Torsdagstankar…

(Sten, 2013)

Jag återkommer ofta till tankar kring perspektiv och tid. Kanske är det just därför som jag blev fotograf för 30 år sedan; att själva fascinationen och uppmärksamheten kring det fångade ögonblicket också fick tidlösa värden. En bild, ett ögonblick, 1/125 sekund – det blev något att betrakta och fundera över in i evigheten. Kanske är det även ett tecken på att jag börjar bli äldre, men jag känner en allt större frustration över hur människan mer och mer tappar känslan för tid och perspektiv.

Idag ska vi alla söka efter maximal uppmärksamhet. Vi köper den första kameran eller mobilen, börjar fotografera mycket och ofta, startar en blogg, ett konto på Facebook eller Instagram – och sedan börjar man mata publiken med sina alster. Världsmästare ska man helst bli inom en vecka, det gäller att få så många följare som möjligt – för att få en rättmätig uppmärksamhet som man tycker sig både behöva och förtjäna. Varje dag fylls Internet med tusentals nya bilder av ”nybörjarkvalitet”…

I media blir löpsedlarna allt större och fetare, i tv berättas om stalkers och näthat – och vansinnesdåden börjar samlas som pärlor på ett radband. Alla vill ha uppmärksamhet på ett eller annat sätt, antingen genom att göra något bra eller att göra något dåligt. Och i detta flödar informationen i en allt större ström.

Jag minns ett 70-tal när allt var så vansinnigt mycket lugnare. En tid med färre trauman, färre depressioner, mindre hysteri – och det man inte kan göra idag det fick vänta tills imorgon. Väljer du att vänta för länge idag så är du passé, glömd, försvunnen eller kanske död. Det sker så förbannat mycket under en vecka idag, att jag känner för att ”försvinna” för en period. Ut i naturen – utan varken mobiltelefon, ipad eller gps. Ingen får tag i mig och ingen får information om vart jag är. Härligt!

(Skog, 2013)

I början av min fotokarriär kunde jag försvinna en hel månad och ingen undrade vart jag tog vägen. Det var inget konstigt. Fototidskrifterna hade en tryckningstid på två månader, fotoklubben hade möte en gång i månaden – och inte fanns det något Internet med bloggar, Facebook, Twitter eller Instagram. Visst är det bra att kunna visa fram sig på ett öppnare och friare sätt, alla kan ju idag visa fram sig utan att vara beroende av smaken till en redaktör eller bokförläggare. Men till vilket pris?

Om man fick en bild publicerad i en tidning eller tidskrift var det ingen som missade det. Telefonen ringde, alla ville gratulera – men mest av allt; alla hade sett bilden. Och då menar jag SETT BILDEN på riktigt. Idag fladdrar bilderna förbi och blir till en viskning, för att sedan försvinna helt på en vecka. Alla ser ju tusentals bilder varje vecka – och det gäller att skynda vidare så man inte missar något. Eller att man inte hamnar efter. Hastigheten blir allt högre och landskapet svischar förbi som en suddig skugga.

Stopp, stopp, stopp! Jag vill inte vara med längre. Jag vill göra mitt, på mitt sätt – och då enbart för andra människor som vill ha tiden att fundera, som vill få möjlighet att VERKLIGEN SE bilderna. Inget snabbt och ytligt tryck på någon ”gilla”-knapp. Ett gillande som man också ger för att få tillbaka ett gillande. Jag kan ge dig mitt gillande, men enbart om du ger mig ett gillande tillbaka. Alla vill ju ha samma uppmärksamhet och tycker sig förtjäna det.

