Hur reagerar ni på bilder?

(22 januari, 2012)

(29 februari, 2012)

(1 mars, 2012)

(4 april, 2012)

(7 maj, 2012)

(27 juni, 2012)

Hur tittar vi på bilder? Hur reagerar vi på bilder? Vad fascineras vi av i bilder? Vad får oss att gilla eller ogilla en bild? Här är vi alla olika, men man kan också säga att de flesta också bemöter bilder på liknande sätt. Vi har alla våra preferenser, men vi bemöter oftast den fotografiska bilden på ett helt annat sätt än om vi bedömer andra former för bilder. Alla har ju en kamera och alla kan fotografera, men inte alla kan måla eller teckna. Vad är det egentligen som skiljer en riktigt bra fotograf från en sämre? Kan vi känna igen en fotograf som anses vara världsbäst från en nybörjare?

Som fotograf får jag hela tiden kontakt med just detta. Hur mina bilder blir bedömda, hur mina naturbilder blir bedömda – och vilka av mina bilder som oftast får positivt bemötande. Fotografiska bilder på människor bedöms på helt andra sätt än mina bilder på vacker natur, snygga solnedgånger och ovanliga djur. En vacker solnedgång, en regnbåge, en vitsippa eller en hare – det är alltid vinnare! En diffus, suddig och mer eller mindre abstrakt svartvit bild på en sten är oftast en förlorare.

Vi bemöter fotografiska bilder på fyra olika sätt; vi relaterar till motivet, vi njuter av stämningen, vi fascineras av tekniken eller vi försöker läsa symboliken. Att ha en blogg och hela tiden publicera olika bilder ger mig kontakt med detta mer eller mindre dagligen. Publicerar jag en märklig svartvit bild, kanske på ett motiv de flesta tycker är fult – och dessutom med en fotografisk teknik som är allt annat än imponerande – då blir det tyst. Inga kommentarer, knappt några läsare. Det är som det brukar vara. Visar jag en vacker solnedgångsbild, kanske med en hare eller vitsippa i förgrunden, njutbara färger och säker teknisk kvalitet – då har vi en given vinnare! Kommentarerna ramlar in, antalet läsare skjuter i höjden – och man blir hyllad i skyn.

Egentligen är det mycket sällan som vi egentligen tittar på själva bilderna.

MOTIVET
Solnedgången, morgondimman, räven, haren, havsörnen, vitsippan, fjärilen… Motiv som vi gärna fastnar för och beundrar i fotografiska bilder. Eller att landskapen är Geiranger, Grand Canyon, Fårö eller Alperna. Hur ställer vi oss till novemberregn, grå dimma över en nyplöjd leråker, gråsparven, kråkan, en brun tistel eller en skitig grävling? Sitter enbart talgoxen på en kal gren och glor, eller är den fryst i flykten där man kan se sylskarpa vingpennor? Är du fågelkunnig reagerar du givetvis på sällsynta fågelarter på bild, är du botaniskt intresserad imponeras du sällan av en maskros i närbild – och är du en globetrotter är det svårt att fastna för bilder från Närke, Gästrikland eller Uppland. Hur påverkas du av motivet när du bedömer de fotografiska bilderna?

STÄMNINGEN
En mäktig fågelsilhuett i flykt precis framför den röda kvällssolen är alltid en vinnare. Särskilt om det dessutom är en havsörn och att den är i flykt. Sitter haren gullig och kliar sig med blänk i ögonen framför en vacker regnbåge har vi en annan vinnare. Ljusare exponeringar får givetvis också fler pluspoäng en mörka och dova, med mycket svärta i sig. Hellre en romantisk stämning än en mer ångestladdad stämning. Vi väljer det ljusa och positiva, det vackra och färggranna. Stämningar med mer melankoli, depression, färglösa föremål och dessutom i svartvitt – och vi får automatiskt svårare att fånga bildbetraktarna med våra bilder. Du får mer än gärna softa, men det får inte bli suddigt… Ogillar vi motivet och stämningen, då ogillar vi också bilden! Hur påverkas du av stämningen när du bedömer de fotografiska bilderna?

