Rörelseoskärpa och tornseglare…

(Tornseglare 1, 2012)

(Tornseglare 2, 2012)

(Tornseglare 3, 2012)

(Tornseglare 4, 2012)

(Tornseglare 5, 2012)

Under sommarens fotoprojekt på tornseglare har jag mest arbetat med riktigt snabba slutartider, men det blev även lite bilder med rörelseoskärpa – en bildteknik som jag alltid varit särskilt förtjust i. Kamerorna var Pentax K7 och K20D. Samtliga är med 250mm och bländare 6.3 eller 7.1. Slutartiderna var mellan 1/25 sekund och 1/100 sekund. Samtliga på 100 ISO.

Annonser

Det oundvikliga kvällsljuset…

(Stenskvätta, 2007)

Jag fotograferar i alla slags väder- och ljusförhållanden. Dygnet runt, året runt. Ungefär lika mycket. Jag är ingen sommarfotograf, utan jag fotograferar lika mycket under vintern. Jag väljer inte enbart morgon- eller kvällsljus, utan jag fotograferar lika ofta mitt på dagen när det regnar. Jag väljer tillfällen efter de bilder jag vill göra; ibland är jag konkret och ibland abstrakt, under perioder blir det mest landskapsbilder och under andra blir det mest djurbilder. Där jag under den ena stunden söker efter enkla kompositioner, kan jag i nästa stund arbeta med kaos och fasrum. Att säga att mitt fotograferande är monotont eller enkelriktat, det blir lite fel…

Men jag är ofta ute i kvällsljuset… Givetvis för att jag tycker det är vackert och oemotståndligt, men det är också oundvikligt för mig som naturfotograf. Kort och gott för att det sker mer i naturen under kvällarna än det gör under dagtid. En kvällsrunda i naturen ger fler upplevelser än en dagstur, särskilt om jag vill ha någon möjlighet till att få uppleva olika däggdjur. Men det ger också möjlighet till spännande bilder, med den lägre stående solen eller med mer kraftfullare färger. Visst är jag ofta ute även tidiga morgnar, men gryningsljuset är generellt svårare att kombinera med andra aktiviteter dagtid. Det är betydligt lättare att avsluta dagen med en spännande kvällstur. Tycker åtminstone jag.

(Trollslända, 2006)

Jag upplever också kvällarna som längre och mer fulla av aktivitet, än hur jag upplever morgnarna. En tidig morgon med spännande morgondimmor och mycket morgondagg vill jag däremot inte missa, men morgonen ”tar slut” lite för snabbt tycker jag. Och att det är mer aktivitet bland djuren under morgonen än det är under kvällen, det har jag ännu inte upplevt. Det skulle i såfall vara att det ofta är lugnare i gryningen än i skymningen, om man nu inte vill möta en massa störande människor förstås…

Jag har också märkt att jag ändrar dygnsrytm efter årstiderna. Under sommaren är jag mest aktiv under kväll, natt och morgon. Vinterstid är jag ute under dagarna. Generellt gillar jag en lägre stående sol, än solen högt upp på himlen – det blir liksom mer djup i ljuset med tydligare skuggor från den lägre stående solen. Sedan är jag inte så förtjust i sommarhettan, vilket jag egentligen aldrig har varit. Jag trivs bäst när det är lite svalare, vilket gör att jag trivs bäst under dagarna på vintern än under de intensivt heta sommardagarna. Därför trivs jag också som bäst här i Norden än jag skulle gjort i värmen längre söderut, både som människa och som fotograf.

(Rådjur, 2011)

De fem bilderna som illustrerar detta inlägg är samtliga gjorda under kvällen. Kvällsljuset kan i synnerhet vara mycket varierande, och jag brukar ofta säga att det inte finns två lika kvällar! Vilket jag inte minst märkt under alla de kvällsturer jag haft här i Mullsjöskogarna. Därför är jag ofta tillbaka till exakt de samma platserna, kanske 7-8 kvällar på raken. Ibland även vecka efter vecka, vid olika tider på året. Jag har faktiskt aldrig råkat ut för ”tråkiga upprepningar”, att tröttna på en plats finns inte för mig. Det finns platser där jag varit så många gånger att jag mer eller mindre kan varenda buske utantill, men jag har ännu inte ens börjat tröttna på platsen. Det ser ju aldrig lika ut! Där jag varit 3-4 kvällar efter varandra och inte sett något, kan den femte kvällen bjuda på både rådjur och älg. Dessutom i ett ljus jag ännu inte fått uppleva.

Det är just detta som är den största drivkraften i mitt fotograferande. Att hela tiden få uppleva något nytt. Även om trädet är det samma, även om rådjuret är det samma, även om det är de samma två storlommorna – så är ljuset något annat. Eller så är det mer spännande dimmor, motljuset mer intensivt, rådjuret står på ett annorlunda sätt – eller så dyker det upp något jag tidigare inte sett…

Det finns som sagt aldrig två likadana kvällar!

(Vitsippa, 2000)

Första bilden är från en underbar kväll på Fårö på Gotland, 11 juni 2007. Jag hade redan varit där även kvällen innan, och även dagtid. Jag visste redan vilka fåglar jag kunde få möta. Därför var jag på plats i god tid för att se om det kunde bli några bilder i det spännande solnedgångsljuset. Stenskvättan var på plats på stenmuren även denna kväll, men nu satt jag redan förberedd och väntade på den. Kameran var Samsung Pro 815 och brännvidden 120mm. Bländare 5 och 1/1600 sekund på 100 ISO. Då jag redan hade varit där tidigare kanske jag var en gammal bekant till stenskvättan, så den kunde låta mig komma lite närmre än kvällen innan… Andra bilden är från Fagersand i Hälsingland, 7 augusti 2006. Jag vistades på denna plats under hela kvällen, helt till långt efter solnedgång. Mosaiktrollsländorna blev efterhand alltmer närgångna och kunde bjuda mig på ett flertal annorlunda bilder. Denna bild är med Nikon D100 och 400mm, när den passerade i motljuset. Bländare 22 och 1/4000 sekund på 200 ISO.

Tredje bilden kom till under en kvällsrunda efter en rätt så fuktig och regnig dag här i Mullsjöskogarna, vilket gav spännande kvällsdimmor efterhand som det klarnade under kvällen. Några rådjur blev skrämda när vi kom med bilen, men ett av rådjuren stannade till för ett kort ögonblick vid skogkanten. Med hjälp av lite kvällsdimmor blev det rätt spännande ljus när solen försvann bakom träden. Hela situationen var över på bara några sekunder… Kameran var Nikon D200 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/800 sekund på 100 ISO. Fjärde bilden är analog och från Prästängen i Skåne, 18 april 2000. Just på denna plats brukade jag vistas varje vår för att fotografera vitsippor under de åren jag bodde i Ängelholm, mellan 1987 och 2001. Kameran var Nikon F3 med schaktsökare och brännvidden 105mm. Bländare 2.8 och 1/15 sekund med Ektachrome 100 VS. Precis när solen gick ned i bakgrunden blev den som en svag orangeröd cirkel. Två vitsippor i djupled gav också en intressant ”upprepningseffekt”. Femte bilden är från Brängen utanför Mullsjö, 6 augusti 2010. Det var en underbar kväll där kvällsljuset hela tiden varierade med olika dimmor. Det hade varit en regnig dag, så jag visste sedan innan att det skulle bli en fin kväll med mycket kvällsdimmor. Kameran var Pentax K7 och brännvidden 115mm. Bländare 2.8 och 1/125 sekund på 100 ISO.

(Kvällsljus, 2010)