(Trana, 2013)

Ytligheten blir allt större. Man har inte tid att fördjupa sig, läsa längre texter eller titta på mer komplicerade bilder. Bilderna får inte vara för flummigt abstrakta, texterna bör vara direkt fångande – och helst ska titeln på blogginläggen vara av en sådan karaktär att man blir nyfiken och vill klicka in på länken. Kanske skulle jag valt titeln ”Internet gör oss ytligare och dummare”, då hade jag snabbt fått många fler besök i bloggen. Men hur många av dessa hade sedan orkat läsa detta längre blogginlägg, långt mindre VERKLIGEN SETT på bilderna. De är ju inte precis så ”omedelbara” eller ”direkt fångande”… Så det fick bli det mer alldagliga ”Torsdagstankar” istället, då vet jag att de besök jag får är mer genuint intresserade. Besökare som redan känner till mina bilder och som också vet att mina blogginlägg ibland kan bli både långa och mycket underligt filosofiska.

Ett äkta, genuint och djupt intresse för fotografi – där finns fortfarande vägen vidare. Ingen, absolut INGEN, blir bättre fotografer genom att vinna tävlingen om antalet besökare eller gillningar. Ingen blir bättre av att titta på flest fotografier per vecka. Ingen blir bättre fotografer med att ständigt uppdatera sig med en mängd nya prylar man tror sig behöva.

Bättre fotograf blir man enbart av att fotografera mer, läsa om fotografi och om fotografer, bekanta sig med olika uttryckssätt, ha en lagom kunskap i fotohistoria – och mest av allt ge sig tid att fundera och filosofera. Först då kan man som fotograf få dessa extremt viktiga ingångar till både tid och perspektiv. Utan dessa blir bilderna både ytliga och tråkigt lättlästa.

Ställ dig själv frågan om vad som är det viktiga; att bli bättre eller att bli mer känd. Det är oftast inte samma sak.

(Skogshare, 1989)

Annonser

21 reaktioner på ”Torsdagstankar…

  1. Tack Terje för väldigt kloka ord!
    Jag håller fullständigt med dig…
    Jag minns när man använde mellanformataren laddad med diafilm, då kunde man få vänta på att ta just den där bilden man hade tänkt sig.
    Återvända gång på gång tills ljuset låg rätt eller marken var tillräckligt regnmättad, just för att få den där bilden man längtad efter.
    Jag vet inte… men det känns som det digitala påskyndar allting. Man tar sin bild, sen skyndar man sig hem och ”framkallar” den, sen fort som f-n ut på nätet och publicerar den. I början jobbade jag med det digitala som om det fortfarande var film i kameran, men det luckras mer och mer upp och hetsen är igång.
    Börjar inse nu att det är dags att bromsa nu…

    Ha det gött!

  2. Goda tankar. Som så ofta. Jag tänker ofta också på alla de som går omkring med lurar i öronen, även i naturen. Ett ljudbrus motvarande bildbruset. Inget fel på musiken men tänk på allt dom INTE hör! Missar livet.
    Hm …
    L

  3. Tack Jimmy och Lars Eric! 🙂
    Jimmy: Inte att glömma att man fick vänta två veckor innan Kodachromerullarna kom tillbaka från labbet i Schweiz. Håller med dig. 🙂
    Lars Eric: Tystnaden är en allt viktigare lyx. En gång i tiden när jag höll på med analoga bildspel gick jag runt med musiken jag skulle använda i hörlurar när jag gjorde bilderna till bildspelet, för att bilderna skulle fungera så bra som möjligt till musiken. Det gick inte! Då upptäckte jag hur viktigt ljuden i naturen var även för mitt fotograferande. Håller helt med dig! 🙂

  4. Du treffer spikeren på hodet her Terje:) Er en ikke ”online” så er ingen steder. Ingen ser lenger ”bak” et bilde og de eneste bildene som blir gransket er testbilder fra nye kamera og objektiver:/

  5. En mystisk aura rundt tre av disse vakre bildene. De er gode å hvile blikket på og jeg fornemmer lyttingen innover og stillheten bak. Takk for at du deler disse gode tankene i tillegg.
    At vi som lever her og nå er en del av et surresamfunn med ”jag etter vind”… ja, det oppdager flere og flere. Stillheten er truende, det må skje noe og en må bli sett hele tida. Å se andre og andres bilder, og da virkelig se… er en nyttig og givende syssel. Å drømme seg bort sammen med stenen, skogsharen, lytte til skogen og se det vakre i en tranes flukt… det gir ro i sjelen.
    Pga torsdagsinnlegget ditt fikk jeg en fin ettertankens stund.

