Historien om en mobbare…

(Trollharen, 2005)

Genom mina år som naturfotograf har jag träffat många kollegor. Några av dessa har med tiden blivit mina bästa och närmaste vänner, andra har fortsatt vara kollegor – men det finns tyvärr också de som utvecklat sig till fiender… Av många olika orsaker. Det finns de som inte gillat mig som fotograf, de som inte gillat mitt sätt att skriva och prata – men det finns även de som ogillat hela mitt väsen. Så är det, och något man även tvingats acceptera. Alla kan ju inte gilla alla, även om det kanske hade blivit en bättre värld att leva i om det varit så.

Detta är historien om en sådan kollega.

Första gången jag fick veta om honom var via en kund som jag hade. En kund som ofta köpte bilder och som ofta ville lyssna på mina olika idéer. En kund som gillade mina bilder, mitt sätt att tänka – och som även gillade alla mina olika visioner. Sedan fick jag plötsligt någon dag veta att en annan fotograf hade varit i kontakt med honom, en fotograf jag då inte alls kände till. Men jag fick tips om fotografens hemsida och besökte ju den för att kolla. Det var en duktig fotograf – och fotografen verkade också ha många fina och kloka visioner. Givetvis besökte jag hans vernissage på hans fotoutställning inte långt därefter. För att få träffa honom i verkligheten, för att få se flera av hans bilder – men givetvis också för att visa mitt stöd. Jag ville ju på något sätt motivera och inspirera, då denna fotograf hade visat ett sådant stort intresse för mig.

Vad som skedde med honom därefter vet jag inte. Men jag fick höra att han började prata skit om mig med andra, så även med min kund. Kanske i ett försök att lyfta fram sig själv som fotograf. Vilket fick min kund att visa ett lägre intresse för honom som fotograf. Vilket jag då tyckte var fel, då han ju tydligt var rätt duktig.

Fotografen började också skicka mejl till mig, och ofta var han intresserad av min ekonomi. Hur mycket jag tjänade, vilka kunder jag hade – och inte minst om det verkade finnas någon marknad att satsa på. Kom det ut en turistbroschyr så ville han veta vad just jag hade fått betalt, kanske för att få veta om det fanns någon rättvisa i arvoderingen – jag vet inte. Men han hade tydligen ambitioner att bli yrkesverksam som fotograf.

Sedan efter några år försvann fotografen från jordens yta… Men han fick liv igen när skandalen kring mig började uppmärksammas i september 2011. Då fanns han plötsligt där igen – och nu skrev han de mest vedervärdiga saker om mig och min verksamhet. På något sätt verkade han ha fått ny energi – äntligen skulle han klara att konkurrera ut mig, verkade som…

Men hans hemsida verkar vara borta, hans bilder var svåra att hitta på Internet – och han har bytt bostadsort. Idag verkar han använda det mesta av sin tid på olika Internetforum, där hans huvudtema är hatet mot mig. Ett hat som jag tyvärr inte kan förstå, då jag aldrig sagt ett dumt ord om honom till någon. Tvärtom försökte jag få min kund att köpa in flera bilder från honom.

En lovande fotokarriär hade han framför sig, men han blev slutligen enbart en patetisk mobbare. En människa som mår dåligt med sig själv, är bitter och missnöjd med det mesta – och nu söker näring genom att trycka ned andra.

Jag har mejlat med honom, då han började skriva ren dynga om mig på Internetforumen som jag uppmärksammades om. Hans svar på mejlen visade med tydlighet att det inte gick att resonera och han skulle även anmäla mig till polisen – då han visste hur jag hade fifflat med ekonomin. Jag svarade då honom att det fick han givetvis göra – då jag givetvis var oskyldig till hans anklagelser.

Efter det hörde jag inget mer. Men han fortsätter som en av de mest aktiva på Internetforumen.

Jag tänker ofta på honom – och jag tycker verkligen synd om honom!

