Tog en längre skogspromenad idag…

(Kärrskog, 2013)

(Is, 2013)

(Gärdsmyg, 2013)

(Vårvinterskog, 2013)

Det blev en längre skogspromenad idag, i det milda vårvintervädret. Tror det blev runt 10-12 km. Det är härligt att komma ut i skogen vid denna tiden på året.

Inne i skogen låg det ett täcke av barrnålar över snön. En större hackspett trummade vårligt och en talgoxe sjöng sin vårsång. På långt håll hörde jag spillkråkan skrika, en grönfink pluddrade intensivt och en gärdsmyg sjöng lite försiktigt från kärrskogen intill. Jag såg inga däggdjur, men många spår. Spår efter rådjur, ekorre, hare och räv. Längs bäcken hade det gått både mink och mård. Vid den lilla tjärnen hade även bävern varit framme.

Det var en underbar skogspromenad. Och det kändes i luften – våren har nu kommit!

Annonser

Historien om en mobbare…

(Trollharen, 2005)

Genom mina år som naturfotograf har jag träffat många kollegor. Några av dessa har med tiden blivit mina bästa och närmaste vänner, andra har fortsatt vara kollegor – men det finns tyvärr också de som utvecklat sig till fiender… Av många olika orsaker. Det finns de som inte gillat mig som fotograf, de som inte gillat mitt sätt att skriva och prata – men det finns även de som ogillat hela mitt väsen. Så är det, och något man även tvingats acceptera. Alla kan ju inte gilla alla, även om det kanske hade blivit en bättre värld att leva i om det varit så.

Detta är historien om en sådan kollega.

Första gången jag fick veta om honom var via en kund som jag hade. En kund som ofta köpte bilder och som ofta ville lyssna på mina olika idéer. En kund som gillade mina bilder, mitt sätt att tänka – och som även gillade alla mina olika visioner. Sedan fick jag plötsligt någon dag veta att en annan fotograf hade varit i kontakt med honom, en fotograf jag då inte alls kände till. Men jag fick tips om fotografens hemsida och besökte ju den för att kolla. Det var en duktig fotograf – och fotografen verkade också ha många fina och kloka visioner. Givetvis besökte jag hans vernissage på hans fotoutställning inte långt därefter. För att få träffa honom i verkligheten, för att få se flera av hans bilder – men givetvis också för att visa mitt stöd. Jag ville ju på något sätt motivera och inspirera, då denna fotograf hade visat ett sådant stort intresse för mig.

Vad som skedde med honom därefter vet jag inte. Men jag fick höra att han började prata skit om mig med andra, så även med min kund. Kanske i ett försök att lyfta fram sig själv som fotograf. Vilket fick min kund att visa ett lägre intresse för honom som fotograf. Vilket jag då tyckte var fel, då han ju tydligt var rätt duktig.

Fotografen började också skicka mejl till mig, och ofta var han intresserad av min ekonomi. Hur mycket jag tjänade, vilka kunder jag hade – och inte minst om det verkade finnas någon marknad att satsa på. Kom det ut en turistbroschyr så ville han veta vad just jag hade fått betalt, kanske för att få veta om det fanns någon rättvisa i arvoderingen – jag vet inte. Men han hade tydligen ambitioner att bli yrkesverksam som fotograf.

Sedan efter några år försvann fotografen från jordens yta… Men han fick liv igen när skandalen kring mig började uppmärksammas i september 2011. Då fanns han plötsligt där igen – och nu skrev han de mest vedervärdiga saker om mig och min verksamhet. På något sätt verkade han ha fått ny energi – äntligen skulle han klara att konkurrera ut mig, verkade som…

Men hans hemsida verkar vara borta, hans bilder var svåra att hitta på Internet – och han har bytt bostadsort. Idag verkar han använda det mesta av sin tid på olika Internetforum, där hans huvudtema är hatet mot mig. Ett hat som jag tyvärr inte kan förstå, då jag aldrig sagt ett dumt ord om honom till någon. Tvärtom försökte jag få min kund att köpa in flera bilder från honom.

En lovande fotokarriär hade han framför sig, men han blev slutligen enbart en patetisk mobbare. En människa som mår dåligt med sig själv, är bitter och missnöjd med det mesta – och nu söker näring genom att trycka ned andra.

Jag har mejlat med honom, då han började skriva ren dynga om mig på Internetforumen som jag uppmärksammades om. Hans svar på mejlen visade med tydlighet att det inte gick att resonera och han skulle även anmäla mig till polisen – då han visste hur jag hade fifflat med ekonomin. Jag svarade då honom att det fick han givetvis göra – då jag givetvis var oskyldig till hans anklagelser.

Efter det hörde jag inget mer. Men han fortsätter som en av de mest aktiva på Internetforumen.

Jag tänker ofta på honom – och jag tycker verkligen synd om honom!

(Jag har medvetet valt att inte skriva sådana saker som skulle avslöja hans identitet)