En råbock från nu ikväll…

(Råbock 1, 2013)

(Råbock 2, 2013)

Två bilder från nu ikväll i Mullsjöskogarna. Har precis kommit hem från en härlig kväll med sjungande gulsparv och koltrast. Visar två bilder från ett möte med en fantastiskt fin råbock i kvällsljuset.

(Nikon D200 och 400mm)

Annonser

Vargrevir i Mullsjöskogarna!

(Varglöpa, 2006)

Då har det blivit bekräftat – vargen har etablerat revir i Mullsjöskogarna. Under vintern har man följt spåren efter ett vargpar som mestadels har hållit till norr om Mullsjö och på Hökensås. Vargparet har rört sig mellan Tidaholm och Hjo i norr och vistats så långt söderut som till riksväg 40.

Har man tur kan man få höra vargarna yla. Möjligheterna för detta är störst mellan Baremosse och Vitared. Enligt information som jag fått är möjligheterna att få höra vargarna yla störst nu och fram till runt 15 april. Och då oftast mellan 21 och 23 på kvällen.

Mullsjöskogarna verkar nu ha fått ännu några spännande invånare!

Edit kl 20.02:
APRIL, APRIL!!! Ni var flera som trodde på detta. Väljer att inte publicera de kommentarer som lämnats under dagen. Någon av er trodde iallafall att det var ett aprilskämt. Nu är det dock ett aprilskämt som inte är helt ute och cyklar, antalet vargobservationer har faktiskt ökat rätt kraftigt i Mullsjöskogarna – så man vet aldrig hur det blir framöver. Men denna gång var det alltså ett aprilskämt… Hoppas bara att ni inte är för många som är ute och lyssnar efter ylande varg ikväll bara…

Landskapsmotiven finns överallt…

(Senhöstmorgon, 1989)

Mina första naturbilder var faktiskt landskapsbilder, jag minns fortfarande när jag hade hittat till skogsdungen med de gamla tallträden någonstans i Kanadaskogen utanför Bergen. Då var kameran en Fuji av plast med 126-film, min första egna kamera som jag fick i 10 års-present av min mormor. Objektivet hade fixfokus, något jag inte tänkte på just då – men jag behövde aldrig fokusera, allt blev skarpt ändå… Jag behövde heller aldrig tänka på bländaröppning eller slutartid – om sanningen ska fram så hade jag heller ingen aning om vad det var.

Min första systemkamera köpte jag 1979, en helmanuell Nikon FM. Jag minns fortfarande min besvikelse; att jag hade köpt en så dyr kamera – och att det nu plötsligt blev ännu mer omständigt att fotografera. Det blev plötsligt så mycket enklare att misslyckas med bilderna, allt hade ju varit så mycket enklare med min äldre Fujikamera…

Redan på den första rullen med Nikonkameran var landskapsbilderna där igen. Om det var tillfälligheter minns jag inte, men jag var också tillbaka till de gamla tallträden i Kanadaskogen… Redan på första rullen gjorde jag också min första dubbelexponering, jag minns att min far hade informerat mig om funktionen på kameran – och det var jag ju tvungen att testa. Det blev en bild på en röd mössa som svävade i luften över en fotbollsplan…

(Höst, 1997)

Första diarullen exponerade jag redan under sensommaren 1979. Första bilden var en skymningsbild från skärgården utanför Bergen. En landskapsbild på 1 sekund slutartid och med 50mm. Mitt enda objektiv till Nikonkameran helt fram till sommaren 1980 då jag kompletterade med ytterligare två objektiv; en 70-210mm zoom och en 400mm tele. Fortfarande hade jag inget vidvinkelobjektiv, något jag då tyckte att jag inte behövde. Varför skulle man ha ett objektiv där alla motiv blev mindre på bild än i verkligheten???

Nåja, en 28mm vidvinkel köptes in sommaren 1981. Allt var då i sin ordning och just denna 28mm blev med åren mitt mest använda objektiv. Jag har faktiskt objektivet kvar även idag, och det är heller inte länge sedan jag använde det senast.

