Tjäderhöna nu ikväll…

(Tjäderhöna, 2013)

Ett fint möte i kvällsljuset nu ikväll, en tjäderhöna. Nikon D200 och 400mm.

Annonser

Håller naturfotografin på att självdö?

(Molnguden, 1995)

Titeln kan kännas något brutal, men orden kommer från en kommentar jag fick från Jan Larsson under mitt tidigare blogginlägg Torsdagstankar: ”Jag funderar om inte just naturfotografin håller på att självdö. Just som du nämner, alla dessa bilder som väller över oss. För några decennier sedan kunde en fotograf som fotade en porlande bäck med dia, vara hyfsat unik. Inte bara för att han hade ett speciellt bildspråk, utan också för att det var så mycket svårare att få den där bilden med rätt ljus och mättnad. Idag går det att ordna i efterhand. Photoshop är ett bra verktyg, men det gör också att det idag finns tusentals bilder på den där porlande bäcken. Samtliga är också av lika bra kvalitet som den där diabilden på 80-talet. Frågan är – hur utvecklar man fotografin från här? Naturfotograferingen – har den någon framtid i mediebruset?”

Jag har mött dessa funderingar under flera år; dels i kommentarer här i bloggen, men också under olika fotokurser och efter ett antal av mina föreläsningar. Och jag upplever funderingarna som verkliga och att naturfotografin borde diskutera detta i större utsträckning. För hur ser framtiden egentligen ut för naturfotografin?

Ett stort problem inom naturfotografin och fotografin i stort är att antalet nybörjare står för uppåt 95 procent. De flesta har inte fotograferat mer än högst två år. Så har det alltid varit – och troligtvis kommer det vara så även framöver. Jag har tidigare skrivit om detta i blogginlägget 730 dagar. Ett inlägg som kan verka något cyniskt, men som grundar sig på en diskussion jag hade med en redaktör för ett antal år sedan.

Tyvärr håller fotointresset sällan längre än två år, därför blir antalet bilder av nybörjarkvalitet och nybörjarnyfikenhet alltid stort. Därför återkommer de samma bilderna varje år; de softade vitsippsbilderna återkommer i tusental varje april och maj, solnedgångarna ute vid kusten på högkant med stort skärpedjup dyker upp i flera tusen efter varje industrisemester, havsörnen i torrakan från det inhyrda örngömslet – och även ett stort antal gäspande lejon, zebror och flodhästar från senaste safarin till Kenya.

Jag har hållit på med naturfoto sedan 1973, så jag kan faktiskt säga att jag sett det mesta tidigare. Hur många gånger som helst, om jag ska vara helt ärlig. Och varje år är det någon ny som upptäcker den fantastiska naturfotohobbyn och vill prova på några vitsippor, solnedgångar eller havsörnar – och kanske investerar i en fotosafari till Kenya.

Så länge andelen nybörjare är så stor blir det svårt att hitta tydliga vägar för att utveckla naturfotografin. Visst kan ny och mer avancerat fotoutrustning underlätta, men med facit i hand så blir det inte så. Antalet skarpa bilder ökar med autofokus, antalet skarpa flyktbilder på fåglar ökar med objektivkvaliteten, antalet fina närbilder på vitsippor ökar med att närgränsen blir bättre på makroobjektiven. Men bildspråket utvecklas inte!

Och på olika communities på Internet för fotografer ser man sällan diskussioner kring fotografisk uttryck och bildspråk, då de flesta aktiva i forumen är nybörjare och inte fotograferat så länge – därför ser man inte behovet och nödvändigheten av att diskutera de mer ”flummiga” funderingarna.

Däremot kan man ju se att antalet fotografer mångdubblats med den digitala tekniken; så antalet fotografiska bilder mer eller mindre dränker Internet på olika forum, bloggar och hemsidor. Att se flera tusen nya bilder varje dygn är inga problem, tror ingen idag saknar tillgången på fotografiska bilder… Men bilderna är ofta endimensionella, fulla av en nybörjares upptäckarglädje – det mer avancerade bildspråket får man fortfarande leta efter. Nu som då.

Detta kan kanske på sikt utveckla betydelsen av att bilderna måste vara ”mer speciella” för att urskiljas ur den stora mängden. Inte genom teknik, utan genom ett särskilt bildspråk – en speciell fotografisk stil med tydliga fingeravtryck från fotografen. Kanske blir det ett större behov för mer abstrakta bilder, bilder med mer symbolik – och givetvis bilder med tydligare udda bildlösningar.

De mer erfarna fotograferna (de som fotograferat mer än två år) har här ett stort ansvar. Att inte fortsätta att gömma sig bakom yrkeshemligheter, att inte fortsätta att hålla stenhårt på sina konventioner och normer. Att vara öppna och behålla sin nyfikenhet för det fotografiska bildskapandet; utan att ”trycka ner” andra och mer färska fotografer.

Alla måste inte göra det samma, alla måste inte ha samma smak – det finns inte enbart ett sätt som är det rätta. Mångfalden och kreativiteten måste framöver vara ledstjärnor för att utveckla naturfotografin och fotografin i stort. Och sedan måste vi alla kunna motivera och stimulera alla dessa nybörjare, så att antalet erfarna fotografer blir mycket större.

Hur det blir får framtiden visa. Jag vågar mig inte på att sia för mycket om hur morgondagens naturfotografi kommer bli. Men jag kan lova att jag fortsätter med mitt sätt att fotografera, fortsätter att skriva om fotografi och naturfotografi, fortsätter föreläsa och undervisa – med just den förhoppningen att det kan få så många som möjligt att fortsätta med sitt fotograferande.

Vad tycker ni?
_______________________

Kom på en sak till: När vi arrangerade första fotofestivalen här i Mullsjö lyckades jag få hit Bruno Barbey som föreläsare och utställare. Tyvärr drog han minst publik, vilket skulle kunna jämföras med att Rolling Stones skulle komma till en rockfestival och haft lägsta publiksiffran. Föga troligt! Problemet med fotografin är att de flesta har ingen större koll en längre period än dessa två åren, då de flesta är nybörjare och enbart kan utgå från sina egna preferenser.

Humla i flykt…

(Humla, 2006)

En bild från Söderhamn i Hälsingland, 14 juli 2006. Har sett att bilden publicerats på Internet av andra, utan mitt tillstånd. Bland annat såg jag bilden i en blogg, och mitt namn som fotograf fanns inte ens med. Bilden finns med i boken ”Året” och finns även som en jätteutskrift i 2×4 meter.

(Nikon D100, 105mm, bl 5.6, 1/1600 sek och 200 ISO)

Paddor med fisheye…

(Padda 1, 2013)

(Padda 2, 2013)

(Padda 3, 2013)

(Paddor, 2013)

(Simmande padda underifrån, 2013)

Visar en serie bilder på paddor från igår. Samtliga med Pentax K7 och fisheyeobjektiv på 10mm och 11mm. Med små bländaröppningar för skärpedjupets skull, ibland rätt långa slutartider, ibland med blixt – så blev det rätt många ovanliga bilder.