TEKNIKEN
Skarpa bilder fångar oss mer än oskarpa bilder. Vi gillar bilder som upplevs som perfekta i sin exponering; alldeles för ljusa överexponeringar eller riktigt mörka underexponeringar faller snabbt bort. Om horisonten lutar eller att motivet är kapat av bildkanten, då ses det som ett tydligt fotografiskt misslyckande – och vi lägger bilden direkt i papperskorgen. Usch och fy! Säkraste vinnande koncept är om du hela tiden visar fram bilder på motiv de flesta inte får uppleva, i stämningar de flesta imponeras över – och att du dessutom alltid verkar hinna med att få in skärpan, göra en bra exponering och kanske dessutom kan tänka ut ett mer ovanligt tillvägagångssätt. Då är du världsbäst, jag lovar! Sämsta tänkbara publik att visa dina bilder för är andra fotografer… Fotograferna har en fantastisk förmåga att bedöma andra fotografers bilder helt och hållet efter vad de själva eventuellt bemästrar. Om en annan fotografs bilder visar på ett tekniskt kunnande långt över det egna; då blir man riktigt ordentligt imponerad – och sedan funderar man på att sälja sin egen kamera… Hur påverkas du av tekniken när du bedömer de fotografiska bilderna?

SYMBOLIKEN
Här gäller det i första hand att vara tydlig, mycket tydlig! En gul blomma mot en blå bakgrund är en given vinnare i Sverige! Om du fotograferar två harar som sitter intill varandra, men där de tittar åt vart sitt håll – då blir också symboliken övertydlig. Det är bra om du som fotograf är just övertydlig, då uppfattas du som mer medveten i ditt bildskapande – än om du är mer abstrakt eller kanske gör symboliken mer dold. Bilder som blir bättre över tid, de så kallade ”smygarna”, det är bilder som faller bort direkt. Idag tittar vi på mängder av fotografiska bilder, tusentals varje vecka – vi ger oss inte tiden att ta till oss bilderna om de kräver längre tid att läsa eller förstå. Den ofattligt stora mängden av fotografiska bilder som vi ser varje vecka gör oss alltså mer ytliga! De riktigt stora fotografiska konstverken drunknar och försvinner… Hur påverkas du av symboliken när du bedömer de fotografiska bilderna?

Jag har valt ut 12 bilder från 2012, en bild från varje månad. Inga titlar som kan berätta om motiv, plats eller mina tankar med bilden. Enda information som ni får är datumet jag gjorde bilden. Ni får heller ingen teknisk information; om kamera eller objektiv, slutartider eller bländaröppningar – eller om jag valt en mer udda teknik som något filter eller multiexponeringar. Ingen teknik att fascineras över för den fototekniskt intresserade. Hur upplevs bilderna? Hur läser ni bilderna? Hur reagerar ni på dem? Vilka bilder fascinerar? Vilka gillar ni och vilka ogillas?

Vad säger bilderna till er – som bilder? Finns det symbolik att upptäcka, antingen direkt eller efter ett tag? Är några av bilderna ”smygare”?

Hur reagerar ni på bilder?

(3 juli, 2012)

(15 augusti, 2012)

(9 september, 2012)

(6 oktober, 2012)

(28 november, 2012)

(5 december, 2012)

11 reaktioner på ”Hur reagerar ni på bilder?

  1. Januari: Det första jag ser är rutmönster, men det blicken sedan fastnar vid och dröjer kvar hos är korset till vänster. Vackert!
    Februari: Här fastnar jag direkt vid ljuset. Ser allt runtomkring, de fina färgerna, vatten”stråna”, men blicken är klistrad vid ljuset. Detta är en bild som jag tycker oerhört mycket om.
    Mars: Det händer inget särskilt inom mig när jag ser denna bild, men noterar för mig själv att det är fantastiskt att ett stort träd kan växa (och stå kvar)på detta sätt.
    April: I denna bild gillar jag kontrasterna som de två färgerna blått och orange skapar. En behaglig bild att vila ögonen på.
    Maj: Jag var med! 😉
    Juni: Min enda tanke här: -Söt!
    Juli: Sötaste Hjalmar i hela världen! ❤
    Augusti: En bild där färgerna och diset gör hela känslan. Att det är fåglar med är ett plus eftersom jag tycker de ger liv åt bilden. På denna bild kan jag titta länge.
    September: Även här är det färgerna som tar min uppmärksamhet.
    Oktober: En lite kul bild. Den lilla fågeln gör hela bilden. Utan den hade det varit ett tråkigt motiv (i mina ögon).
    November: Säger inte så mycket till mig. Jag vet att du gillar ordningen i röran, men den här sortens bilder tillhör inte mina favoriter.
    December: Den här bilden tycker jag helt ärligt inte alls om. Visst ser jag konturerna, men tycker det är tråkig. (Förlåt!)

