Den svenska avundsjukan…

(Flykt, 2013)

Vi hade en god vän på besök för några dagar sedan och det blev samtal kring allt som skett sedan september 2011. Den centrala frågan som svävade i luften var ”hur det kunde bli så stort”. Ju mer vi tänkte på det desto fler tankar började snurra. Vad skedde egentligen och varför skedde det? Vilka kommentarer har figurerat i olika offentliga sammanhang; vad har blivit sagt, vem har sagt vad – och vad har man egentligen lagt fokus på? Ett flertal vänner och bekanta säger till mig att jag ska lägga allt åt sidan och gå vidare, vilket jag idag också har gjort. Men tack vare att man gått vidare, så har tankarna kring allt det som skett också börjat bli mer konstruktiva. Vad var det egentligen som skedde och hur kunde allt bli så fruktansvärt stort? Idag vet jag att olika pressmeddelanden började spridas över hela världen medan jag fortfarande låg på sjukhuset. Pressemeddelanden som innehöll vilseledande information, givetvis för att uppmärksamheten också skulle bli så stor som möjligt. De som hade avslöjat mitt fusk ville ju få så mycket cred som möjligt, vilket också är förståeligt. I detta valde man därför att salta informationen om mig å det grövsta, annars hade väl nyheten enbart blivit en liten notis i media – och inget mer.

Idag har jag förstått att man fick ut denna information till stort sett alla. Och det var denna välsaltade information som blev den offentliga bilden av mig som fotograf. En offentlig bild som jag inte alls kunde känna igen mig i. Innan jag hann blinka två gånger så hade man startat olika bloggar som handlade om mig, det sändes debattprogram i tv – och jag fanns mer eller mindre överallt. Utan att jag knappt sagt ett enda ord. Det var först efter att jag kom tillbaka från sjukhuset som jag började uttala mig till ett fåtal tidningar, och jag ställde upp i ett radioprogram och ett tv-program där jag fick tala till punkt. Jag var mycket restriktiv, men oavsett vad jag sa eller inte sa så var spekulationskarusellen redan i full gång. Särskilt på olika Internetforum och i olika bloggar. Jag fick redan då en stark känsla av att jag inte ägde mig själv längre, jag hade blivit en offentlig person där jag aldrig någonsin skulle få stopp på rykteskarusellen. En karusell som blivit betydligt lugnare idag, men som i vissa kretser förvånansvärt nog fortsätter.

I allt som skett har det som jag egentligen gjorde, och som jag även erkänt, fått allt mindre betydelse. Det som har gjort allt detta så mycket större är alla de spekulationer som har cirkulerat och som fortfarande cirkulerar. Här finns det personer som fortsätter mala på om att jag inte lagt alla korten på bordet. Som om det skulle vara möjligt att få slut på dessa spekulationer eller ”övertygelser” som vissa har. Det spelar egentligen ingen roll hur många bilder jag skulle erkänt, så skulle det alltid finnas kvar några bilder som dessa personer hade känt en övertygelse över att de var manipulerade. Det räcker för mig att se vilka olika elaka kommentarer jag fått till min blogg även efter att jag öppnade upp för möjligheten att kommentera i december 2011. Givetvis var de flesta från anonyma personer, och självklart var kommentarerna av en sådan karaktär att det inte gick att publicera dem. Idag har man mer aktivt börjat uppmärksamma näthatet och de kommentarer jag valde att inte publicera var av den karaktären. Det räcker också att se vilka spekulationer som även cirkulerat kring ett flertal av de bilder som jag publicerat i bloggen. Varje nytt inlägg ger näring till nya spekulationer. Kanske för att hitta något som rättfärdigar att hatkampanjen fortsätter den dag idag.

Kan dessa personer inte ”bevisa” att jag klippt-och-klistrat, så har jag antingen fotograferat i djurpark eller så har det varit uppstoppade djur. Har det sedan varit andra bilder än djurbilder, så har mina bilder varit så usla att man förundras över hur jag kunde anses vara en så duktig naturfotograf. Givetvis har inte en enda bild blivit hyllad av dessa personer, det skulle ju förstöra ”kampanjen”. Men tro för all del inte att spekulationerna enbart handlat om mina bilder. Man har valt att spekulera i en helhetsbild; kring mina böcker, mina föreläsningar, mina kurser, min ekonomi, mitt psyke… Det mesta av detta har jag valt att inte bemöta. Om alla osanna spekulationer, alla rykten – om hur jag skriver och pratar, hur jag ser ut… Tänk vad många som stör sig på hela mitt väsen, och tyvärr säkerligen också gjort detta under lång tid. Det finns ju så många skelett i garderoben som man vill gräva fram…

Jag har ett stort bildarkiv, det vet jag. Jag skulle idag kunna fortsätta att blogga varje dag resten av mitt liv och hela tiden visa fram nya bilder – enbart med bilder jag redan har. Jag har också under alla år gått min egen väg som naturfotograf, det vet jag också. Jag har bevisat att man kan lyckas som naturfotograf utan att göra som alla andra, vilket stört många. Jag vet också att jag haft många fotokurser, under perioder har jag haft 4-5 kurser per vecka. Min första fotokurs höll jag redan 1980 eller 1981. Mer än 12 000 kursdeltagare har det blivit genom åren.

