Små fåglar i bild…

(Stormfåglar, 1996)

(Grågås, 2005)

(Kråkor, 2011)

(Skogssnäppa, 2008)

(Storlom, 2011)

Fåglarna måste verkligen inte vara stora i bild. Jag har återkommit till detta ett flertal gånger, men det kan inte nog påpekas. Fågelbilder kan även vara bilder där fågeln är minimalt liten i bilden, och där miljön nästan är viktigare. Visar fem bilder på små fåglar, det vill säga att fåglarna är riktigt små i bilden. Stormfåglarna är från Skogafoss på Island, med Nikon F3 och 28mm. Avtonat gråfilter över himlen i bakgrunden och Fujichrome Velvia 50. Grågåsen är från Ålsjön i Hälsingland, med Nikon F5 och 400mm. Här använde jag Ektachrome 100 VS. Kråkorna är från Mullsjö, med Pentax K20D och 250mm på 100 ISO. Skogssnäppan är från Ljunghems kullar utanför Mullsjö, med Samsung Pro 815 och 120mm på 50 ISO. Storlommen är från Mullsjö, med Pentax K20D och 220mm på 400 ISO.

Landskapsfoto…

(Sunnmøre 1, 2012)

Landskapsfotografering har varit en del av mitt bildskapande under alla år. Däremot har jag aldrig varit upptagen av eventuella traditioner eller normer. De mer klassiska landskapsbilderna med förgrund, mellanparti och bakgrund finns givetvis i arkivet. Men jag försöker även närma mig landskapet som motiv med flera infallsvinklar. Visst finns bilderna med spännande förgrund, snirklande linjer i mellanpartiet och en bakgrund som badar i spännande kvällsljus. Men jag arbetar gärna också med rörelsen som en spännande ingrediens, söker efter överraskande och annorlunda kombinationer, och har en förkärlek för bilder av konceptuell karaktär. Dessutom får det gärna också bli landskapsbilder med surrealistiska ingredienser.

Ibland blir det landskapsbilder som naturfotograferna älskar, men ofta gör jag också bilder som naturfotograferna inte alls gillar eller fattar. Jag gör ju i första hand bilder för min egen skull, vad andra tycker är mindre viktigt. För mig handlar fotograferandet om att hela tiden söka efter bilder som berör mig på olika plan, hur konstiga de än kan vara för andra. Dessutom gillar jag ju utmaningar i det att se hur en bild kan uppfattas och tolkas. Som i dessa fyra landskapsbilder från resan till Stranda och Sunnmøre nu i helgen. Samtliga är kanske inte i den mer traditionella landskapsfototraditionen, utan mer personliga reflektioner från möten med ett annorlunda landskap fullt av kontraster.

(Sunnmøre 2, 2012)

Just detta med personliga reflektioner ligger som en röd tråd i landskapsbilderna från resan till Sunnmøre. Att komma med flyg direkt till ett landskap som är helt annorlunda blir som en mindre chockupplevelse, från det mer flacka och nästan helt skogsbeklädda Mullsjö. Här var det höga berg och djupa dalar, mörka djupa skuggor och snöklädda fjälltoppar – och i allt detta samhällen helt underordnade det dramatiska landskapet. I detta ville jag hämta fram direkta reflektioner och känslor som även kunde komma fram i landskapsbilderna. Inga klassiska vykortsbilder alltså.

Jag började redan fotografera när flyget började inflygningen mot flygplatsen utanför Ålesund, och jag fortsatte fotografera under hela bilresan in mot Stranda. Även under de tjugo minuten på färjan mellan Magerholm och Sykkylven var kameran hela tiden i användning. Letade efter kombinationer och lät de plötsliga infallen vara ledstjärna i bildskapandet. Det var otroligt spännande och givande att möta ett landskap med nyfikna barnaögon och inte alls ha några förutfattade bildtankar. Detta fast jag inte alls är obekant med dessa landskap då jag ju är född och uppvuxen i en liknande miljö i Bergen. Jag tror nog att jag skulle göra helt annorlunda landskapsbilder i Bergen idag, än jag gjorde när jag tidigare bodde där.

(Sunnmøre 3, 2012)

Det är ju så lätt att bli hemmablind, vilket egentligen är döden för bildskapandet. Även om jag kämpat rätt hårt för att inte bli hemmablind, så kan det vara lätt att hamna där iallafall. Det är så lätt att tro att det alltid är mer spännande att resa bort för att kunna få igång fotograferandet, när det är just i hemmiljön som förutsättningarna är som störst att utveckla bildskapandet.

Mitt landskapsfotograferande fortsätter att utvecklas och nyanseras. Framöver blir det också några spännande uppgifter just kopplade till landskapet som motiv. Jag kommer berätta mer om detta längre fram, då jag numera är försiktig med att berätta för mycket i ett för tidigt skede. Fram tills dess kommer jag fortsätta söka efter bilder i den spännande närmiljön här i Mullsjö, men kombinera då och då med resor till andra ställen. Jag kommer givetvis fortsätta att skapa de mer klassiskt romantiska landskapsbilderna; men minst lika mycket kommer jag utveckla de mer surrealistiska tankegångarna, kombinerade med mer konceptuella bildtankar. Och att landskapsbilderna finns egentligen överallt; antingen det är på Sunnmøre eller här hemma i Mullsjö.

(Sunnmøre 4, 2012)