Jag blev på många sätt en landskapsfotograf. Det var de mest dominerande motiven och jag fokuserade mycket på komposition, perspektiv och långa slutartider. Även om jag även var en aktiv fågelskådare under dessa åren och gjorde rätt många fågelbilder – så var landskapsbilderna dominerande. Mest arbetade jag då i svartvitt, med antingen Tri-x eller Panatomic-x. Oftast med mina Nikonkameror (jag kompletterade med en FE i 1981), men jag fuskade också med mellanformat och storformat (Mamiya, Hasselblad och Horsemann).

(Skuggor, 2001)

Under åren i Bergen var jag ofta ute vid kusten; på Toftøy, Hellesøy, Herdla eller Golten. Men jag var också ofta inne i Sædalen och Isdalen, på gångavstånd hemifrån. Det var redan från början viktigt för mig att i första hand fotografera det som jag ständigt hade tillgång till. Något jag skrivit om tidigare här i bloggen. Dessutom ville jag ju fotografera så ofta som möjligt – och närmiljön var ju alltid tillgänglig.

När jag 1987 flyttade till Sverige och Ängelholm i Skåne, så fortsatte jag med detta. Inom gångavstånd till Kronoskogen och Sibirien – och då särskilt den fantastiska Trollskogen. Men jag tog mig också ofta ut till Sandön och Klören vid Vegeåns mynning. Där jag kunde kombinera landskapsfotograferandet med fantastiska fågelupplevelser. Jag var också ofta ut mot Höja och Ugglarp, ut på den skånska slätten – där enbart en inflyttad norrman kunde se några fotografiska värden för en landskapsfotograf.

Med tiden fick jag även ett antal andra favoritställen i Trollehallar och Djurholmen på Hallandsåsen, Skäralid på Söderåsen – men också spännande kustmiljöer vid Hovs hallar, Gröthögarna, Dagshög, Svanshall och Kullaberg. Och givetvis mitt absoluta favoritställe Hallands Väderö.

2002 flyttade jag till Söderhamn i Hälsingland. Mina favoritställen blev då Skatön och Skatberget ute vid kusten, Västra berget och Kvarnen precis utanför stadskärnan – och inte minst Maden och Ålsjön några kilometer söder om Söderhamn. Spännande kulturlandskap, gamla urskogar och finfin skärgård blev mina landskapsmotiv under de sju åren jag bodde i Söderhamn. Det var i Söderhamn jag också tog körkort som dök upp i posten precis på min 40 års-dag. Detta gjorde att jag blev ännu mer rörlig – men jag fortsatte fotografera i första hand i närmiljön.

(Sten, 1989)

Augusti 2009 flyttade jag till Mullsjö och numera utgör de spännande Mullsjöskogarna mitt huvudsakliga motivområde. Här gör jag mina landskapsbilder inne i gamla skogar, vid idylliska sjöar, längs vattenfallen och ute i det småskaliga kulturlandskapet.

Landskapsmotiven finns verkligen överallt! Antingen jag tar en kortare runda längs Mullsjön och fotograferar skog och vatten. Men jag är också ofta ute vid Ryfors; ett fantastisk ställe med vattenfall, sjöar och gamla urskogar. Vill jag möta andra fotografer som också är ute och fotograferar då är Ryfors en säker plats. Här har många fotografer sitt favoritställe. Antingen det är landskapsmotiven – eller att man letar efter forsärla, strömstare, huggorm och tretåig hackspett.

Hela mitt fotograferande har alltså under alla år huvudsakligen skett inom en fem mils radie från där jag bor. Jag är verkligen närmiljön trogen. Även när jag fotograferar andra motiv än landskapen.

De fem bilderna som jag visar här är från åren jag bodde i Ängelholm. Samtliga bilder är från den närmiljön jag då hade. Första bilden på höstmorgonen är från Höja precis utanför Ängelholm. Höstbilden är från Nyhemslunden i Ängelholm, där jag ofta fotograferade spännande höstfärger. Skuggorna är från Ängelsbäckslund ute på Bjäre där jag varje vår även fotograferade blåsippor, vitsippor och gulsippor. Stenen är från Sven Johns udde ute vid Skälderviken och klipporna i skymningsljuset är från Josefinelust på Kullaberg.

(Ni har väl inte missat min nya bok ”Svartvita landskap”?)

(Klippor, 1997)