Riktigt många föreläsningar har jag också haft, och jag blev en allt bättre föreläsare med åren. Från att ha varit en blyg torrboll som stort sett bara bläddrade fram bilder i projektorn och ramsade upp tekniska data, så blev jag med tiden en bra föreläsare. Övning ger som sagt färdighet. Under alla år har jag även fått höra att jag har förmågan att inspirera andra – även om man nu idag mer vill framställa mig som hjärntvättare, sektledare och manipulatör av stora mått…

I allt som skett så kan det därför vara en bra idé att backa några steg och sedan försöka se allt i ett större perspektiv. Vem är det egentligen som har kritiserat? Hur har man kritiserat – och vilken andemening har man hela tiden varit ivrig med att försöka förmedla? En god vän och kollega; är det någon som väljer att ta diskussionen direkt med mig eller någon som väljer att diskutera mig offentligt? Vad är det sedan man väljer att diskutera offentligt? Handlar det om att vilja diskutera det man redan vet, eller vill man diskutera det man tror jag gjort som man hört från andra? En god vän eller kollega, är det någon som väljer att uttrycka sin besvikelse offentligt eller som tar det direkt med mig? Väljer en god vän och kollega att ställa frågor till mig offentligt, eller väljer man att ställa frågorna direkt till mig? Går det att diskutera mig offentligt utan att vinkla uppmärksamheten till sig själv? Vinner man mer på att diskutera mig offentligt, eller att ta diskussionen direkt med mig? När slutar man vara en riktig vän och enbart agerar för egen vinnings skull?

(Genom, 2005)

Varför sitter det fortfarande anonyma personer och analyserar allt jag gör? Är det för att jag fortsätter med att manipulera och fortsätter med att klippa-och-klistra? Eller beror det på annat? Ser man sig verkligen som sanningens apostlar, givetvis fortfarande arga och besvikna över det jag gjorde – eller handlar det om något helt annat? Varför väljer man då att spekulera så mycket? Är det någon rättspatos som är drivkraften, så borde man väl hålla sig från personliga påhopp och elaka kommentarer där man samtidigt roas över det man skriver? Om ni sedan tänker efter lite extra; skulle inte jag framstå som världens mest korkade människa om jag valde att fortsätta med att klippa-och-klistra – och sedan förneka detta? En korkad människa som genom åren blev en rätt framgångsrik föreläsare, undervisare och författare? Tycker ni verkligen att räknestycket går ihop?

Hur gick diskussionerna om mig som naturfotograf innan allt detta skedde? Vad tror ni? En naturfotograf som valde att gå sin egen väg och som trots detta hade stor publik på föreläsningarna, väldigt många besökare i bloggen, mängder av olika kursdeltagare. Var detta verkligen för att jag var så bra på att ljuga och manipulera? Framstår inte detta som en osedvanligt korkad människa? Jag brinner verkligen för naturfotografi och bildskapande – skulle jag då göra på det viset om det jag brinner mest för? Och om det nu verkligen var så att jag var sjukligt besatt av att få uppmärksamhet, skulle jag då verkligen välja att gå min egen väg. Att bli hyllad mästare och miljonär på ”konstiga” naturbilder, det känns väl ändå inte som ett väl genomtänkt koncept?

Jag var medlem i Naturfotograferna/N. Jag behövde inte ansöka om medlemskap på vanligt sätt, utan jag blev tillfrågad och blev medlem 2006. Då hade jag fortfarande inte börjat tänka på ett lodjursprojekt och jag hade inte ens sett en vild varg i Sverige. Samtliga av de bilder man idag fortfarande misstänker som manipulerade hade jag då fortfarande inte gjort! PhotoNatura, den andra naturfotoföreningen, var det jag som startade 1988. Det var jag som kom på namnet ”PhotoNatura”, och jag var med på att utforma både stadgar och inriktning. Båda dessa föreningar gick jag givetvis ur när jag hade brutit så tydligt mot stadgarna. Stadgar jag själv hade utformat! Varför då? Är det någon som egentligen sökt ett svar på den frågan, utan att börja spekulera hejvilt?

