(Dröm, 1994)
(Södra Greda löväng, 1995)
(Älgört och mjölkört, 1988)
(Inuti, 1997)
(Utstrålning, 1996)
Det är så varje år, varje nyårsafton, den sista dagen på året. Jag sitter och reflekterar över det som varit och funderar över det som kommer. Hur kommer nästa år se ut, med sorg och glädje, med familjen och vännerna? Hur fortsätter mitt bildskapande, vilka känslor griper jag fatt i och vill uttrycka i mina fotografiska bilder? Blir 2013 ett år med mer abstrakta än konkreta bilder? Blir det mer landskapsbilder eller fortsätter jag koncentrera mig på djuren? Hur kommer mina bildkompositioner se ut om ett år? Vilka nya uttryckssätt kommer jag upptäcka och utveckla?
Nästa år har jag fotograferat i 40 år. Min första systemkamera köpte jag för 34 år sedan. Det abstrakta bildspråket började komma in i mitt fotograferande för 33 år sedan.
Jag kommer givetvis fortsätta kalla mig för naturfotograf. Alltid retar det någon… Naturfotomiljön kallar mig konstnär och ingen riktig naturfotograf. Hur nu en ”riktig” naturfotograf ser ut… Konstmiljön kallar mig ofta för naturfotograf, särskilt när jag visar fram mina bilder på fåglar och däggdjur. Om då bilderna inte blir riktigt abstrakta, då är jag en ”riktig” konstnär…
Etiketterna bryr jag mig egentligen inte om. Jag väljer att kalla mig naturfotograf, då det är i naturen jag oftast väljer att hämta mina bilder. Men jag vill samtidigt ha rätten att fortsätta göra precis de bilder jag själv vill. Och detta kommer jag fortsätta med! Det kommer däremot alltid finnas personer som inte fattar mina bilder, men det är ju inte mitt problem heller. Eller?
Det kommer alltid finnas personer som vill berätta för mig om vilka bilder jag bör syssla med. Och vilka bilder jag då givetvis bör hålla mig ifrån. Det är egentligen heller inte mitt problem. Eller?
Vad som kan vara ett problem är däremot att fortsätta hålla liv i lågan, att fortsätta brinna för bildskapandet. Att fortsätta brinna för naturen och djuren. Fast egentligen kommer inte det vara ett problem heller. Egentligen.
Jag blir nog fast i mitt bildskapande och fotograferande resten av mitt liv. Det är nog det säkraste nyårslöftet jag kan ge till er!
(Visar fem olika analoga naturbilder av mer ”konstnärlig” karaktär)
Terje Hellesø 
Sanna konstnärer drivs blott av en sak: sin inre drivkraft, och låter sig inte påverkas av andras åsikter eller propaganda. Sanna konstnärer blottar sig själv och sitt tänkande genom sitt skapande och är sitt eget jag. För mig förblir det ett oomtvistat faktum att du är en sann konstnär. Efter allt som hänt den senaste tiden står du där som en rak solitär fura efter stormen. Jag tycker du gör rätt som kallar dig naturfotograf. Det är egentligen mycket enkelt; du fotograferar natur, alltså är du naturfotograf. Ett objektivt faktum utan värdering. Etiketter och fack intresserar inte mig heller. Till yrket är jag själv musiker men det säger inte vilken sorts musik jag sysslar med så den etiketten kan jag acceptera. En precisering utöver denna blir genast problematisk. Ditt avgivna nyårslöfte är säkert mycket enkelt för dig att hålla och något som alla dina vänner och fans är dig evigt tacksamma för! Gott slut på det gamla och gott nytt på det nya året!
//Erik
Jag hoppas både för din och min del att 2013 blir det bästa av naturfoto-år, oavsett motiv. Livet har sina upp och nergångar vilket självklart speglar sättet vi tänker på när vi skapar våra bilder. Det är ju också det som bidrar till mångfalden i en naturfotografs bilder. Jag ser fram emot att följa ditt arbete även nästa år oavsett vilken inriktning du väljer…..