    Tekniken ger jag blanka f*n i! 😀

    Har svårt att välja ut en favoritbild, då det är så otroligt olika bilder. Skulle jag däremot sätta upp en bild på min vägg här hemma så skulle det bli Februari-motivet (eller Hjalmar som jag ju är kär i). 🙂

    Sådär! Det var mina åsikter! Hemma, sjuk och uttråkad!

  2. Januari, mars och november är de bilder som jag stannar till vid först. Jag tror de berättar för mig om ett bekant inre och yttre kaos. Novemberbilden är formmässigt och grafiskt fulländad, tycker jag. Maj, juni, juli, september och oktober är en annan typ av självbilder. Först är det något om ensamhet, men det övergår efter ett tag att mer handla närvaro, riktning och annat. De är inte så intressanta för sig själva, som bredvid varandra.

  3. Tack Ninna och Mathias! 🙂
    Mycket fina kommentarer ni ger med att berätta hur ni ser och upplever bilderna. Intressant också vilka bilder ni gillar mest; och inte minst att ni tycker en del olika.
    Ninna: Du var med även när jag gjorde marsbilden, som är från Klosterfallet. Krya på dig också! 🙂
    Mathias: Jag har själv svag för sådana bilder som du fastnar mest för; som januari, mars och november. Du kommer med fina associationer! 🙂

  4. Mmm en mycket intressant tankegång där jag har fått tänka efter hur jag gör när jag tittar och bedömer bilder… Tror att jag för egen del går helt och hållet på känsla när jag tittar på bilder. Bilder som talar till mig eller på ett eller annat sätt. Det måste inte vara bilder som är ”vackra” enligt gängse normer utan kan lika gärna vara av ett mer udda slag… För många tror jag att det är så att det inte får vara jobbigt att titta på en bild. En blid av mer udda slag ”kräver” något av oss och det är jobbigt alltså tycker ”vi” inte om den medan de där vackra och lättsmälta bilderna inte kräver lika mycket av oss…

    Till dina bilder i det här inlägget…
    Januari: Ett kaos inramat av några lodräta linjer i form av trädstammar och stolpe? Jobbig att titta på.// Februari: En bild som utstrålar lugn och harmoni med få element och ”enkelhet”. Tycker mycket om.// Mars: Trädet breder ut sina rötter för att hålla fast vi det som det håller kärt och det ibland under ytan liksom omedvetet. Mäktig bild.// April: Den nedre delen av bilden är lugnande och mjuk och tilltalar mig men den övre delen av bilden är jobbigare att se på med sin oskärpa. Bilden som helhet tycker jag är jobbig att se på antagligen pga sin dubbelhet.// Maj: Lugnande bild som andas tystnad i sin mjukhet. Välkomponerad och en liten färgklick som drar till sig blicken.// Juni: Underbar bild på den nyfikna fågeln som andas energi trots obalans i kompositionen där mesta av vikten ligger i nedre delen och vänstra hörnet. Den gör mig glad och full i skratt.// Juli: Även det här en underbar bild där bakgrunden är mer intressant än själva motivet. Det tillsammans med färgen gör bilden skön att titta på.// Augusti: En bild som trots de till synes finstämda färgerna och intressanta siluetter känns lite ”fel” och obalanserad.// September: Härliga siluetter där det mörka molnet på himlen gör den jobbig att se på. Fågeln i sig är underbar i sin flykt.// Oktober: Härlig bild men inte för det fina solnedgångsljuset (antar att det är det det är) utan för siluetten av den lilla fågeln. Tilltalar mig mycket för det lilla mer intressanta än det mer uppenbara och stora. Två bilder i en.// November: En till synes kaosartad bild men som jag tycker ändå har mycket av ordning i sig. Många räta linjer och ett intressant mönster. Snöfallet (eller regn) ger en extra dimension. Tycker om.// December: Diffus bild i dimma där man kan ana sig till en fullmåne och en skog i bakgrunden. Färgen gör mig inte helt harmonisk. En kallare bild och den hade varit av favoriterna…