Jag tog även initiativ till ”Förenade Naturfotografer” under 2010. Någon som minns varför?

Fortfarande kan jag läsa att jag manipulerat prisbelönta bilder. Vilket jag aldrig gjort! Det börjar bli rätt tröttsamt att förneka detta, att den offentliga bilden av mig ska innehålla ett sådant fullkomligt stort faktafel! Jag har tidigare skrivit om detta med utmärkelsen ”Årets Naturfotograf 2010”, om varför jag fick utmärkelsen. Även om jag har kvar diplomet med formuleringen, en formulering som blev uppläst under mitt framförande på Publicistklubben i januari 2012 – så väljer man fortfarande att sprida denna bild av mig som naturfotograf. Men om man hade hållit sig till en mer nykter sanning i avslöjandet, så hade ju inte uppmärksamheten blivit så stor.

Men sedan har jag ju fortsatt med att ljuga och manipulera, säger rykterna. Det sägs att jag stulit texter från andra, vilket jag inte gjort! Det sägs att jag har copyrightskyddat material i en av mina böcker, vilket jag också förklarat här i bloggen! Det finns även rykten om att jag inte varit sanningsenlig när jag gjorde dagens bilder till boken ”Året”, vilket är en ren lögn! Ett projekt som jag gjorde helt för min egen skull, projektet finns förklarat i bokens inledningstext. Jag skulle tydligen varit på två helt olika ställen samma datum, vilket då givetvis tyder på att datumet måste vara fel? Bildernas datum är i vilket fall helt riktiga, fotograferade just där och då! Allt annat är rykten.

Tydligen har jag även fotograferat lodjur i Borås djurpark… Det finns det också ”bevis” för. Och jag som aldrig någonsin varit i Borås djurpark. När jag så småningom tar mig dit och visar fram hela bildserien för djurparkens personal, då ska det bli mycket intressant att få höra deras kommentarer. Eller att det lodjuret som jag fotograferade 1 januari 2012 har exakt de samma kännetecknen på ett lodjur som man fångat två gånger med en lodjurskamera här i Mullsjöskogarna. Konstigt va?

Men det finns ju inga lodjur här i Mullsjöskogarna, eller? Jag har ju åtminstone inte sett några, enligt rykterna. Rykten som spridits av personer som påstår sig veta. Det går heller inte att komma så nära ett lodjur som jag gjort heller, påstås det.

(Spår, 2013)

Hur många lodjur tror ni det finns i Mullsjöskogarna idag? Om man enbart räknar in kvalitetssäkrade observationer från andra personer? Tror ni antalet är det samma som jag informerade om under sommaren 2011? Eller kan det kanske även finnas fler? Jag har däremot idag valt att inte skriva något alls om mitt lodjursprojekt, ingen information alls någonstans. Beror det på att jag inte vet, inte har sett några – och heller inte har en enda bild på en vild lo från Mullsjöskogarna? Eller beror det på annat?

Kan det finnas personer som dagligen läser min blogg för att själv uppsöka allehanda platser där jag fotograferar eller sett något? Vilken skog jag varit i, var den fina blomsterängen ligger, var jag fotograferade jagande lärkfalk och kraxande korp, var hittar jag de stora älgtjurarna? Var ligger Klosterfallet eller Helvetesfallet? Vet ni hur många nyfikna naturfotografer det finns ute i Mullsjöskogarna? Många letar också efter lodjur, som ju bara finns i mina fantasier…Vad tror ni detta beror på?

Det var jag som kom på detta med en internationell fotofestival här i Mullsjö, ingen annan! Det var jag som tog initiativ till Mullsjö Fotoklubb och även drog igång fotogalleriet i Mullsjö. Hade jag inte flyttat till Mullsjö, trott på detta och tagit initiativet – då hade inget av detta funnits idag. Varför tror ni jag plockades bort från både fotofestivalen och fotogalleriet, redan när jag fortfarande låg kvar på sjukhuset – och inte hade hunnit prata med någon? Min utställning som hängde på galleriet under juli-augusti 2011, den plockades hastigt och lustigt ned. Hur kunde detta ske helt utan några samtal med mig? Tror ni verkligen att det fanns några oegentligheter i mitt arbete med både fotofestivalen och fotogalleriet? Har ni hört mina ord i allt detta någonstans? Och några av de personer som spekulerat och även kritiserat mig, finns några av dessa idag med i arbetet med festivalen och galleriet? Tror ni det fanns skitsnack om mig innan här i Mullsjö?