  6. Gott att läsa om dina tankar. Gillar ”boven med keps” högst upp på tranans vinge som låter oss ta del av sitt hjärtas mening. 🙂 Vi borde alla ta det lugnt och anpassa vår flykt till tranans långsamma tempo så hinner vi se mer av naturens under. Att glömma mobilen ibland är en bra start! 🙂

  7. Tack för lite filosofiska tankegångar och så rätt i min värld.
    Jag tror själv att fotografin börjar bli för ytlig för min smak. Det känns ibland som att jag längtar tillbaka till det mer saktmodiga analoga fotograferandet. Det känns som det är så bråttom idag. Känns ibland som jag låtit mig luras med i detta bråttomfotograferandet och resultatet blir som ”jasså” mao helt ointressant utan djup och förankring i mig själv.
    MVH
    Christian

  8. Fina tankar en helt vanlig torsdag! Måste säga att jag håller med helt och hållet. Ingen har tid att fördjupa sig längre, bilder vräker sig över oss. Till det bättre? Nej tyvärr! Samma sak när det gäller musiken, ingen skillnad bara yta med ingenting under skalet! Har hoppat av alla fotosidor, instagram och allt vad det heter, som blir allt mer utslätat och enkelriktat.

  9. Jag håller inte alls med dig. Får jag säga så?
    Efter ett ”brus” av intetsägande bilder, tröttnar de flesta och selekterar sitt sinne, väljer bilder efter en smakestetik som kanske inte är klassisk eller konstnärlig, utan EGEN. Ibland hittar jag bilder som tilltalar mig, håller mig á jour med fotografen…Och inser att det var inte mycket mer än så. För att gå vidare till någon annan som lindar in, förför, provocerar. Jag älskar att utmana mina tankar om fotografi med andras: kan man verkligen göra så och vad vill människan få sagt??? Fotografi är i mitt sinne inte något statiskt, därför finns inget ”det var bättre förr”.

  10. Tack Børge, Tove, Ove, Christian, Stefan och Lisa för era fina kommentarer och reflektioner. 🙂
    Børge: Jeg har merket at man engagerer seg mindre i tankene bak bildet, i stort vil jeg selvfølgelig si. Det finnes unntak, men de forsvinner. Utstyrshysteriet har nok vært der i alle år, men jeg kjenner også at dette øker. Kanskje i takt med at man bytter utstyr oftere og oftere. 🙂
    Tove: Takk for dine fine ord og at ble en stund for ettertanke. 🙂
    Ove: Du såg boven, tack för det. Trodde jag var ensam om at se honom. Jag har själv alltid mobilen med mig när jag är ute i naturen, men som en säkerhet om något skulle ske. Men jag väljer då att alltid ha den stängd. Skulle jag behöva den, då slår jag på den. 🙂
    Christian: Det finns idag mycket spännande fotografi att aktivt söka efter på Internet, men jag tror allt färre gör det. Dessutom tror jag många inte vet vem exempelvis Ernst Haas var, då okunskapen om fotohistoria blir allt större. Haas som jag skrev om nyligen i ett inlägg här på bloggen.
    Stefan: Jag har idag enbart min blogg och Facebook. Det räcker för mig, och jag är inte med på andra ställen. Håller med dig att fotografin blir alltmer utslätad och enkelriktad, vilket nog beror på att det är många nya fotografer hela tiden. 🙂
    Lisa: Visst får man inte alls hålla med mig. Inlägget är ju menat som ett debattinlägg så det har jag inga problem med. Och jag förstår dig, och även håller med dig i dina ord. Det är ju så jag gör idag. Man selekterar, håller sig ajour, ser vad som sker och håller på att ske. Vissa saker gillar man, andra inte. Men jag tycker det är en tendens som utvecklas och som jag därför känner att jag behöver lufta. Då och då hittar jag något nytt som tilltalar, provocerar och utmanar – det gillar jag! Men jag tror många inte gör detta. Fotografi är inget statiskt, och ska inte vara det – där är vi helt överens! 🙂