    Favoritbild: Februari, Minst favorit: Januari, Roligast: Juni

  5. Tack Anki för din fina och reflekterande kommentar! Uppskattas! 🙂

    Många säger att de går på känsla när de tittar på bilder, men vad menas med ”känsla”? Just i detta kan man få värdefulla tanker med sig till det egna fotograferandet.

    Uppskattar också dina kommentarer till de olika bilderna! 🙂

  6. Endelig fått satt meg ned for å gi mine betraktninger rundt dette:

    Januarbildet gir meg lite, for meg blir det for mye linjer på kryss og tvers. Blikket søker rundt i bildet uten å finne et klart interessepunkt.
    Februarbildet er mer interessant. Liker de store kontrastene mellom lyst og mørkt. Den måten lyset treffer vannet på gir et flott lys. På dette bildet er det bra at lukkertiden er såpass kort som den er slik at vannet ikke blir sløret.
    Marsbildet er litt i samme gaten son januarbildet, men det gir meg litt mer. Muligens fordi bildet er roligere.
    Aprilbildet er enkelt, her er det fargene som ”gjør” bildet. Det varme mot det kalde.
    Maibildet er nok min favoriltt. Enkelt, rent og pent 🙂 Hadde også fungert uten fuglen, her er det den lillerefleksen av sola som er blikkfanget.
    Junibildet er også fint, liker plassering av fuglen og blikk-kontakten :-). Føler at den ser rett igjennom meg.
    Julibildet gir en følelse av mystikk. Flott bakgrunn som gjør dette ekstra severdig.
    Augustbildet: Fine siluetter, og fin tåke – stillhet og ro.
    Septemberbildet er flott. Fuglen er akkurat der den bør være, fine farger og fine siluetter.
    Oktoberbildet: Artig fugleportrett :-). Fint at det her er lys på den nærmeste stammen.Fuglen ser litt ensom ut.
    Novemberbildet er litt i samme gate som januarbildet, men dette liker jeg mye bedre. Antageligvis pga de snødekte grenene som gir litt kontrast i bildet. Kaldt.
    Desemberbildet er et bilde jeg liker, enkelt (nesten på grensen til å være for enkelt), men man skimter landskapet i bakgrunnen og en veldig blek vintersol (eller måne) setter prikke over i´en.

  7. Jag reagerar med intresse, rysningar, irritation, frågor, fascination och lugn när jag betraktar dessa 12 olika bilder.. ;-). Den för mig intressantaste bilden och den som jag känner man kan göra sina egna tolkningar mest utifrån är januaribilden. För mig är det Jesus korsfästelse jag ser i den bilden, vilket gör att det blir en helt annan ”tyngd” i innehållet jämfört med övriga bilder.

    Februaribilden ger mig rysningar med sina kalla färger och benet (av ett lik) som nuddar ljusstrimman i vattnet…

    Marsbilden får jag inga direkta känslor av/för, men kan med lite fantasi tolka in en dinosauriefot som greppar om stenen och att jag därmed i alla fall få en känsla av ett ”förhistorisk” ögonblick.

    Aprilbilden är en vacker bild mellan varmt och kallt, men dessa båda ytterligheter konkurrerar också om min uppmärksamhet och gör därför att jag inte riktigt med lugn kan ”landa” i bilden.

    Majbilden är en snygg och tilltalande bild där ljusstrimman i vattnet är avgörande för att bilden överhuvudtaget ska fungera. Dels för att balansera upp kompositionen och dels för att ta lite uppmärksamhet ifrån att det är så lite luft framför (i förhållande till bakom) lommen.