Vet ni varför jag egentligen gick ur Mullsjö Fotoklubb? Jo, för att några föräldrar till ett antal av ungdomarna i klubben inte ville släppa iväg dessa till mötena så länge jag fanns kvar som medlem! Det är sanningen, inget annat! Jag gick ur fotoklubben jag själv hade startat för att skydda fotoklubben.

Jag var faktiskt på väg att även hoppa av fotofestivalen – innan jag avslöjades och erkände. Visste ni detta? Och varför ville jag hoppa av? Har ni hört min berättelse?

Är man en framgångsrik naturfotograf, tror ni då att man får några motståndare genom åren? Varför tror ni att det finns fotografer som fullkomligt adopterat mitt koncept och min stil, men som sedan också offentligt väljer att fortsätta kritisera och häckla mig? Vem gömmer sig egentligen bakom ett flertal av medlemskapen på några av Internetforumen?

Och varför är så många av dessa anonyma så arga och hela tiden vill motarbeta mig? Varför skulle Fotohögskolan i Göteborg bli mejlbombad för att jag skulle föreläsa där? Varför blev fotofestivalen i Stranda varnad för att plocka in mig som föreläsare? Varför blev bokhandlare hotade med att svartlistas om de fortsatte med att sälja mina böcker? Och varför hotade prenumeranter att hoppa av den engelske fototidningen Landscape Photography om de publicerade min artikel? En artikel om personlig naturfoto och illustrerat med svartvita landskapsbilder…

Varför är det så viktigt för dessa personer att på alla möjliga sätt stoppa mig från att synas; att bli publicerad, att få föreläsa, att få undervisa? Vad är man rädd för egentligen? Om vissa av dessa personer är så måna om att behålla yttrandefriheten – varför ska då inte jag också få ha min yttrandefrihet? Jag ska tydligen cencureras bort…

Vad tror ni varit värst för mig sedan jag avslöjades och erkände? Jag har redan skrivit ett stort antal inlägg i bloggen om detta, som givetvis finns kvar att läsa för de som är intresserade. Mina ord finns här i bloggen, vad andra skriver om mig och spekulerar kring – det är inte mig! Alla dessa oerhörda spekulationer som spridits överallt, hatkommentarerna till bloggen, förföljelserna, hoten… Det var det värsta, alla kategorier. Och att detta självklart påverkat mina närmaste vänner och min familj.

Jag beklagar verkligen det jag gjorde! Jag har erkänt och jag har bett om förlåt. Men jag kommer givetvis aldrig någonsin erkänna något jag inte gjort!

Mitt bästa tips till er alla: sortera det som sägs och skrivs. Gör dina egen tolkning av vad någon säger om mig i ett telefonsamtal, i en kommentar i din blogg, i ett personligt mejl eller på annat håll. Möjligheten finns alltid att kontakta mig direkt. En saklig dialog har jag aldrig varit motståndare till, jag lider inte av någon avundsjuka och behöver heller inte prata skit om andra namngivna fotografer. Men gömmer du dig under pseudonym och gillar på något konstigt sätt att vara elak och hatisk, då försvinner du helt. Jag kommunicerar verkligen inte med falska människor eller skitstövlar. Och min respekt får enbart de som också behandlar mig med respekt.

Hur kan jag nu våga skriva om allt detta? Hetsen kommer ju bara bli ännu större. Man ska ju inte ge gamarna ny näring, brukar man säga. Eller var det som sagt så att yttrandefriheten inte gällde mig?

(Nattmöte, 2011)

Annonser

31 reaktioner på ”Den svenska avundsjukan…

  1. Tack så mycket Petra! 🙂
    Jo, jag vet att du funnits där hela tiden, vilket jag är oerhört tacksam över. Och att vi ständigt munhuggas, ger extra krydda också. 🙂

  2. Vi har diskuterat kring detta många gånger och jag är då inte ett dugg rädd för att skriva direkt här i bloggen. Mina åsikter är desamma nu som de var den dagen jag bestämde mig för att lära känna DIG som person. Jag har (som du vet) aldrig försvarat dina handlingar och det kommer jag aldrig göra heller, men jag valde att lära känna MÄNNISKAN Terje och i och med det valet så fick jag även en chans att förstå. Jag har ALDRIG ångrat det valet. Du och Malin, Ni är och förblir mina vänner! All kärlek till er! ❤

  3. Hela den här karusellen rund detta med de manipulerade bilderna har fått alldeles för stora proportioner. Helt orimligt stora proportioner.
    Du gjorde fel vilket också avslöjades. Det borde vara bra med det. men stenen var i rullning och fick inte stanna. Dessa individer som ville fortsätta rulla visar sig själva vara så lågt man kan komma i moral och etiskt handlande. I sin iver att rulla stenen avslöjar dom sig själva och det är därför dom inte vågar skymta offentligt med sina namn utan gömmer sig anonymt bakom pseudonymer och alias på diverse ljusskygga internetsidor. Rena rama drevet som utan att stanna upp och ställa sig frågor om rimlighet och moral istället hetsar varandra till den ena elakheten större än den andra. Fortfarande anonymt.
    Stackars fega kräk till människospillror som inte vågar stå för sina handlingar och små sinnen. Du Terje kan stå mycket mer rakryggad än dessa falska nätmobbare.

