Sidensvansarna har kommit till Mullsjö…

(Sidensvans 1, 2012)

(Sidensvans 2, 2006)

(Sidensvans 3, 2011)

(Sidensvans 4, 2006)

(Sidensvans 5, 2006)

(Sidensvans 6, 2009)

Idag kom sidensvansarna till Mullsjö. Såg nyss en flock på drygt 50 sidensvansar. Blev några bilder, men hoppas det blir flera närmsta dagarna. Bjuder därför på en bildserie på sidensvansar från olika tillfällen.

Första bilden är från idag här i Mullsjö. Nikon D200, 400mm, bl 2.8 och 1/1600 sek. Andra bilden är från Söderhamn i Hälsingland, 1 november 2006. Nikon D200, 400mm, bl 2.8 och 1/1600 sek. Tredje bilden är från Mullsjö, 9 november 2011. Pentax K20D, 50mm, bl 6.3 och 1/4000 sek. Fjärde bilden är från Söderhamn, 2 november 2006. Nikon D200, 400mm, bl 2.8 och 1/800 sek. Femte bilden är också från Söderhamn, 2 november 2006. Nikon D200, 400mm, bl 2.8 och 1/3200 sek. Sjätte bilden är från Mullsjö, 19 december 2009. Nikon D200, 400mm, bl 2.8 och 1/250 sek.

Annonser

Smålommen badar i skymningsljuset…

(Smålom, 1996)

Ibland kommer frågorna över mig, om varför jag fotograferar som jag gör. Varför väljer jag att fotografera en smålom i skymningsljuset på detta sätt? Den är såpass suddig att man knappt kan se att det är en smålom – varför ansträngde jag mig inte då att försöka få det att se ut som en smålom? Ett högre ISO-värde hade ju gett en kortare slutartid. Bilden gjorde jag med Fujichrome Velvia på 50 ISO, och slutartiden var 1/2 sekund. Bilden är från Knuthöjdsmossen i Västmanland, 7 augusti 1996.

Och färgerna i ljuset ser ju nästan onaturliga ut. Har jag gjort några färgändringar i Photoshop efter att jag skannat in bilden? Bilden är dessutom dimmig eller disig, och inte ens bakgrunden ser skarp ut.

Nåja, det är lätt att man bedömer naturbilder utifrån dokumentära referensramar, även om bilden inte alls är menat att vara dokumentär. Jag har alltid undrat varför. Varför naturbilder alltid förväntas vara naturliga, och allt i bilderna som uppfattas som onaturligt – det gillar vi oftast inte. Detta fast graden av vad som är onaturligt är något som helt vilar i subjektiva värderingar. Det vi inte sett, finns ju inte. Eller?

Färgerna är däremot inte alls onaturliga, den analoga diabilden ser exakt lika ut som bilden ni här ser inskannad. Det var tidigt i gryningen, det var tät morgondimma och molnen på himlen hade börjat bli riktigt ordentligt röda. Denna rödfärg påverkade tonarna i dimman och gav detta rosa skimmer. Dessutom visste jag ju också att Velvian gillade rött och förstärkte dessa färger lite extra. Rörelseoskärpan i smålommen gillar jag, det förstärker känslan som vilar i hela bilden. Att det är en smålom är egentligen inte viktigt för mig, utan det viktiga är just helhetskänslan i bilden. Vad förmedlar hela bilden?

Det är vanligt när man visar en naturbild att man vill ha förklaringar först, innan man väljer att kommentera. Jag tillhör motsatsen, jag kommenterar gärna innan jag får veta. Och många gånger vill jag heller inte veta efteråt, då jag tycker bilden ska få tala av egen kraft.

Några svartvita landskapsbilder…

(Vattenfall, 2012)

(Motljus, 1995)

(Dyningar, 2012)

(Hjärtat, 2012)

(Mullbärsträd, 2012)

Visar fem svartvita landskapsbilder, som en liten förberedelse inför föreläsningen och workshopen nu i helgen. Vattenfallet är från Röttle i Småland, 12 juli 2012. Pentax K7, 110mm, bl 20, 0.4 sek och ett rödfilter för svartvitt. Det gav mörk grönska och ljust skimmer åt rödtonarna. Motljusbilden är från Námaskarð på Island i september 1995. Nikon F3, 16mm, bl 22 och 1/8 sekund. Fujichrome Velvia 50 konverterad till svartvitt i Photoshop. Dyningarna är från sydspetsen av Visingsö i Småland, 2 juli 2012. Pentax K20D, 18mm, bl 3.5, 1/1600 sek och IR-inställning i kameran. Hjärtat är från Röttle i Småland, 3 juli 2012. Pentax K20D, 155mm, bl 5.6, 1/10 sekund och grönfilter för svartvitt. Även softfilter. Mullbärsträden är från Visingsö i Småland, 2 juli 2012. Pentax K20D, 25mm, bl 25, 1/2 sek och grönfilter för svartvitt.