  11. Du har så rätt!
    Man strävar efter ett eget uttryck för att sen se att det finns redan det uttrycket i media – allt har prövats och det känns just nu för mig som om alla bilder jag tar primärt är för min egen tillfredställelse.
    Samla minnen av stämningar mm. Störs av att jag inte lätt kan få med ljuden i vanliga stillbilder för det gör så mycket till minnet.
    Träffade en blind kvinna som fotograferar med ljudinspelaren. Ibland har jag undrat om det inte skulle ge mer av stämningen? Fast jag får väl hålla fast min tes att man tar in 90 procent av info via ögonen…
    Spelar in ibland. Häromsistens tre olika hackspettar; spillkråka o större o mindre som körde revirtrummningar. Glömde stänga av bakåtinspelningen och det som hörs mest är Mats som nära inspelaren tuggar hårt bröd….
    Livet är inte alltid lätt för en oteknisk kärring.
    Ha en fin helg!
    Kristina

  12. Det här med ”gilla” får mig nästan att spy! Det är så fruktansvärt sandlådeaktigt att jag förvånas över att det är vuxna människor, som tar sig själva på allvar, som håller på att ”gilla”.
    JAg lade upp ett facebookkonto för flera år sedan bara för att se vad det var…EN dag senare lade jag ner skiten. Det värsta är när många företag idag struntar i att ha en egen hemsida utan lägger informationen helt på facebook! Vansinne, är vad det är.

    Och så det här med alla bilder som forsar fram, detta kan göra att jag blir less på alla bilder, orkar inte se på dem ens, för de tar liksom död på min skaparkraft, jag blir blasé och uttråkad.
    Kanske är jag en slags ”tidsstoppare” för jag har aldrig mobil eller annat när jag är ute i skogen. Detta med att alltid vara ”uppkopplad” kan stressa sönder den starkaste. Och så tycker jag inte OM att alltid vara nåbar. Varför skulle jag alltid vara nåbar egentligen? Jag är ju ingen president med ansvar över ett helt land eller dylikt. Jag är jag och jag lever i detta bara en gång så jag gör som jag själv vill och struntar i all denna teknikhets som det är i dagens samhälle. Sedan får folk tycka vad de vill…och det gör de ju ändå.

    //Boije

  13. Ett äkta, genuint och djupt intresse för fotografi – där finns fortfarande vägen vidare. Ingen, absolut INGEN, blir bättre fotografer genom att vinna tävlingen om antalet besökare eller gillningar. Ingen blir bättre av att titta på flest fotografier per vecka.

    Tyvärr räcker inte detta häller. Kanske rätta kontakter, rätt utbildning och rätt socialgrupp är det ända sättet
    /Thomas

  14. Tack Kristina, Oscar, Wictoria och Thomas! 🙂
    Wictoria: Det med att enbart ”gilla” på Facebook är en sanning med modifikationer. Jag har ju två Facebookkonton, ett privat och ett officiellt. Här lägger jag ut länkar till olika inlägg som jag gör här i bloggen. Ibland får man ett gillande som kommer så snabbt att personen omöjligt kan ha läst hela blogginlägget. Ibland gillar någon ett blogginlägg och det finns inga registrerade besökare i bloggen från personens geografiska ort. Flera gillar alltså utan att varken klicka på länken eller läsa inlägget. Nu är det ju en positiv grej att någon gillar, men man undrar varför man gillar om man inte varken läst eller tittat ordentligt. Det kan bli konstigt ibland. Att ständigt vara uppkopplad är inte heller min melodi, min mobil är aldrig kopplad mot Internet – detta sköter jag från datorn enbart. Är jag inte hemma och även utan laptopen är jag omöjlig att nå via mejl eller Facebook. Detta är ett medvetet val från min sida. 🙂
    Thomas: Rätta kontakter är viktigt, som det alltid varit. Och tyvärr även viktigare än bildkvaliteten. Detta är jag den första att beklaga. Rätt utbildning tror jag inte på, utan här handlar det mer om rätt inställning och social kompetens. Svåra grejer detta, men jag förstår dig även om jag tycker du fokuserar för mycket på negativa inställningar. 🙂