    Hälsningar
    Anders Karlstam
    Göteborg

  4. Jag hoppas verkligen att du nån dag kommer att få ut hela din historia i bokform. Det här inlägget är längre än vad som skulle få plats att publiceras i någon tidning, och då är det ändå bara en kort sammanfattning. Om ens det. Jag tror att många ”vanliga” människor (alltså de som inte är insatta i naturfoto eller läser din blogg) också skulle vara intresserade av att höra din version.

  5. Jag har inte så lätt för att uttrycka mej i ord vid sådana här tillfällen.
    De kommentarer som jag kan läsa nu instämmer jag i.
    Drevet tog sjukligt abnorma proportioner.

    Jag hade inte en susning om vad du är för en filur
    innan allt rullades upp.
    Men jag såg, läste, funderade och kom fram till min egen slutsats att visst, han har gjort fel, han har också gått ut och förklarat. Nu betraktar jag dina bilder och läser det du skriver med stor behållning.

    Dom som pratar bakom ryggen är nog egentligen oftast avundsjuka och missunnsamma.

    mvh
    Anders H

  6. I medgång är det lätt att följa med, men i motgång så springer dom och gömmer sej!..Dom så kallade vännerna…Men nu vet du vilka som är dom ” äkta ” vänner! Kram till hela familjen! 😉

  7. Hallo Terje
    Noen blir desverre plukket ut til å hetses. Dette er helt uavhengig av hva personen har gjort. Det er vel mer suggesjon som foregår. Den ene skal overgå den andre osv. Når slikt skjer så nytter det ikke å prøve å forklare. Alt blir galt uansett. Å prøve å forklare blir som å ”peta en pinne i brasan”…

    Hvorvidt om du er en bra fotograf eller ei hersker det ingen tvil om. Jeg har aldri hørt noen si at du er en dårlig fotograf. Den som sier noe slikt er jo ikke fotograf selv.

    Det som skjedde måtte skje med en eller annen. Mange svevde i uvisse om hva som er tillatt og ikke tillatt. Hvor går grensene i naturfotografi? Det positive som kom ut av dette har ingen nevnt. Nå er det tatt endel forbehold i konkurranser og utstillinger om manipulasjon og bilderedigering. Men fortsatt tviles de lærde. Det hele har blitt klarere. Kanskje noen ikke liker dette også??

    Det er en stor gruppe som støtter deg videre Terje. Det er derimot ikke et stempel på at vi støttet det du gjorde men det finnes faktisk noen mennesker som kan tilgi og se fremover.

    Det du har gjort synes jeg uansett står i mindretall til hva du har gitt av hele deg til fotomiljøet gjennom årene.

    En veldig god egenskap jeg har bemerket er din evne til å formidle og inspirere. Du har aldri kritisert mine bilder, men derimot spurt hvorfor jeg har gjort det slik eller slik. Dette får meg tilslutt å innse hva det er jeg selv mangler, eller ikke er helt fornøyd med.

    En kunstlærer sa til meg engang at det vanskeligste med å være lærer er å unngå å ødelegge det kunstneriske utrykket til noen, men forstå det og hjelpe til å forbedre.

    Stå på Terje!!

  8. Dina belackares gärningar mot dig är värre än föremålet för hatet, bildmanipuleringen. Men tydligen så är straffet för en bildmanipulering väldigt långt, och hårt. Du har dessutom erkänt och bett om ursäkt, men tydligen så vill inte alla acceptera det.

    Man måste också ha klart för sig vad det är man skäller efter när man så ihärdigt jagar på, dig som person eller bildmanipuleringen? Jag tror inte de har något som helst intresse av dig som person heller ditt fotograferande och bildskapande.

    Hade de inte haft dig att angripa så skulle det varit någon annan. Eller också så klarar de av att simultant förfölja flera utsedda offer samtidigt.

    Jag har själv skrivit på min blogg om händelsen, men jag tröttnande ganska snart på nyhetsvärdet i det då ditt bildskapande sträcker sig så mycket längre än till lodjursbilderna. Jag hoppas verkligen att trakaserierna får ett slut.

