Underhållning, beröring eller upplysning…

(Grillplatsen, 2006)

Fotografi kan vara hur mycket som helst, eller hur lite som helst. Det finns de fotografer som fotograferar för att det är ”en kul grej”, det finns de som fotograferar för att ”man vill visa sina känslor” och det finns de som fotograferar för att ”man vill förmedla något”. Vilken fotograf är du?

Hur djupt sitter fotointresset? Hur engagerad är du i ditt fotograferande? Varför fotograferar du egentligen? Om fotografin inte funnits, hade du då hållit på med en annan estetisk eller konstnärlig verksamhet?

Det finns fotografer som fotograferar för att det är spännande, fränt eller lattjo. Som går genom livet med ett lättsamt skratt; lagom ytligt – och tycker allt bara är kul. Fotografer som egentligen inte har något att berätta med sitt fotograferande – de fotograferar för att ha något att göra som man tycker är intressant och varierande. Kanske en kul hobby, eller så har man en professionell verksamhet där kundernas efterfrågan är det man enbart sysslar med – något eget personligt skapande är inget man ser vitsen med… Utvecklandet ligger i att köpa in en ny kamera eller ett nytt objektiv, eller så hoppar man på någon fräck bildtrend för att få en ny utmaning. Bilderna som produceras visar också detta; de saknar djup och temperament. Målet med bilderna är att underhålla – blir det sedan någon form för framgång så är det en bonus.

Jag har mött ett antal sådana fotografer genom livet.

(Kvällsljus, 2007)

Sedan finns det fotografer som vill beröra och förmedla ”något mer” med sina bilder. Man är kanske inte alltid så smidig eller lättsmält, bilderna finns där för de som vill se. Målet är kanske heller inte att få största möjliga uppmärksamhet eller framgång, fotograferandet ligger på ett mer personligt plan. Man fotograferar för sin egen skull, använder den egna personligheten som filter eller som sluss. Vilken kamera eller objektiv man använder saknar betydelse, det är viktigare att utrustningen kan ge de bilder man önskar. Kanske experimenterar man med något ”konstigt” filter, provar en billig plastkamera som Holga – och är givetvis mycket noga med att lita till den viktiga impulsiviteten eller ”känslan”.

Många av dessa fotografer är amatörfotografer då deras bilder inte anses vara kommersiellt gångbara eller framgångsrika. Men jag känner flera som arbetar professionellt, mer som konstfotografer, mot den högst osäkra konstmarknaden. Några blir miljonärer på sin konst, men de flesta lever tyvärr under existensminimum. Hellre fattig, men ärlig i sitt konstnärliga skapande – än rik och prostituerad! Jag känner många konstnärer som brinner för sitt skapande så djupt i själen att de verkligen skulle kunna dö för sin konst.

Man kan undra varför det är så viktigt att skapa bilder och förmedla ”något” genom bilderna, ibland helt utan att någon köper alstren. År efter år, genom motgång efter motgång – med samma intensitet och glöd. Varför? Om ingen vill se, eller kan förstå – varför väljer man då genom ett helt liv att fortsätta med skapandet?

(Möte, 2008)

Det finns även fotografer som vill berätta en historia. Något viktigt, något revolutionerande, något intressant. Fotografer som väljer bildspråket som uttrycksmedel, istället för text eller musik. Fotografiska bilder som finns där för att läsas, eller att lyssna till. Som vill säga något till alla, eller åtminstone till de som kan läsa eller lyssna till bildspråket. Dokumentära fotografer eller konceptuella fotografer. Några väljer mer abstrakta uttryckssätt, andra är mer konkreta. Men berättandet finns där; antingen det handlar om filosofiska resonemang eller att man är tydligt samhällskritisk.

Fotograferna är verkligen ingen enhetlig skara av människor. Vilket inte heller bildbetraktarna är. De som tittar på våra bilder, de som vi kommunicerar med, de som köper bilderna.

Jag glömmer aldrig den personen som kom fram till våran monter på en fotomässa i Nacka för några år sedan. Vi satt där med boken ”Min plats i ljuset” och många kom förbi och bläddrade intresserat. Lagom intresserat, skulle man kanske hellre kunna säga. Efter ett tag med lättsamt bläddrande i boken ställde han plötsligt frågan: Finns det tekniska datan till bilderna? Jag fick då säga att det längst bak i boken enbart informerades om kamera, objektiv och plats – inget om bländaröppningar, slutartider eller eventuella filter. Intresset för boken dök då som en sten, och han gick vidare…

Är detta ett tecken på att boken inte är tillräckligt bra, eller är det så att just ”Min plats i ljuset” var fel bok för honom? I vilket fall som, så var kanske inte en fotomässa rätta auditoriet…

(Ren, 2008)

Köper ni en bok med fotografiska bilder för att underhållas, beröras eller upplysas? Ska boken vara snygg och vacker, gripande och omvälvande – eller vill ni enbart bli upplysta och belärda? Köper ni enbart fotografiska läroböcker, eller skulle ni kunna köpa en fotografisk bildbok – ibland helt utan några textavsnitt? Skulle ni verkligen köpa en fotografisk bild från en annan fotograf och ha på väggen hemma?

