Till eftertanke…

Felaktigt utpekad i Kumla

Titta och verkligen lyssna på varför något kan bli så stort och verkligen få allvarliga konsekvenser.

Att alltid söka efter bilder…

(Sparvuggla, 2013)

Jag har alltid valt att kalla mig för naturfotograf, fast jag egentligen aldrig brytt mig om att jag då måste fotografera på ett särskilt sätt. Jag hämtar de flesta av motiven i naturen, that’s it! Jag älskar att vistas i naturen, det är helt enkelt där jag hör hemma. Därför är jag naturfotograf, något jag givetvis kommer fortsätta att kalla mig för.

Men jag är inte så upptagen av motiven när jag gör bilder. Motiven kan vara underbara att titta på och njuta av – men att göra bilder är något helt annat. Då ser jag på ett helt annat sätt. Ljuset, skuggorna, linjerna, kontrasterna, skärpan, rörelsen, ytan och djupet… Men också vad som ska finnas med i bild, på vilket sätt motiven ska få finnas med – och vilka olika motiv eller element som ska få spela tillsammans inom bildytan. Här är jag aldrig passiv, försöker in i det längsta att inte upprepa mig – och givetvis utgår jag helt och hållet från vad det är JAG vill berätta.

Graden av hur jag kombinerar de olika elementen i en bild, det är också i detta som bildens kvaliteter framgår. Ett snyggt motiv eller en underbar solnedgång, det räcker inte! Hur underbart motivet eller solnedgången än måste vara, så blir inte bilden bra om fotografen enbartvarit en passiv registrerare. Det finns inget gjort, inget valt, inget tolkat, inget styrt – enbart registrerat.

Att fotografera är en oändlig mängd av olika moment; dels visuellt men också tekniskt. Vilken brännvidd valde jag? Varför just den bländaröppningen och slutartiden. Varför trippelexponerade jag, hade det inte räckt med en dubbelexponering? Varför filter, varför från den kameravinkeln, varför är huvudmotivet så långt till vänster?

Just det: VARFÖR?

(Renar, 2013)

Vad berättar då bilden, kan jag svara… För det är just i vad jag vill berätta – det är därifrån jag utgår när jag gör mina val. Både de tekniska och de visuella.

Varför finns det då så många fotografer som tror att bildlösningarna enbart ligger i de tekniska och visuella lösningarna? När det mer handlar om vad man vill berätta, vilken känsla man vill förmedla – och att i detta mer agera intuitivt och spontant. Varför låsa sig vid det som man använder sig av för att förmedla, om man inte vet vad man vill förmedla?

Dyraste kameran och längsta objektivet är ingen lösning. Det är hjälpmedel, inget annat! Kunskaper om både Gyllene snittet, tredelningsregeln och centralperpsketivet – det är heller inga lösningar. Det är enbart hjälpmedel. För frågan kvarstår: vad vill du förmedla?

Jag har faktiskt fått uppleva de mest fantastiska bilder från fantastiska fotografer, där man använt billigaste utrustning och nästan ingen kunskap om olika sätt att komponera. Vad kan det bero på? Å andra sidan har jag upplevt mängder av tråkiga och intetsägande bilder från fotografer med dyraste och finaste utrustningen – och där man också har stora kunskaper i olika sätt att komponera. Tekniskt briljanta och oerhört välkomponerade; men bilderna är tråkiga och säger ingenting!

Bättre bilder blir det enbart om man fotograferar, mycket och ofta! Och att man hela tiden söker efter BILDER. Att hela tiden söka efter känslan och sedan förmedla den. Det är det viktiga.

(Skog, 2013)

Huj…

(Något, 2013)

Medan nattmörkret sänkte sig vid Ängelstorpsstenen, så växte också den obehagliga känslan att vara iakttagen…

Jag stod där i kylan och rökte, och försökte fånga den känslan i bild. Det blev denna!