Padda…

(Padda, 2013)

Var en tur till paddorna igen idag. Det var inte samma aktivitet som igår och efter ett tag kom ett kraftigt skyfall. Gjorde några bilder med fisheyeobjektiv på 10mm. Här en bild där jag använt blixt på paddan i förgrunden. I bakgrunden står Malin och Bea.

Upptäckte även att det var stor aktivitet på blodiglarna. Försökte få en av dem att sätta sig på handen, men den var lite feg så det blev inget…

Ytspänning…

(Padda, 2013)

Det blev en speciell bild på paddan där man även ser ytspänningen i vattenytan.

(Pentax K7 och 10mm)

En underbar fototur igår…

(Lungört, 2013)

Det var en underbar dag i Mullsjöskogarna igår. En riktigt varm och fin vårdag – något göken också verkade uppskatta. Nu har alltså även göken anlänt, vi fick höra den vid två olika tillfällen!

Fotograferade olika skogsbilder i både färg och svartvitt, de flesta olika former för dubbel- och multiexponeringar. Stannade även ett tag i makrovärlden bland vårfryle, vitsippor och lungört. Vid skogssjön var det en intensiv paddlek och storlommen simmade lugnt på den nästan spegelblanka ytan.

Vi stannade ute till sent på kvällen.

Jag tävlar inte, jag fotograferar…

(I skogen, 2013)

I början av min fotokarriär så hände det att jag deltog i olika fototävlingar. Min största framgång i tävlingssammanhang var när jag blev Årets Naturfotograf 1987 i Norge, då jag fick både en första och tredje plats i en naturfototävling som anordnades av tidningen Vi Menn. En tävling som pågick under flera år med naturfotograferna Jørn Bøhmer Olsen och Rolf Sørensen som jury. Jag har även tävlat i några av de fotoklubbar jag varit medlem i genom åren. Men de senaste 10-15 åren har jag lagt det med tävlingar helt åt sidan. Jag fotograferar ju inte för att tävla, jag fotograferar för att skapa bilder efter mitt eget huvud. Inte får att få eventuella godkännanden av en jury.

Att skapa kan ju aldrig bli något man tävlar med. Trots det är fototävlingar en av de vanligaste formerna för många fotografer att få visa fram sina bilder. Jag har aldrig förstått varför! Det är lika omöjligt att tävla i bilder som att tävla i musik. Trots det tävlar vi i musik också hela tiden…

Vem är bästa fotografen? Vem har bästa bilden på en bäver eller en havsörn? Ja, inte vet jag… Och jag bryr mig inte heller! Min fotografiska verksamhet handlar helt och hållet om att göra bilder. Att vara ute i naturen bland motiven – och att hela tiden kunna förmedla något genom mina bilder. Något eget.

(Padda, 2013)

Jag fotograferar heller inte för att bli bäst. Jag visar heller inte fram mina bilder för att andra ska tycka att jag är bäst. Det är inte alls viktigt för mig, det viktiga är om mina bilder kan förmedla något – från mig till andra. Helt och hållet på bildmässiga grunder – och där mina bilder förmedlar något som är typiskt för mig.

Det finns fotografer som med dödens allvar vill säga till mig att just den eller den bilden inte är tillräckligt bra. Att jag inte är lika bra som den eller den fotografen, eller att det finns någon fotograf från norra Polen eller västra Australien som minsann gjort bättre bilder på månen eller solen… Jaha, har det någon betydelse? Inte för mig!

Jag följer mina helt egna intentioner i mitt fotograferande. Andra fotografers bilder finns inte som förlagor, om någon annan fotograf vunnit en tävling med den eller den bilden – så är det heller inte viktigt för mig att göra något liknande. Varför skulle jag göra det? Andra fotografers bilder är ju just det; andra fotografers bilder!

(Krucifix, 2013)

Om andra inspireras av mina bilder, eller att jag inspireras av andras bilder – det är något helt annat. Att inspireras är ju något helt annat än att kopiera. Att inte enbart vilja ha andras bilder för att få egen framgång. Just det ja; framgång, framgång, framgång… Vinster, klapp på axeln, gratulationer, hyllningar.

Men också en allt större frustration med stress, missnöje eller avundsjuka. För att man inte lyckats, eller lyckats lika bra eller helst ännu bättre, än de andra fotograferna. Och om man inte lyckas med det man vill så tröttnar man. Kanske av besvikelse eller uppgivenhet.

Jag undrar då lite försiktigt; varför fick fotograferandet inte enbart vara just det som det skulle vara. Att bara få fotografera, att få utlopp för den egna kreativiteten och skaparglädjen.

Ä den någon som undrar varför jag inte tappat inspirationen efter så många år? Är det någon som också undrar över hur jag kunnat arbeta fram en egen bildstil?

Gissa…

(Ögon, 2013)