Under alla år är det ”samtalet” som alltid varit det mest intressanta för mig. Samtal kring livet och livets innehåll. Jag är en sådan konstig ”djuping” som gärna söker utvecklande samtal med andra människor. Det rent ytliga, tillrättalagda, kommersiella, fräcka, trendiga – där är jag helt borta! Det blir för ointressant och är sällan utvecklande. Men jag är inte enbart kritisk till detta – jag är faktiskt rätt fascinerad av ”fenomenet”. Kan man beröra och påverka människor som är ytliga? Kan de mer ”konstiga” bilderna också vara viktiga även för människor som enbart söker det ytliga? Jag tror faktiskt det.

Men jag skulle aldrig under några omständigheter förändra mitt bildskapande efter vad andra tycker jag ska göra. Detta även om samhället enbart bestod av människor som flitigt använder pekpinnar – eller att inga skulle köpa mina bilder, mina böcker eller läsa min blogg. För mig handlar inte fotograferandet om framgångar eller uppmärksamhet, det handlar helt och hållet om att existera.

Jag kan vara både barnslig och naiv. Jag är en mycket social person och älskar att umgås med andra människor. Jag kan skoja friskt och skratta högre än de flesta. Men jag är samtidigt alldeles för konstnärlig i mitt sinne för att enbart vara ytlig. Jag har inget emot att underhållas – men jag vill även beröras och upplysas. Och att fotografera brinner jag verkligen för, fullkomligt på riktigt – på livstid!

(Död tumlare, 2007)

9 reaktioner på ”Underhållning, beröring eller upplysning…

  1. Bra skrivet Terje, och fina bilder.
    Det du här skriver om har jag funderat mycket runt. Speciellt olika typer av ingångssätt och förhållningar till fotografi och all övrig bildkonst. Även bildkonst i 3D som skulptur omfattas i samma tankebanor.
    Var befinner jag mig? Vill jag något? Försöker jag uttrycka något? Kan jag ändra på något? Hur seriös är jag?
    Det är nog bra att vara litet medveten kring det egna fotograferandet för att kunna utvecklas.

    Vad det gäller om det är bilden eller tekniken som är det viktiga måste jag för egen del säga; uteslutande bilden. Jag är nog på så sätt mer en bildbetraktare än en teknisk bildskapare. Jag är mer konsument än producent.

    Men som tur är behöver det ena inte helt utesluta det andra och därför kan jag ägna mig åt båda delar med varierande framgång 🙂 Dock saknar jag det nödvändiga drivet för att kunna säga att jag befinner mig med mitt egna slapande precis där jag önskar, men det är något jag kan förändra.

    Jag har länge velat se en fototidning med bara bilder i stället för teknik. En tidning med litet tjockare papperskvalitet och riktigt bra tryck. Kanske med en avdelning för färg och en för svartvitt, alternativt en mix.

    Jag läser gärna historien bakom bilden men är i te lina intresserad av bländare och tider mm. Sådana tekniska aspekter glömmer jag bara bort ändå. Hellre läser jag om tankarna bakom bildskapandet, ambitionen. Sedan kan jag som betraktare bedöma hur väl resultatet står sig mot ambitionen.

    Men det är klar att när tekniken går längre ifrån traditionellt fotograferande till att bli mer ett bildskapande som lika gärna omfattar flera olika tekniker blir jag nyfiken. Att lära sig om andra former för uttryck är ju aldrig fel.

    Text kan många gånger inspirera mig lika mycket som en bild, även om bilden är vad jag många gånger föredrar.

  2. Hei Terje

    Fine tanker Terje !