Gott nytt/ Henrik/ Natureframed
Hei Terje!
Det viktigste er å være seg selv og fotografere det man har lyst til, følge hjertet sitt og prøve og skape sitt eget image! Synes du klarer dette mesterlig og det er spennende å følge dine uttrykk og følelser i bildene dine, stå på videre og et riktig godt nytt år!
mvh Knut-Åge
Tack för alla dina fina bilder. Gott Nytt År.
Självklart kommer du att skapa nya fantastiska bilder
Veronika
Hjärtligt tack Erik, Henrik, Knut-Åge och Veronika! 🙂
Gott Nytt År!
I mina ögon är du naturfotografen Terje. Det har väl ingen betydelse vad andra väljer att sätta för stämpel på dig, du gör ändå precis det du tycker om och gör bäst, fotograferar :-)Fortsätt så och Lycka Till med kommande projekt.
/ maria
Expressionistisk, intressanta och personliga bilder. Jag uppskattar dessa bilder mycket, speciellt Dröm, 1994 och Södra Greda löväng, 1995. Vilkas bildspråk ligger nära mitt eget yttryck.
Dröm har även en pictorism krydda i sig vilket jag uppskattar speciellt.
Södra Greda löväng tycker jag påminner även om Turner och Monet senare perioder.
Älgört och mjölkört, 1988 och Inuti, 1997 ger mig en känsla av stark påverkan från amerikansk abstrakt expressionism och borde ha ett stort format för att komma till sin rätt.
Utstrålning, 1996 känns som tyskt 20-tal i sitt yttryck. jag tänker på photografer som Man Ray, Christian Schad. György Kepes,Laszlo Moholy Nagy och Alvin Langdom Coburn.
Glömde kommentera din text Terje.
Det är min uppfattning att tyckare i speciellt Svensk konstmiljön har ett problem med sin inställning. De är inte så öppna som de själva tror för nya tankar och uttryck.
Kanske beroende av att de har ett ekonomsikt beroende av ett fåtal institutioner vilka blir därför blir tonsättande och/eller att de kommer från en liten grupp av ekonomisk oberoende familjer vilket tillåter dem att ”förverkliga” sig själva..
Utanför Sverige med en mer ohomogen grupp av konstkännare har inte samma problem med din inriktning av fotografi. Kanske länder som USA och Frankrike kan vara intressant ställa ut i så det är bara att fortsätta skapa de bilder som du själv är intresserad av.
Jag citerar Julia Cameron
”Konsten är inte programmatisk. Vi kan inte ”förvandla” oss till stora konstnärer med hjälp av kreativa situps. Stora konstnärer är i grund och botten stora amatörer – från det latinska verbet amare, ”att älska”. De har lärt sig hur man slingrar sig ur den rigida kategoriseringens hårda famntag och tar sig friheten att följa glädjens lockrop.”
/Thomas
Tack så mycket Maria! 🙂
Stort tack till dig också Thomas för din fina kommentar till både bilderna och texten. Intressant att du gillar ”Södra Greda löväng”, en bild som jag tidigare varit rätt osäker på men som växt till sig genom åren. Kopplingarna till Alvin Langdon Coburn är också särskilt intressant då det är en av mina favoritfotografer och därför säkerligen inspirerats rätt mycket av honom. 🙂
Fortsätt att göra det du vill göra. Tycker om dina bilder allihop av olika orsaker. Den som först fångade mitt öga var nog Södra Greda Löväng… kanske mest för att det är den som är annorlunda bland de här bilderna. Det ser nästan ut som en oljemålning… I ”Inuti” ser jag en målarfärgburk och i ”Utstrålning” ser jag ett lavaflöde från en vulkan om än lite gult istf orange…
Tack så mycket Anki! 🙂