Höstmorgon…

(Höstmorgon 1, 2010)

(Höstmorgon 2, 2010)

(Höstmorgon 3, 2010)

Höstens ljus är något speciellt… Särskilt när man ger sig ut på morgonen innan solen börjat värma. Här visar jag en serie bilder från 4 september 2010. Det var en dimmig morgon och när solen började bryta genom dimman blev det ”hallelujastämning”… Pentax K20D och brännvidder mellan 50mm och 250mm.

Annonser

Ett personligt förhållande…

(I skogen, 2012)

Naturfotografi har för mig alltid varit något mer än ett vanligt intresse. Det att få vistas i naturen, ofta och länge, har för mig varit ett viktigt avstamp i tillvaron. Men också för att hämta nya krafter, eller för att få ett viktigt perspektiv till min egen existens. Att fotografera i naturen har därför också varit viktigt för mig, även om det aldrig varit min ledstjärna att visa ”hur naturen ser ut” – utan mer att i bilder försöka förmedla vidare mitt förhållande till naturen. Ett förhållande som helt vilar på ett personligt plan, och inte har några kopplingar mot varken biologi eller geologi. Naturen är inte vetenskap för mig, det är mer ett själsligt förhållande. Mer på ett meditativt eller psykologiskt plan. En tillhörighet bortom ekologin och långt in i det mentala.

Just därför har jag heller aldrig kunnat sluta med att fotografera eller vistas i naturen, det har för mig varit något mycket mer än en ”tillfälligt vald karriär”. Att lägga kameran på hyllan finns inte för mig, det skulle vara som att be mig sluta andas. Kanske är det just därför som många försökt knäcka mig fullständigt som människa och som naturfotograf under det senaste året. För att det finns människor där ute som förstått mitt förhållande till naturen och fotografiet. Men det är just därför som jag heller inte har gett upp. Utan jag väljer att fortsätta med mitt skapande, jag väljer att fortsätta med att förmedla mitt budskap.

En heldag ute i naturen har en renande effekt på mig. Ett intensivt skapande i bilder har en självkunnande effekt. Jag vet min plats, och jag vet ännu mer vem jag är. Självklart skulle jag då heller inte kunna vara utan detta.

Många som känt mig som fotograf under många år, som gått mina fotokurser eller varit på mina föreläsningar, som läst mina böcker eller artiklar – alla dessa människor som varit där fullt ut, vet detta. Och har förstått detta. Människor som även under senaste året funnits där för att ge sin styrka tillbaka till mig. Som gett sitt stöd, som motiverat, som förstått.

Mina kommande föreläsningar och fotokurser kommer ännu mer koncentrera sig kring dessa frågor. För att ännu mer lyckas förmedla vem jag är, både som människa och som fotograf.

Naturfotografin har gett mig ett oerhört rikt liv; men också gett mig en insikt som människa jag idag inte hade velat vara utan. Mina bilder ger mig styrka, naturen ger mig styrka. Och förhoppningen är att när den dagen kommer då livet börjar gå mot sitt slut, då kan jag se tillbaka på ett innehållsrikt och intressant liv. Och känna mig nöjd med vad jag åstadkommit. Fram tills dess kommer naturen och fotograferandet fortsätta få finnas där.