  15. Håller med om det där med tiden, att det är mycket som går fortare idag och det är banne mig inte lätt att sålla bland allt brus, men nödvändigt både för den egna hälsans skull men också för att hitta guldkornen, som man sedan kan hålla fast vid.

    Och varför fotograferar folk överhuvudtaget och vad är syftet? Personligen skapar jag för min egen skull för att må bra och inte för att bli någon ny Ernst Haas eller liknande men jag sticker inte under stol med att det är roligt och inspirerande om någon gillar mina alster. Att gilla någons bild är väl helt ok i min värld och tycker inte att fenomenet är konstigt i sig, man har bara fått nya möjligheter att kommunicera helt enkelt.

    Saknar debatt i de flesta bloggar. Kanske beror det på att allt går så fort nu för tiden och få orkar läsa eller har det rätta intresset? 😉

  16. Saknar också debatt i fotobloggarna. Själv är jag inte så upptagen av att se mycket bilder, jag fastnar istället i intressanta tankar och även bilder som ”gör lite motstånd”.

    Någon ny Ernst Haas är väl en sak, men jag saknar också kunskapen och intresset för de stora fotografernas bilder. De flesta fotografer är mest intresserade i att fotografera, bedöma egna bilder och få bilderna bedömda av andra. Kanske känner man till bilderna till fotokompisarna – men oftast stannar det där. Vilket jag tycker är synd.

    Nåja, det var bara några ord tillbaka. Tack för din kommentar och dina synpunkter Åke! 🙂

  17. Jag funderar om inte just naturfotografin håller på att självdö. Just som du nämner, alla dessa bilder som väller över oss. För några decennier sedan kunde en fotograf som fotade en porlande bäck, med dia vara hyfsat unik. Inte bara för att han hade ett speciellt bildspråk, utan också för att det var så mycket svårare att få den där bilden med rätt ljus och mättnad. Idag går det att ordna i efterhand. Photoshop är ett bra verktyg, men…det gör också att det idag finns tusentals bilder på den där porlande bäcken. Samtliga är också av lika bra kvalitét som den där diabilden på 80-talet.

    Frågan är – hur utvecklar man fotografin från här? Naturfotograferingen – har den någon framtid i mediebruset?

  18. Tycker inte man ska vara för pessimistisk, även om jag förstår dig Jan. Och det med din fråga om hur man utvecklar fotografin, den frågan tar jag med mig vidare. Tycker den är så intressant så jag återvänder med ett eget inlägg om detta framöver.

    Tack för dina intressanta synpunkter! 🙂

  19. Terje
    Jag undrar om inte Sten, 2013 fungerar bra som sv/v.

    Social kompentens kan jag inte göra så mycket åt. Rätt inställning kan man ju använda Histogrammet till om man har digital kamera.

    Själv jobbar vidare med mina egenheter och du vet ju vilka två mål jag har iår. Just nu är det viktigast att skala upp bilderna du kontrollerade i vintras och komma ut i Tyresta igen..
    /Thomas

  20. Jo, stenen hade säkerligen också fungerat i svartvitt, om jag hade använt gulfilter eller orangefilter. Annars hade den blivit för grå.

    Social kompetens kan man i viss mån lära sig och histogram använder jag aldrig. Gör alltid visuella bedömningar av mina exponeringar. På gott och ont. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s