När magin försvinner…

(Ek, 2013)

Fredrik Råholm har skrivit ett intressant blogginlägg som jag rekommenderar er att läsa. Det handlar om detta med bildernas tillgänglighet och hur magin kan försvinna. Idag drunknar vi ju i bilder på Internet, och nästan varje fotograf har idag en egen blogg. Vi kanske tittar på för många bilder idag, och fotograferna visar kanske fram för många bilder. Inte minst om jag tittar till mig själv, där jag på drygt ett år har publicerat mer än 2000 bilder bara här i min egen blogg…

I mitt eget fotograferande påverkas jag inte av andras blogginlägg eller andra fotografers bilder. Jag följer min egen väg i fotograferandet, och så har jag faktiskt alltid gjort. Jag håller nästan aldrig på med något som också alla andra fotografer håller på med. Mitt fotograferande är helt styrt efter mina egna intentioner.

Det är heller inte svårare att leva på sitt fotograferande idag än det var för 10-15 år sedan, däremot är det så att marknaden ser helt annorlunda ut. Jag tror inte det är många fotografer idag som helt lever på att sälja bilder. Det har exempelvis aldrig jag gjort. Jag har därför heller aldrig behövt anpassa mitt bildskapande efter vad som anses vara säljbart på marknaden.

De flesta som besöker min blogg idag är fotografer eller fotointresserade människor. Som vill lära sig fotografera bättre eller som vill inspireras av bilder. Det är sällan jag har besök i min blogg från ”marknaden”…

Jag gör inte min blogg heller för att blidga marknaden eller marknadsföra mig för eventuella kunder. Jag gör bloggen helt och hållet för min egen skull, skriver de texter jag känner mest för och visar de bilder jag känner att jag vill visa fram. För mig är detta en förutsättning för mitt eget skapande, för att behålla min egen styrfart.

Läs gärna Fredriks inlägg, jag tycker han tar upp intressanta synpunkter. Kanske är det något att diskutera inom fotomiljön eller kanske inom konstmiljön i stort? Vad tycker ni?

Annonser

Att fotografera det som INTE är vackert…

(Kalhygge, 2013)

Naturfotografens fängelse är att alltid återvända till det vackra. Det är de vackra motiven i den vackra naturen som fotograferas. Och publiken vill se vackra bilder på de vackra motiven i den vackra naturen. Jag har aldrig förstått detta.

En bild ska beröra, men är det meningen att naturbilder enbart berör om de visar något vackert, på ett vackert sätt från något som är vackert? Kan en bild och naturbild beröra även på andra plan? Kan en bild engagera, som bild? Enbart som bild…

Här finns det inga färger, här dominerar gråskalan. Svartvita bilder anses ju av många vara mindre vackra än färgbilderna. Bilden visar heller ingen trolsk urskog, utan ett naket och trist kalhygge. Här finns heller inga färggranna blommor, bilden är från ett snöfall i januari. Det är mulet, grått – och trist…

Här finns heller ingen häftig korp i flykt eller en ståtlig älgtjur i majestätisk profil placerat i kompositionens Gyllene snitt. Bilden får klara sig helt utan de mer ovanliga eller häftiga intressepunkten. Här finns ingen annat än ett kalhygge… Take it or leave it!

Visst finns bildkompositionen där; och därmed känslan av att bilden är medveten i sin form. Att bilden inte blivit till av en tillfällighet, eller att kameran råkade ”gå av”… Bilden blev inte till olyckligtvis, utan det finns även en tanke med bilden. Ett engagemang från mig som bildskapare, till de bildbetraktare som inte enbart söker efter det inställsamt vackra.

Det är en bild på bildens villkor – här är det inte enbart ytan och det vackra som förmedlas.

Ser ni detta?

Några rådjursbilder…

(Rådjur 1, 2010)

(Rådjur 2, 2009)

(Rådjur 3, 2001)

(Rådjur 4, 1989)

(Rådjur 5, 2006)

Visar en serie rådjursbilder. Rådjuret är det däggdjuret jag har flest bilder på, följt av älg och skogshare.

Första bilden är från Mullsjöskogarna med Pentax K7 och 250mm. Bilden visar ett rådjur som har stora problem att ta sig fram i den djupa snön. Andra bilden är från Ålsjön i Hälsingland med Nikon D200 och 400mm. Bilden visar hur rådjuren samarbetar för att lättare kunna ta sig fram när det är mycket snö. Tredje bilden är från Skogshejdan i Skåne med Nikon F5 och 800mm och är fotograferat i silhuett mot den röda skymningshimlen. Fjärde bilden är från Ekered i Halland med Nikon F3 och 300mm och fotograferat upp mot den sena skymningshimlen, Den femte bilden är från Ellne i Hälsingland och fotograferat i den sena kvällsljuset, precis när solen var på väg ned. Här använde jag Nikon D100 och 400mm.