Rykternas man…

(Björktrast, 2012)

Det är verkligen inte lätt att arbeta som naturfotograf… Antalet naturfotografer är ju rätt mycket större än den faktiska naturfotografiska marknaden. Därför är också de flesta naturfotografer naturligt nog amatörer, att arbeta som professionell naturfotograf är svårt och det kan kännas omöjligt att få in en tillräckligt hög inkomst att leva på. Jag vet vad jag talar om, då jag arbetat professionellt som naturfotograf sedan 1983. Första året som professionell hade jag inte mer än 5000 kronor i årsinkomst…

Under alla dessa år har jag också gått mina egna vägar; gjort bilder som jag hela tiden fått höra inte är tillräckligt säljbara – och där min bildstil varit både ”konstig” och ”flummig”. Skitsnacket från kollegor i naturfotomiljön har varit där under alla mina år som professionell. På den fria marknaden är ju alla medel tillåtna, och kan man inte konkurrera med bilder och kunskap – då gör man det med skitsnack. Tyvärr!

Genom alla år har breven och telefonsamtalen mellan olika naturfotografer varit både många och långa. Samtal som handlat om andra naturfotografer; ifrågasättanden, kritik och dråpliga situationer. För inte att tala om alla misstankar som figurerat om mer eller mindre alla framgångsrika naturfotografer. Man kan kalla mycket av detta för avundsjuka; men oftast har det varit för att starta olika lösa grupperingar där samtalsämnen har varit att kritisera och ifrågasätta naturfotografer utanför dessa grupperingar. För att få egna fördelar på marknaden.

Idag har vi Internet… Vilket givetvis fått hela detta beteendet att mer eller mindre explodera. Vi kritiserar och ifrågasätter. Vi skrattar åt andra, vi häcklar, vi förlöjligar. För att få egna karriärmässiga fördelar, men också för att stärka banden inom dessa mer eller mindre lösa grupperingar. Vi skickar mejl till varandra, vi bifogar bildfiler från andra fotografer som vi ifrågasätter, vi kommer med mer eller mindre abstrakta indikationer om andra fotografer. I allt detta börjar vi tycka illa om naturfotografer helt och hållet baserat på vad någon annan sagt, som kanske dessutom hört detta berättat från ännu någon annan… Vi lyssnar och bedömer naturfotografer på underlag av information lämnat i både tredje och fjärde hand… Vi tar avstånd från naturfotografer vi aldrig träffat i verkligheten, vi bedömer deras bilder utifrån vad andra har lämnat som information – och i värsta fall börjar vi hata vissa människor helt och hållet utan att ha träffat denna människan i verkligheten. Vi tror stenhårt på vad andra berättar, vad som skrivs i media, vad som står skrivet på olika ställen på Internet. Istället för att bilda en egen uppfattning.

Jag har själv råkat ut för detta i enorma proportioner bara under det senaste året, men det är inget nytt under solen för mig. Rykten har surrat om mig under hela min karriär, så jag måste tyvärr säga att jag är van och har blivit rätt luttrad med åren. Skillnaden under det senaste året är att ryktesfloran varit enorm, att jag blivit en offentlig person – och genom detta har det blivit legitimt att ifrågasätta mig som person och fotograf. Och genom detta kunna häckla, förlöjliga och mer eller mindre bygga upp en hel ”gärningsmannaprofil”.

Jag hade vänner som vände mig ryggen, jag hade vänner som såg en möjlighet till egna framgångar genom att ta avstånd från mig och jag hade vänner som tyckte det blev världens underhållning att skratta åt mig i mer eller mindre lösa grupperingar. Det som man inte kan kalla för annat än ”mobbningbeteende”. Vänner som jag idag är glad för har försvunnit ur mitt liv. Många av dessa visade sig ju inte vara ”riktiga vänner”, utan de såg enbart egna fördelar i umgänget med mig. Det man så träffande kan kalla för ”rövslickare”.

Men det finns även riktigt genuina människor också. Vänner som visade sig vara just riktiga vänner, som kunde förlåta mig för det jag gjorde – och som sedan funnits där hela tiden. För att stödja, då vänskapen faktiskt ju var på riktigt! Sedan har det också visat sig att det finns många människor där ute som kan sortera, som kan bilda sina egna uppfattningar – som inte tror på rykten och som även ser ”rakt genom” dessa personer som fortsätter hålla på med sitt mobbningsbeteende. Det finns olika arrangörer som fortsätter att boka mig, trots att de blir mejlbombade av allehanda anonyma personer – trots att de själva riskerar att bli offer för den enorma ryktesfloran. Det finns fortfarande olika i Sverige och utomlands som vill ha föreläsningar, gå på kurs, presentera mig, ge ut böcker och annat – då dessa personer helt och hållet skapat sina egna uppfattningar. Där det inte hjälper för kollegor att komma med hot eller olika indikationer om jag också ska finnas med, och där man då väljer att tacka nej till dessa kollegor.

Jag har erkänt vad jag gjorde, jag har bett om förlåt – och jag har bestämt mig för att fortsätta med mitt fotograferande. Jag är inte en sämre fotograf idag än jag var tidigare, jag är inte sämre på att undervisa eller föreläsa – och jag tror inte jag är sämre på att skriva heller. Något som ni kan bedöma själv med att läsa mina olika inlägg här i bloggen.

Bilden som jag illustrerar med här i inlägget visar en björktrast i flykt. Fotograferat nu på morgonen, med Pentax K20D och 65mm. Bländaren var 9 och slutartiden var 1/2000 sekund. Jag har inte klippt och klistrat, vilket jag inte sysslar med egentligen. Jag väljer att fotografera en bild som denna på riktigt, tycker det är en större utmaning och därför mer intressant att lyckas på riktigt. Jag vet att många tror mig på det jag säger, jag vet att det finns de som inte bryr sig och tycker att det inte har någon betydelse – och jag vet att det finns de som inte tror på detta. Och fortsätter sprida sina spekulationer, då rykten och smaskiga spekulationer är betydligt mer intressanta än vad sanningen är. Sanningen kan ju ofta vara mycket enkel, nästan på gränsen till tråkig.

Jag kan inte styra den enorma ryktesfloran, och jag har inte heller varken ork eller intresse för att kunna kontrollera den. Jag fortsätter helt enkelt med att vara den jag är – på riktigt. Sedan får andra göra sina egna bedömningar. Och det spelar absolut ingen roll om ni som fortsätter ifrågasätta mig och tycker det är roligt att mobba – och samtidigt besöker min blogg uppåt tjugo gånger dagligen för att leta efter minsta lilla grej för att ha något smaskigt att komma med till den egna grupperingen.

Annonser