    Junibilden blir jag lite irriterad på.. :-). Jag blir irriterad för att kompositionen bryter ganska kraftigt mot normerna och att kajan känns så instängd där nere i hörnet och med den mörka linjen som går horisontellt precis över hans/hennes huvud. Vågad komposition, men den fungerar..inte minst tack vare att du har en mörkare vertikal linje (eller t.o.m. ett lite mörkare parti) längst till höger i bild som balanserar upp det hela.

    Julibilden skapar frågor som ”hur har han gjort denna?”, ”vad är det för bakgrund”, ”är det en dubbelexponering” etc. Det är en fascinerande bild på en läcker och stolt fågel. Pinnen i vänsterkant är jag inte helt på det klara med vad den gör där egentligen, mer än att den balanserar upp kompositionen.

    Augustibilden är en mycket fin och stämningsfull bild med härliga pastellfärger. Lite mer som en målning än dem andra bilderna, tycker jag. Underbar bakgrund! Bilden gör mig ganska lugn och får mig att tänka på hur vacker världen faktiskt är med sin natur och djuren som lever i den. Någonting att ta ansvar för som människa på detta klot! Hade jag fått önska en sak så hade jag önskat att anden längst till höger också hade visat sitt huvud och näbb så att man hade fått en tydligare siluett. Å kanske hade jag velat ha trädet i bakgrunden placerat mer till höger för ännu bättre balans i kompositionen. Är övertygad om att denna bild skulle göra sig utmärkt i ett 4:3-format!

    Septemberbilden gav mig först en känsla av fridfullhet med en ”hemvändande” fågel flygandes över trädtopparna. Men den gulaktiga himlen med sina brandröksmörka moln gav mig snart en känsla av ”fara”. Någonting stort händer där bakom den mörka trädridån – någonting som fågeln ser men som jag på fel sida om trädridån bara kan ana. Enkel, men effektiv komposition!

    Oktoberbilden är förutom januaribilden en av mina favoriter av dessa 12 du visar upp här. Jag gillar kompositionen och färgerna samt förstås också den ensamma lilla fågeln på sin pinne. För mig är det en fridfull bild trots dem stora mörka och tunga grenarna som hänger ner. Känns som att fågeln är ganska nöjd med sitt liv där på pinnen trots dem hotfulla grenarna – antagligen för han vet att han när som helst kan lätt på vingarna och flyga ut över dem öppna markerna..

    Novemberbilden är kanske den mest konstnärliga bilden, och den bild jag antagligen hade valt om jag skulle hänga upp en tavla/canvas här hemma på väggen. Är det naturens eget kapillärnät vi beskådar månne!?

    Decemberbilden gör mig nog lite frustrerad – frustrerad över att inte se detaljerna i bilden lite tydligare. Bilden väcker väl egentligen inte mer känslor än så just nu. Känns som att det saknas något i bilden (t.ex. ett betande rådjur eller liknande..om det nu är ett fält och inte vatten som utgör omgivningarna kring trädet/buskaget) för att den ska bli helt komplett. Decemberbilden är dock den bild jag har tittat längst och flest gånger på, så det kanske betyder någonting det också… 😉

    • Tack så mycket Jonas för din fina och intressanta kommentar! Att du gett dig tid att kommentera de 12 bilderna känner jag mig särskilt tacksam över. 🙂

      Mycket intressant reflektion du gör om januaribilden, jag gillar särskilt att du just tittar bakom motivgrunden och mer ser till symboliken. Symbolik som just är så viktig för mitt personliga bildskapande. Du undrar om julibilden eventuellt skulle kunna vara en dubbelexponering. Vilket det inte är, utan ljuseffekten fick jag genom diffus förgrund som fick blanda sig med ljusa föremål i bakgrunden. Det som tydligen kallas för konturskärpa.

      Decemberbilden är förresten en dubbelexponering, den enda bland dessa 12 bilder. Olika skärpeplan, där snöflingor blev skarpa framför den disiga solen. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s