    Med vänlig hälsning Anders Andersson

  9. Tycker som jag sagt till dig tidigare att de som fortfarande håller på är ganska små, patetiska och väldigt ointressanta! Låt dem fortsätta med sin cirkus och visa upp sig som de clowner de verkligen är! För ju mer de fortsätter desto starkare blir du!! Låt dem inte trycka ner dig – du gjorde ett misstag, fine men du har avtjänat ditt ”brott” så nu är det dax art gå vidare med huvudet högt! Stor kram!

  10. Terje, så proffsigt skrivet.
    Verkligen bra!
    Jag bara önskar att häcklingen och förföljelsen kunde sluta för Du är värdefull för framtiden, Du bär på stora kunskaper inom foto att förmedla och lära ut.
    Kram från oss i Kungshamn
    /syssy

  11. Jag blev besviken på dig för fusket då du har stått för en ren oförfalskad naturfoto. Jag pratar då inte om modifieringar av bilder som man även utförde på SV och neg papper från film utan kolage av olika bilder även från andra fotografer. Jag har förlåtit dig och det är nu historiia. Dock har jag svårt fortfarande att kommentera dina djurbilder och koncentrerar mig på landskapsbilder, vilket också är mitt intresse. Vi fortsätter nu att fotografera det som vi är intresserade av och om vi kallar det konst eller anaturfoto spelar ingen roll.
    /Thomas.

  12. Hjärtligt tack till er alla för fantastiskt stöd! 🙂
    Ninna: Att försvara det jag gjorde gör jag ju inte själv heller. Och att kräva det från andra skulle ju bara bli fel. Jo, jag vet var du står Ninna – och vi har ju pratat rätt mycket om allt detta ett flertal gånger. 🙂
    Anders K: Du har ju själv fått erfara hur dessa personer resonerar när du varit i olika diskussioner som handlat om mig. All heder till dig för att du stått där med rak rygg och försvarat – och inte minst stått kvar med ditt stöd. Tror det är omöjligt att skrämma dig till tystnad, som man lyckats med en del andra. 🙂
    Henrik: Vi får se när en sådan bok känns mogen att få ut. Det hade kanske varit taktiskt att få ut den just nu när allt detta med näthat får så mycket uppmärksamhet (det var på tiden) – men så har jag aldrig varit sådär taktisk av mig. Men boken finns där i bakgrunden, så man vet ju aldrig. 🙂
    Anders H: Extra intressant att du var en av dessa som upptäckte mig i allt detta. Att det förde något gott med sig. Jo, jag känner till identiteten på ett flertal av de som håller på – så jag kan inte annat än hålla med dig. Trodde jag skulle vara ensam om att gilla bilden ”Genom”, där ser man… 🙂
    Petra: Jo, jag har bittert fått erfara detta. Men är samtidigt oerhört tacksam över att se vilka vänskaper som är starka och som håller. Familjen hälsar tillbaka! 🙂
    Tom: Jo, jeg forstår deg. Vet hvordan disse menneskene er, og at noen av disse altid klarer å få egne fordeler på andres bekostnad. Å diskutere med disse er også en umulighet, jeg har gjort noen forsøk men forstod fort at det ikke skulle fungere. Jeg har forstått at det finnes en stor gruppe som støtter meg, og dette er jeg meget takknemmelig over. Det er mye her som jeg har hentet krefter til å komme gjennom dette. Jeg forstår også hvorfor mange av de som støtter gjør det i det stille. Ingen vil bli utsatt for disse personene som holder på. Jeg har faktisk altid holdt den profilen når jeg diskutert bilder fra andre, og jeg er meget glad for at du fører fram dette! Takk Tom! 🙂
    Anders A: De som håller på är inte intresserade i mig alls, det gäller ju att hela tiden tänka mest på sig själv. Det gäller alltid att få egna fördelar – hela tiden! Antingen man ”bara” är ett Internettroll eller en kollega som gömmer sig bakom ett pseudonym. 🙂
    Jeanette: Jag går med rak rygg idag, har lärt mig av ett stort misstag – men behandlar fortfarande inte andra illa. Jag pratar heller inte skit om andra, man vill ju föregå med ett gott exempel. 🙂
    Steffe: Tack! 🙂
    Syssy: Så länge vi har kvar avundsjukan och den infekterade stämningen i exempelvis fotomiljön – så kommer det att fortsätta. Men jag hoppas att mina debattinlägg här i bloggen kan påverka i en mer positiv utveckling, så att man även lär sig behandla andra på ett bättre sätt. Hälsa tillbaka en kram till alla! 🙂
    Thomas: Jag vet var du står i detta, och jag är tacksam för att du finns där! Att du sedan är mest intresserad i landskapsfoto, det visste jag ju sedan innan. 🙂