(Jag har medvetet valt att inte skriva sådana saker som skulle avslöja hans identitet)

Annonser

8 reaktioner på ”Historien om en mobbare…

  1. Märkligt. Denne människa måste vara avundsjuk på något vis. Gått och närt denna avund en längre tid och av det blivit bitter och hatisk.
    Tragiskt människoöde med tanke på att han hade så fina och lovande bilder att du blev nyfiken på honom.
    Tragiskt också för att denna sjukligt maniska avund driver honom att mobba. Tragiskt då detta drabbar dig och din familj.
    Det finns många infallsvinklar här och alla är lika tragiska. Känns som om han förspiller sitt eget liv när han när sig på mörker och avund.
    Han skulle säkert själv må bra av att släppa allt och gå vidare. Du skulle må bra om sådana som han slutade sin hetsjakt. En win-win situation. Synd bara människan många gånger är så liten å så dum…

    Tänker
    Anders

  2. Det finns många olika sjukdomar som kan yttra sig å detta vis. Bara att beklaga att du har råkat ut för detta men du repar dig från dina misstag medan den personen sitter kav i sina.
    /Thomas.

  3. Tack Anders och Thomas! 🙂
    Tyvärr så är det så att flera fotografer jag känner har fått erfara liknande. Så detta är tyvärr ett vanligt fenomen, inte enbart inom fotomiljön utan det finns både här och där.

  4. Att ”snacka ner” en kollega till en gemensam kund oavsett vilken bransch man är verksam i är nog det lägsta du kan göra. Inte bara är du respektlös mot en annan människa du förlorar ansiktet mot den kund du redan har en relation till, (som du så väl beskriver). Det är tufft att stå inför lögner och osanningar men det är alltid den som pratar skit och beter sej dåligt som drar det kortaste strået. Otroligt korkat att inte se möjligheter till samarbete och utveckling istället för att vilja ha ALLT !

    // Henrik

  5. Tack Henrik och Christian! 🙂
    Henrik: Tyvärr är det precis så, och det är tyvärr heller inget ovanligt fenomen. Det finns många som förstör för sig själv, men även de som förstör för andra med att bete sig som detta.
    Christian: Jag vågar mig inte på att spekulera, men något måste ju vara fel när det inte går att resonera. Mitt sätt att se, och att ett hat kan sitta så djupt utan att man riktigt förstår varför.

  6. Terje, tack för att du delar med dig av sådana här historier. Jag svårt att förstå att man kan bete sig på ett så ynkligt sätt mot andra människor.

    Kanske är det ett sätt att ta ut sin egen ofullkomlighet som fotograf genom att ge sig på dig. Vad vet jag? Den svenska avundsjukan? Jantelagen?

    Med honom som vän behöver man i vart fall inga ovänner.

    Med vänlig hälsning Anders Andersson

  7. Skitsnack, avundsjuka och mobbning – tre saker som jag i alla år ogillat å det grövsta. Det hör inte hemma i ett civiliserat samhälle.

    Jag har genom åren återkommit med jämna mellanrum i olika debattinlägg till detta, bland annat har jag bloggat ett flertal gånger. Redan i min första blogg på Fotosidan för många år sedan.

    Bara att man känner sig manad att lämna sådana kommentarer till en annan människa – och att man verkar stundtals njuta av att bete sig på sådana sätt, det säger rätt mycket om personen i fråga.

    Själv påverkas jag inte av detta, det var under 2-3 månader efter september 2011 som jag var känslig för det. Naturligt nog, men efterhand som jag hittar tillbaka till mig själv igen, så framstår dessa personer igen som det de är; små patetiska människor.

    Människor kan av en rad olika anledningar må dåligt, men att använda sitt dåliga mående för att ge sig på andra – det är det lägsta.

    Flera av de människor som hållit på med detta mot mig sedan september 2011 är idag identifierade, men jag kommer inte hänga ut dem. Men på något sätt bildar det ju ett viktigt underlag för hur vissa människor håller på – och av vilka orsaker.

    Det kan bli flera debattinlägg framöver, med jämna mellanrum.

    Tack Anders för din kommentar! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s