriären, från små och mer obetydliga till stora och fatala. Det räcker att nämna mina manipuleringar av lodjursbilder som uppmärksammades över hela världen under hösten 2011. Men jag har själv aldrig någonsin sett andra som motståndare, jag hatar absolut inga andra människor – och jag har aldrig någonsin varit elak mot någon annan. Varken andra människor eller andra djur. Det är omöjligt för mig. Jag skulle inte ens vara elak om jag fick vara anonym!

Jag skulle aldrig utmanövrera någon annan människa, jag skulle aldrig sluta att genuint bry mig om andra människor. Och jag är en sann djurvän!

Min familj och mina vänner är heliga för mig. Djuren är heliga för mig. Naturen är en helig plats som jag behandlar med andakt. Jag skulle inte må bra i mig själv om jag var en elak person, jag skulle inte må bra av att underordna mig marknadskrafterna – jag skulle förlora mig själv. Att bli en perfekt människa ser jag som ett utopiskt mål, med stor risk att bli både tråkig och profillös. Jag tror verkligen inte att jag är något mer än andra, men jag delar gärna med mig till andra. Att inte vara givmild har aldrig varit ett problem för mig.

Därför får jag nog fortsätta att brottas mellan ytterligheterna; de konstnärliga känslorna och den affärsmässiga kylan. Även om jag redan vet i vilken ytterlighet jag mest känner mig hemma. Och där jag känner styrkan för att fortsätta utveckla mitt fotografiska skapande.

(Skymningshare, 1989)

Annonser

7 reaktioner på ”Mellan konstnärliga känslor och affärsmässig kyla…

  1. Godt skrevet og fint å lese. Spesielt det siste avsnittet.
    Ja og mens jeg husker det. Flotte bilder

  2. Har inte några synpunkter på vad du skriver men dina bilder talar och inspirerar och det räcker länge för mig. Skymningshare är ju magisk,sitter på sin strand vid universums rand. Tackar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s