Fem analoga stämningsbilder…

(Skäralid, 1988)

(Baremosse, 1994)

(Brängen, 1995)

(Sandön, 1993)

(Sædalen, 1985)

Visar fem analoga stämningsbilder på olika landskap. Första bilden är med Nikon F3 och 20mm. Avtonat gråfilter och Kodachrome 25. Andra bilden är också med Nikon F3 och 20mm. Avtonat gråfilter och Fujichrome Velvia 50. Tredje bilden är med Nikon F4 och 85mm, och Fujichrome Velvia 50. Fjärde bilden är med Nikon F3 och 105mm, avtonat gråfilter och Fujichrome Velvia 50. Femte bilden är med Nikon F3 och 300mm på Kodachrome 25. Detta är en dubbelexponering, en bild på landskapet och skogen, och en bild på månen. Månen var högre upp på himlen, men exponerades nu in precis över trädtopparna.

Annonser

Två höstbilder…

(Skogsvägen, 2012)

(Höstträd, 2012)

Två bilder från området runt ett ödehus i Mullsjöskogarna. Vi har varit där vid några tillfällen under den senaste tiden. Dessa två bilder är från 24 oktober 2012. Det är verkligen en spännande tid ute i naturen just nu. Träden börjar bli mer nakna och landskapet blir alltmer grafiskt. Igår kom också första snön hit till Mullsjö.

Bilderna gjorde jag med Pentax K7. Bilden på skogsvägen är med 120mm och höstträdet med 200mm. Bländare 22 och 0.6 sekunder slutartid på skogsvägen, höstträdet var med bländare 6.2 och 1/100 sekund slutartid. 100 ISO på båda bilderna.

Det blå ljuset…

(Skymning, 2012)

Jag har under alla år i första hand arbetat med det naturliga ljuset, och färgerna i mina bilder har fått underordna sig just det naturliga ljuset. Under de analoga åren hände det att jag arbetade med färgkorrektionsfilter; antingen för att motverka blåstick eller gulstick, eller att jag korrigerade för det skarpa grönsticket inne i skogen. Men oftast fick färgkorrektionsfiltren samla damm i kameraväskan. Det vanliga blå ljuset fick allt som oftast agera obehindrat i bilderna; det hände faktiskt också att jag valde att förstärka det blå ljuset för att jag älskade det. Och detta gör jag fortfarande.

När jag började fotografera digitalt under 2004 fick jag inledningsvis problem med att få fram ljuset och färgerna som jag ville. Det blev en ”grå gröt” tills jag började ändra i vitbalansen. Numera är vitbalansen alltid inställd på ”sol” eller ”dagsljus” – även om jag fotograferar i skymningen, gryningen eller mitt i natten. Det jag då har är samma utgångsläge som jag hade tidigare på den analoga tiden, antingen jag fotograferade med Kodachrome 25 eller Fujichrome Velvia 50. Att ha vitbalansen inställd på ”auto” finns inte på min karta. Däremot kan jag manuellt gå in och korrigera grönsticket i skogen med att i färgbalansen lägga på lite rött. Men då handlar det alltså om de egna valen, helt anpassat efter det jag vill förmedla i bilden.

Det finns fotografer ”där ute” som bestämt uttalar sig med att mina bilder inte är naturliga. Vilket egentligen är skitsnack! Att hela tiden motverka eller korrigera bort färgsticket i naturen – det är att tänka onaturligt! För färgsticket är en naturlig del av naturen – och för mig en självklarhet att arbeta med, och i viss mån även förstärka.

Det är lätt att man börjar tänka fel… Jag har haft fotografer med mig ut i naturen vid alla möjliga tillfällen. Och fotograferna blir ofta osäkra och börjar fippla med vitbalansen om det inte är ”sol” eller ”dagsljus” längre. Det känns ju fel, och därför ändrar man. Vilket då ger bilder där det blå skymningsljuset plötsligt är som ”borttrollat”.

Bilden här i inlägget är från Brängen utanför Mullsjö, 20 oktober 2012. Det var mulet och det var i skymningen. Ögonen kunde inte uppfatta det blå i ljuset, då ögonen hela tiden fungerar som färgkorrektionsfilter. Det var först när man gjorde en exponering som man kunde se hur blått ljuset var. Om man då inte lockades av att ändra vitbalansen till ”auto”, förstås…