    Hva bøker angår tror jeg det en mening for hvert menneske om hva som er interessant med en bok. Selv liker jeg det kunstrelaterte godt, men ser gjerne også at det kunne være exif (tekniske data og annen info) om fotografiene. I tillegg liker jeg en god tekst som ikke plasserer fotografiet i noen bås. På den måten kan hver enkelt betrakter lese fotografens tanker, men samtidig skape sin egen sfære og mening rundt det. Jeg liker at fotografen gir meg rom til å tolke motivet på egen hånd.
    Tror det kan være en tanke å legge til rette for så mange som mulig når man gir ut en bok, men uten å miste sin identitet som fotograf/utgiver. Det er sikkert ikke lett å gi ut en bok Terje, det tror jeg du sikkert har mer erfaring med enn de fleste. Jeg synes det er trygt å lese dine ord ovenfor her, det er godt å lese en tekst som er så refletert som din. Takk for fint innlegg 🙂

  3. Hej Terje
    Det du skriver tål att tänkas på. Vi är olika, mycket olika vi fotograferande människor…
    Vem är jag?
    Hobbyfotografen som använder bilderna som dagbok. Med en cancerdiagnos som ställt livet på kant känner jag att fotograferandet är ”bra för mig”. Mitt sätt att ta vara på ögonblicken, stort som smått. Mitt sätt att fånga dagen och skingra tankarna.
    Med din bok ”Året” som inspiration är jag inne på tredje året som ”en-bild-om-dagen-fotograf”. En sysselsättning som jag har svårt att sluta med. Endast jag själv sätter gränserna, genom inspiration och dagsform.

    Visst kan jag tänka med att köpa en fotobok med endast bilder, och visst kan jag hänga en annan fotografs bild på min vägg. Kriteriet är att den berör. Upplysandet kan jag till viss del tycka är intressant men rena läroböker köper jag sällan. Är inte ett spår intresserad av teknisk data o.d. Ja, jag tror man kan beröra ytliga människor bara man hittar ”rätt nyckel”.

    Min senaste inköpta bok är ”The House in The Woods” av
    bl.a. den finske fotografen Heikki Willamo. En bok med många bilder och en underbar berättelse som berör och lockar fram många leenden. Rekommenderas varmt!

    Tack för ett tänkvärt inlägg.
    / maria

  4. Hjärtligt tack Anders, Børge, Svenn och Maria! 🙂
    Anders: En sådan tidning skulle jag verkligen uppskatta, även om många skulle tro att den inte skulle sälja tillräckligt – så tror jag faktiskt att den skulle sälja ännu mer en mer tekniska tidningar. Fotografi skulle nå ut till ännu fler människor – givetvis beroende på hur den skulle byggas upp. Fototeknik kan också som du säger vara en aktiv del av ett kreativt bildskapande, och inte enbart teknik i sig. Här håller jag också med dig, om tekniken är ett självändamål fungerar det inte – men om orsaken grundas i bildernas uttryck så kan det lyfta bilderna. 🙂
    Svenn: Jeg har selv ofte vært i disse situasjonene, ønsket at bildet kom i første rekke men samtidig informert om teknikk. Problemet for meg derimot har vært at om teknikken finnes der så tar den lett over fokus fra det viktige med bildene. Problemene finnes, og jeg synes diskusjonen behøver holdes levende.
    Maria: Jag glömmer inte när vi träffades på galleriet här i Mullsjö, kommer så väl ihåg din berättelse. Att ta vara på ögonblicken är just vad vi människor har så svårt att lära oss. Vi är antingen inne i framtiden, eller så reflekterar vi över det som varit. Istället för att leva JUST NU. Detta var huvudtanken med just boken ”Året”. Tror att alla människor skulle få sig viktiga tankar om livet om man gjorde ”Året” varje år resten av livet. Åtminstone symboliskt, för att verkligen förstå vad livet handlar om. Boken ”The House in The Woods” av Kai Fagerström och Heikki Willamo är verkligen en pärla. Har boken själv, och recencerade den här i bloggen tidigare – så jag delar din förtjusning om den. 🙂

  5. Klockrent Lars Eric! 🙂
    Och aldrig har det funnits så många som vill vara annorlunda som är så lika varandra! 🙂

    Idag vill ALLA få uppmärksamhet, därför härmar man dessa som får uppmärksamhet. Det finns fotografer som idag kopierat mitt koncept till 100 procent, för att sedan vilja utmanövrera mig för att få all uppmärksamhet själv.

    Själv vill jag enbart få vara mig själv, utan att känna något behov av att följa andra. 🙂

  6. Å se på andres bilder kan gi ny innsikt (og da snakker jeg ikke om lukkertider og blenderåpninger 😉 ). Om jeg får lov til å nevne to bøker som har gitt (og fremdeles gir) meg flotte stunder: Kjell Brustads ”Å se med hjertet” (veldig spesielle naturbilder som av og til kan minne litt om noen av dine skog-bilder, men samtidig er de veldig forskjellige) og den andre: =Oslo jubileumsbok (5 år) med bilder av Dimitri Koutsomytis (Miljøbilder fra Oslo, ikke naturfoto).

  7. Takk Frode! 🙂
    Kjenner ikke til disse bøkene, men blir nysgjerrig. Og inspirasjon kan man virkelig hente fra annet enn naturfoto også. Bilder er bilder. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s