  13. Stå på Terje! Ryggsekken vil du alltid bære med deg, men for hver dag som går kan du lempe ut en stein å legge dette bak deg. Så kan andre fylle ryggsekkene sine med steinene du etterlater deg;) Du har alltid inspirert meg helt siden jeg leste den første boka di for snart tjue år siden. Det vil du fortsatt alltid gjøre. Selv om jeg ikke forstår alle bildene dine gir de meg et spark i rævva for å forsøke å være like kompromissløs i min egen fotografering.

  14. Takk Børge! 🙂
    For hver dag kommer jeg lengre og lengre fra all dritt. For hver dag forstår jeg mer og mer, og jeg blir også bedre på å regne sammen hva alt handler om – og fra hvem. Og det viktigste av alt, jeg blir sterkere – både som menneske og fotograf. Jeg er idag ikke redd for å diskutere det jeg gjorde under et foredrag eller et seminar. Jeg mister ikke meg selv som fotograf, jeg vet enda bedre hvor jeg står og altid har stått. Ryggsekken blir lettere med tiden, men jeg tar også ansvar for det jeg har gjort. 🙂

  15. Jag var också väldigt besviken på dig när allt rullades upp och blev så klart väldigt förvånad då jag försvarade dig i olika sammanhang, precis som många andra. Idag bryr jag mig inte så mycket om det hela då jag följer din blogg för att det är en av väldigt få bloggar som det finns vettigt innehåll i, och som får mig som fotograf att utvecklas och få nya perspektiv i ämnet, och det är det viktigaste för mig. En tanke som slår mig i sammanhanget är att många av de namn jag sett tidigare i din blogg, blogglista etc. idag är väldigt anonyma. Bara ett konstaterande och något jag ibland funderar över. Jag kan också konstatera att det är många som vill ha five minutes om fame där ute och som inte skulle bry sig om det så skull kliva över lik för att få synas i media och olika sammanhang.

    Hmm. Ska inte bli för långrandig nu känner jag. Diskussionen lär fortgå ett tag för att så småningom glömmas bort, det är jag övertygad om. Forstätt gärna med dina inlägg och bildskapande!

  16. Jag tror faktiskt att jag är ännu mer besviken på mig själv, än vad andra är och har varit. Mitt mående INNAN avslöjandet inombords vill jag inte ha tillbaka. Och sedan som det blev efteråt…

    Nåja, jag har bestämt mig för att gå vidare ur detta. Att fotografera är mitt liv, utan det har jag inget. Så enkelt är det!

    Och trots min värsta period i livet, där jag många gånger undrat varför jag fortsätter – så kommer det nog goda saker även ur detta. Åtminstone har det gett mig nya infallsvinklar i mitt eget skapande. Jag tog däremot rätt snabbt beslutet att inte fortsätta photoshoppa eller klippa-och-klistra bilder, det är inte min grej. Att följa linan helt ut, som flera tipsade mig om – det var ju inte mig. Min verkliga profil i fotograferande blev ännu starkare efter detta.

    Sedan har jag ju också fått lära mig att mitt glorifierande av naturfotomiljön, det fick jag inse var en falsk drömbild. Att det finns skitstövlar även där, om man säger så.

    Det kommer alltid finnas de som börjar, utvecklar sig men som sedan tröttnar. Av olika anledningar. Därför uppdaterar jag min bloggroll med jämna mellanrum.

    Jo, jag känner till det med att vissa kliver över lik. Vilket också ger mig en dålig smak i munnen. Både innan allt detta hände, men i synnerhet även efter. Och så fruktansvärt många falska människor det finns, det har jag också bittert fått uppleva.

    Men inte ens detta kommer få mig att sluta. Inget kan få mig att sluta fotografera, och att hela tiden försöka utveckla bildskapandet.

