Fantastiska fotografer – Ernst Haas

(Leirhnjúkur, 1996)

Jag startar nu en ny serie här i bloggen där jag kommer berätta om ett antal av de bästa fotograferna i fotohistorien. Fotografer som alla varit nyskapande i teknik och bild, men givetvis också fotografer som har den förmågan att göra bilder som håller över tid. Oavsett hur ofta eller hur länge man tittar på bilderna, så vill man återkomma.

Ska jag börja med någon fotograf så måste det vara Ernst Haas (1921-1986). Han föddes i Wien i Österrike, men flyttade redan 1951 till USA. Ernst Haas blev tidigt medlem i Magnum Photos, på rekommendation av Henri Cartier-Bresson. Genombrottet som fotograf kom i ett antal stora färgreportage i den klassiska tidskriften Life under 1950-talet. Haas visade på en sällsynt förmåga att fånga med sin känsla för det visuella. Han fotograferade sönderrivna affischer, rostiga detaljer på gamla bilar, speglingar i butiksfönster – och inte minst bildserier på tjurfäktningar och rodeos där han hade arbetat med ett helt nytt visuellt begrepp inom fotografin. Han hade genom längre slutartider lyckats förmedla ett helt rörelseförlopp i en fotografisk stillbild. På många sätt kan man säga att Ernst Haas upptäckte den effektfulla rörelseoskärpan.

Besök gärna hemsidan där hans bilder och texter presenteras. Förutom att vara synnerligen nyskapande i sitt fotograferande, så var Haas även en otroligt duktig inspiratör. Han hade många fotokurser och blev alltmer känd för sina fascinerande bildteorier. Haas var synnerligen även en stor filosof och tyckte att de filosofiska tankarna kunde öppna hans ögon som fotograf – men också att öppna fotografögon kunde ge nya revolutionerande filosofiska tankegångar.

Ernst Haas är en av de fotografer som inspirerat mig mest. Jag har tre av hans böcker i bokhyllan; som hans första bok The Creation där han i fotografiska bilder försöker symbolisera den bibliska skapelseberättelsen. Boken kom 1971 och har sedan dess kommit i ett stort antal upplagor. Boken är idag en milstolpe i fotohistorien, då de fotografiska bilderna här utvecklades från att illustrera till att även symbolisera. Den fotografiska bilden kunde även förmedla av egna krafter, helt utan en stödjande text. Haas visade också prov på ett mer modernt bildspråk. Här var det enbart färgbilder och många bilder var också perspektiviskt abstrakta – det var stort sett omöjligt att förhålla sig till både storlek och avstånd i många av bilderna. En kraftig vidvinkel, en överdrivet suddig förgrund, en onaturligt mörk himmel, jag ser ett ansikte i klipporna – och i ett vattenfall finns det änglaliknande former.

I bokhyllan har jag också In America som kom 1975. En bok som påminner i sin form om The Creation, men där bildernas symboliska berättande ligger i den amerikanska historien. Här reser man genom tidernas början med geologiska steg in i indiankulturen, vidare mot cowboys och soldater, genom industrialismen mot dagens USA. I boken ger Haas utrymme för de amerikanska klischéerna, men han visar även annat som är mindre smickrande. Den tredje boken är den retrospektiva Color Photography som kom 1989, tre år efter hans död. Boken färdigställdes av hans två barn Alexander och Victoria Haas. Boken samlar de flesta av hans mest kända färgbilder och det blir en fascinerande resa genom hans karriär. Dessutom finns här även ett flertal citat från hans olika kurser, föreläsningar och artiklar. I boken presenteras också hans karriär i text.

I varje fotografisk bild av Ernst Haas finns det abstrakta alltid närvarande. Det odefinierbara, det som är så svårt att sätta ord på. Ofta stannar man till vid en bild som man till en början ”inte får ihop” – men där bilden successivt utvecklas och konkretiseras. För att så småningom bli nästan självklar i sitt uttryck, både visuellt och symboliskt.

Att ge sig tid att förstå, att läsa något på riktigt – att verkligen ge sig tid med en fotografs bilder. Det förtjänar verkligen Ernst Haas – en av tidernas största och viktigaste fotografer!

(Gräsänder, 1987)

Annonser

7 reaktioner på ”Fantastiska fotografer – Ernst Haas

  1. Håller med dig! En fantastisk fotograf och The Creation har en given plats även i min bokhylla. Tyvärr tar jag mig inte tid att studera bilder i någon större utsträckning i bokform men det ska det bli ändring på. 🙂

  2. Hej Terje,
    Intressant artikel. Man ser mycket av Haas tankar i dina bilder. Men jag tycker att du har vidare utvecklat detta till en ”post Haas” stil.

    Digitalteknik gör denna exprimentella still lite enklare att använda sig av och jag tycker själv att det tillför en extra dimension, tiden i bilderna.

    Själv är jag påverkad av Haas efter ett Foto reportage på 80 talet tror jag . Det var färgbilder på bakgårdar i New York tror jag.

    Just oskärpa för att få in en rörelse i bilderna har varit ett mål länge för mig, vilket jag tog mycket stryk för i de traditionella fotokurserna som höls i Ramunbärget på slutet av 90-talet. Därefter började jag gå dina kurser på Grövelsjön vilka passade mig bättre okreativt och bildmässigt. Det tog dock 10 år innan jag kunde lämna arvet från Ansel Adams bakom mig. Nu trivs jag bättre med mitt fotograferande och kan arbeta i en mer konstärligt grundad fotografi.
    /Thomas

  3. Tack Åke och Thomas! 🙂
    Åke: Du ska vara tacksam för att du har den boken i bokhyllan, den är svår att få tag i idag. Att ge sig tid att studera bilder är för mig bland det viktigaste. Ungefär lika viktigt som att lyssna på musik man gillar, och inte enbart ha radion passivt på i bakgrunden. Att göra aktiva val är viktigt för det kreativa. 🙂
    Thomas: Tackar för dessa fina orden. Att man ser mycket av Haas i mina bilder tar jag som en komplimang, även om jag givetvis också går vidare mot de egna bildintentionerna så finns ju grunden där. Många tror att det är enkelt att uttrycka rörelse i fotografi – men det är svårt att fullt ut få det att fungera visuellt. Det är också viktigt att behålla en frihet i sitt skapande och inte låsa sig. 🙂

  4. Även jag känner igen vissa stildrag i dina bilder som Haas hade/har i sina – speciellt tänker jag på hans album ”Color Creation” på hemsidan. Å det ”arvet” är ju något man själv också försöker förvalta ibland. Det bästa är ju om man både kan förvalta och utveckla ett sådant arv känner jag..vilket förstås är lättare sagt än gjort. Ernst Haas känner jag förstås till sedan tidigare, men jag kan inte påstå att jag hittills har gjort några djupdykningar bland hans bilder. Men jag noterar honom bland fotografer vars bilder det kan vara värt att kika närmare på (hemma framför datorskärmen då och inte bara som nu på mobilen…) ! 🙂

    • Första gången jag fick kontakt med Ernst Haas och hans bilder var 2-3 år efter att han hade gått bort, då genom tips från en annan förebild till mig, norske fotografen Rolf Sørensen. Idag skulle jag vilja påstå att han är en av de fotografer som inspirerat mig mest i mitt fotograferande. De böcker jag har av honom tillhör de mest välbläddrade i bokhyllan, kan jag lova. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s