Stillbilden är levande materia…

(Snöväder, 2011)

Att föreviga ett motiv eller en händelse är inte det lättaste… Oavsett hur jag tänker eller agerar så blir bilden enbart en minnesbild eller en tolkning. Stillbilden kan aldrig bli låst, färdig eller definitiv. Stillbilden kommer alltid upplevas med helt nya ögon, och tolkas på helt andra sätt – även lång tid efter att den gjordes. Hur jag tänkte när jag gjorde en bild kommer framöver få allt mindre betydelse. Även om bilden är färdigt exponerad, så kommer mina uppfattningar om bilden att ändras. Kanske blir bilden med åren antingen sämre eller bättre, men då handlar det inte om stillbildens inneboende kvaliteter – det handlar mer om att mitt liv har gått vidare och även ändrats. Och ändras mitt liv, så ändrar jag även mina ingångar i bilden. Vem var jag när jag gjorde bilden i 1987, vem var jag när jag tittade på bilden igen i 1997 och 2007 – och hur upplever jag bilden idag med dagens ögon. Under 25 år hinner man ändras rätt mycket som människa, och därför ändras även bilden från 1987 framför mina ögon.

Åren går, man blir äldre, man går genom olika faser i livet. Mitt humör ändras; ena stunden är jag glad och upprymd, andra stunden kanske mer ledsen och nedstämd. Min bild från 1987 blir föremål för ständiga nytolkningar, mer eller mindre varje gång jag tittar på bilden upplever jag den med nya ögon. Dagens ögon, nuets ögon – och imorgon är en helt annan dag! Kanske är det just detta som fascinerar mig mest med stillbilden; att ett fryst ögonblick, att något som redan är färdigexponerat – hela tiden blir exponerat på nytt. Igen och igen och igen…

(Älvorna dansar, 2009)

Jag har alltid, och kommer alltid vara en ”återvändare”. Jag återkommer till de samma platserna och de samma motiven. Jag ligger bland blåsipporna med kameran varje vår, jag får aldrig nog av att fotografera rådjur och jag står vid Trollsjön och upplever morgondimman varje sommar! Just för att blåsipporna, rådjuren och Trollsjön aldrig kan vara upprepningar – jag är ju en ny människa som ser med nya ögon varje gång. Jag återvänder även till de samma fantastiska bilderna av Ernst Haas, Minor White, Theodor Kittelsen eller Claude Monet. Och jag ser alltid något nytt – varje gång!

Genom åren ändras även smaken. De bilder jag gillade för 25 år sedan kanske jag inte alls gillar idag, men jag kanske börjar gilla bilderna igen imorgon… Bilder och fotografer som jag inte alls gillade eller förstod för 25 år sedan, kanske jag idag tycker är absoluta världsklass. Som bildbetraktare låter jag bilderna och fotograferna få finnas kvar, som en ständig källa till nya upplevelser. Men jag är ju själv fotograf och en aktiv del av den skapande processen. Hur tänkte jag om exponering och komposition för 25 år sedan? Sedan har jag ju även gjort några hundratusentals exponeringar sedan dess, och varje ny exponering ger ny insikt och kunskap – som förändrar eller utvecklar tankarna. Om både exponering och komposition. Det finns tillfällen idag då jag kan göra samma komposition som jag gjorde för 25 år sedan, men jag ser också i ett ännu större spektrum idag. Jag kan mer om komposition, och ser då även flera möjligheter – vilken gör att vissa äldre bilder kan uppleveas som endimensionella och mer primitiva. Men jag kan idag också se saker i flera av mina äldre bilder, som jag är rätt övertygad om att jag inte alls såg eller tänkte på – just då!

(Spindelnät, 1996)

Inom vissa områden var jag en betydligt enklare fotograf för 25 år sedan, där jag idag kan vara mer nyanserad eller mer komplicerad. Vilket jag också gillar med de äldre bilderna! Där jag tidigare kunde ha en större nyfikenhet, kan de tidigare bilderna vara en ständig påminnelse till mig idag om att inte ta något för givet. Att hela tiden behålla den så viktiga nyfikenheten. Att hela tiden friska upp seendet och sökandet. Att hela tiden se värdet i att återvända till de samma motiven och de samma platserna. Att utvecklas som fotograf och bildskapare handlar ju om att utveckla seendet, inte att hela tiden förändra motiven eller platserna. Du kan byta från Trollsjön till Grand Canyon, du kan byta från rådjur till zebra – men du kommer hela tiden vara den samma fotografen om du inte utvecklar seendet.

Som bildskapare är jag i en ständigt förändrande process. När jag tittar på mina egna bilder och när jag tittar på andras bilder. När jag återvänder till morgondimman vid Trollsjön för hundrade gången. Men även när jag bestämmer mig för vilken exponering eller komposition jag ska välja. Det blir alltid något nytt – jag upprepar mig aldrig. Jag kommer nog aldrig att förstå dessa människor som hela tiden vill gå vidare till något nytt; kanske är det för att dessa människor är rädda för att upptäcka att de inte kan förändra eller utveckla sig?

(Vintergryning, 1999)

Varje gång jag gör en ny bild på en blåsippa har jag ett allt större arkiv med blåsippsbilder; fullt av minnen, känslor och erfarenheter. Varje ny morgon vid Trollsjön har med sig ett allt större antal morgnar vid Trollsjön. Och mellan alla dessa återvändande upplevelser har jag hunnit läsa flera böcker, lyssna på mer musik, tittat mer på TV och haft intressanta samtal med olika människor. Mellan varje ny bild på en blåsippa har även upplevelsernas arkiv blivit allt större. Därför kan det heller aldrig bli de samma bilderna, därför kan jag heller aldrig upprepa mig själv. Då jag själv alltid är en ny människa varje gång!

Det är just detta som är själva livet! Att jag har min egen uppfattning av tid och rum. Att förstå livet i sig själv, att utveckla tanken och seendet, att hela tiden bli allt bättre på att inte ta något för givet. Att behålla nyfikenheten, att uppskatta alla små smycken i livet – allt det som gör livet värt att leva. För mig; med mina sinnen, mina tankar och känslor – mitt sätt att se och uppleva. Allt som vi har runt oss har ett mycket större värde än vi tror, och att vi vet inte hur viktigt allt detta är förrän det skulle försvinna. I detta fortsätter jag med mitt fotograferande och bildskapande. Utanför badar landskapet i ett mjukt och underbart novemberljus, snart återkommer frosten på fälten och istapparna vid vattenfallet. Sedan kommer snön och kylan. I mars-april tittar blåsipporna fram igen – och jag ser fram emot nästa rådjursmöte eller dimmiga sommarmorgon vid Trollsjön…

Och alla bilderna i arkivet förändrar sig varje dag…

(Kvällsdimmor, 2012)

Annonser