    Tack för dina ord Åke! De värmde i sin ärliga öppenhet! 🙂

  17. Mycket bra skrivna ord min vän! Med risken att jag återigen får en massa skit på mig i bakhåll och ogillande för att jag är medmänsklig, och en förlåtande och förstående medmänniska!!!! MED EN MASSA SKIITSNACK BAKOM MIN RYGG!!!! så är ni mina vänner, bara så ni vet det , ha en fin kväll kram Lollo

  18. Tråkigt med hela historien, men inget ont som har något gott med sig.
    Men blir förvånad då jag läser att vissa fortsätter att älta på om detta och skicka otrevliga meddelanden, varför inte bara ignorera och vända ryggen istället och inte bry sig om det hela. Då de flesta ”hatare” måste mest vara för dig okända personer och att de personligen inte känner dig och ej heller drabbas i sin vardag av det som hände, därav är det ännu mer förunderligt. Måste sakna något i sitt liv, men saker har en förmåga att gå överstyr i cybervärlden.
    Alldeles för lätt att starta upp en hetsjakt och folk bara hänger på och följer det genetiska flockbeteendet, utan att många gånger inte ha bilden klar för sig. Man går bara på de smaskiga rubrikerna, man indiktruneras med detta tänk av kvällstidnings rubrikerna, Där man kan vrida sanningen på de mest märkliga sätt.
    Men bra att du rest dig och går vidare. Med en ny visserligen dyrköpt insikt, som jag tror kostat mest för dig på alla plan. Men all lycka till i fortsatta fotoprojekt och vägen tillbaka.
    Haha ett kort inlägg som vanligt drog iväg och blev långt 🙂
    /Christer K

  19. Tack Lollo och Christer! 🙂
    Lollo: Det där med en massa skitsnack är alltid lika tråkigt och onödigt. Jag förstår inte och har heller aldrig förstått varför det måste finnas. Jag är själv en sådan som står upp för mina vänner oavsett! 🙂
    Christer: De flesta av de som fortfarande håller på en för mig helt okända personer, även om det finns några som jag tyvärr också känner. Men jag låter dessa personer hålla på som de vill, det är deras liv. Jag har fullt upp med mitt.
    Den nya insikten jag fått i allt detta hade jag gärna velat klara mig utan, men nu blev det så tyvärr. Inget jag kan göra ogjort, hur mycket jag än hade önskat det. Då gäller det att hämta styrka och erfaranhet av det istället. Lycka till själv Christer! 🙂

  20. Hej!

    Jag är en gammal flashbackare och jag såg hela det här dramat utspela sig i realtid och jag minns att jag kände med dig och att jag suckade över hur drevet drog igång utan pardon. Det är ”bara” mobbing de sysslar med försök att inte ta åt dig, lätt att säga men det bästa är att försöka att inte läsa det de skriver. Väldigt tråkigt för dig.
    Alla kan vi göra fel och om jag själv tex endast hade gjort ett så litet fel som att manipulera några foton då skulle jag vara glad haha! Det måste finnas utrymme för att göra misstag utan att man ska halstras över brinnande kol i åratal!!! Som de går an kan man tro att har du mördat nån allraminst, herregud….perspektiv!

    Kram!

  21. Vill bara tillägga: Jag sitter och läser runt på bloggen och den är väldigt mysig och trevlig du skriver medryckande och intressant med intressanta bilder! Mycket fint tack!
    🙂

  22. Tack ska du ha (vet inte ditt namn tyvärr)!
    Idag tar jag inte åt mig, och att läsa vad man skriver på Flashback har jag inte gjort sedan oktober-november 2011. Men då och då får jag några kommentarer från vänner som läst. Idag tycker jag mest synd om dessa människor. 🙂

    Tack så mycket för din kommentar, uppskattades! 🙂

  23. Kalle: Risken är obefintlig att jag skulle gå på någon myt. Jag utgick från mig själv som exempel, för att vara så tydlig som möjlig. Avundsjuka finns tyvärr på många håll, men den svenska är synnerligen ”speciell” och sitter riktigt djupt. 🙂

  24. Jo…jag har faktiskt för typ 5 år sedan vart nära att köra på ett lodjur i Habotrakten vid tidig gryning och så vitt jag vet är det inte så långt mellan Habo o Mullsjö så….. 😉

  25. Jo, de finns där – och de flesta får se lodjuren just på det sättet. Att de står på vägen framför bilen. 🙂

  26. och tyvärr läste jag i j-nytt för ngr dagar sen att ett lodjur blitt påkört o dödat i just dom trakterna 😦
    En nära vän la ut bilder på fejjan på ett lo som underhållt sig i burseryd. En väninna till hennes mamma hade tagit dom. Inte bästa skärpan kanske, men åååååååå så vackra dom är 😀

  27. Ja, jag läste det också. Riktigt tråkigt. Studerade bilden på det döda lodjuret, men det var svårt att säga säkert vilket djur det var. Men det ser ut som ett yngre lodjur, kanske en fjolårsunge eller möjligen en tvååring.

    Jo, lodjuren dyker upp ibland mycket nära bebyggelse. Lodjuren är ju i grunden inte så skygga, men de är duktiga på att gömma sig.

    Visst är det fantastiskt vackra djur! 🙂

Lämna ett svar till Anders Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s