Några drömska skogsbilder…

(Iljungen, 2006)

(Mullsjön, 2010)

(Stor-Skärjan, 2008)

(Nipstugan, 2008)

(Långbro, 2008)

Visar en serie på mer drömska skogsbilder. Denna gång tänker jag inte informera om hur bilderna är gjorda, annat än att de är gjorda i kameran förstås. Inga ändringar i datorn i efterhand, som vanligt. Ni får däremot gissa hur jag gjort bilderna, om ni önskar.

Gråsiskor…

(Gråsiska 1, 2007)

(Gråsiskor, 2007)

(Gråsiska 2, 2007)

Visar en serie bilder på gråsiskor från 9 januari 2007. Samtliga är från Flaket utanför Söderhamn i Hälsingland. Nikon D200 och 400mm. Favoriten är den tredje bilden, där jag tycker att jag även fått fram ett personligare uttryck i gråsiskan.

NEJ & JA, del 3…

(Nej, 2013)

När jag började med att experimentera med så kallade ”vertikalpanoreringar” på skog runt 1980-81 var det inte många som förstod något alls. Bilderna såg mer ut som målningar än som ett fotografi, och då uppfattades det ofta som en nackdel. Dessutom var ju bilderna ”suddiga”. Men många gillade också de mer speciella skogsbilderna, vilket man särskilt förstår idag – jag tror det har blivit en av de starkaste och tydligaste trenderna inom natur- och landskapsfotografi.

Då och då återkommer jag själv till vertikalpanoreringarna. Där jag tidigare arbetade med stativ för att få så raka linjer som möjligt i bilderna, där arbetar jag idag nästan uteslutande på frihand. Just för att undvika det spikraka, då jag idag tycker att de bilderna blir för kliniska och ”perfekta”. Känslan, och då i synnerhet skogskänslan, den försvinner. Bilderna kan i värsta fall se ut som en randig tapet, helt utan någon känsla av skog.

Vi var ute en runda i Mullsjöskogarna igår. Det blev då ytterligare några vertikalpanoreringar. Vid ett skogsparti i det starka motljuset gjorde jag några sådana bilder. Kameran var en Pentax K7 och brännvidderna var mellan 18mm och 35mm. Med små bländaröppningar (22 och 29) blev slutartiden 1/6 sekund för att få fram den rörelsen jag önskade. Det blev ett antal bilder som är både drömska och effektfulla – men också ”innehållslösa”, utan den rätta känslan och helheten.

Den första bilden är ok, men inte mer. Enligt mitt sätt att se. Det blev mer spännande bilder först när jag började kombinera med blixt och kunde lyfta fram detaljerna från några grenar i förgrunden. I en grenklyka hittade jag ett huvud och grenarna blev då både kropp och armar. Den vertikalpanorerade skogen fick ytterligare ett moment och jag fick fram den helheten jag önskade.

(Ja, 2013)