Bildtitelns vara eller inte vara, del 2

(1)

(2)

(3)

(4)

Alternativet är att vi inte får veta något som helst. Vi får inte veta vilket motiv vi ser, hur bilden blivit till, vart bilden är ifrån… Enbart årtalet jag gjorde bilden.

Hur upplever vi bilderna? Kan vi bedöma dem? Kan vi gilla eller ogilla? Vad säger bilderna, helt utan någon form för ”styrande” information?

Gillar vi mest de bilderna där vi kan gissa rätt; om motivet, situationen, platsen, tekniken?

(Bild 1 – Ingen titel, 1996)
(Bild 2 – Ingen titel, 2001)
(Bild 3 – Ingen titel, 1985)
(Bild 4 – Ingen titel, 2011)

Annonser

2 reaktioner på ”Bildtitelns vara eller inte vara, del 2

  1. Inte ens årtalet behövs på dessa bilder. De är är väl ganska tidlösa? Ja, bortsett från att man ser att järnvägen och färgfilmen/tekniken existerar.

    Tycker att det är befriande att slippa teknisk data. Den intresserade kan få det om denne frågar fotografen. Även jag kan vara intresserad att veta detta i efterhand. För att öka mina kunskaper. Ha med tekniken i bagaget.

    Å visst kan man gilla och ogilla.

    Bilden på rådjuret, när jag ser den slängs tankarna mellan råget som söker överkörda kids och hormoslyr till vad människan satt upp för barriärer i naturen. Jag kan väl inte säga att jag gillar att se den typen av rådjursbilder. Jag vill egentligen se dem i sin ”rätta” natur. Men å andra sidan är det ett uppfriskande inslag i mer ordinära rådjursbilder.

    De svartvita längst ner triggar fantasin till krokodil-salamander-sjöodjur. Väcker nyfikenheten kring hur den ser ut när den kommer upp ovan ytan. För många är den bilden förmodligen ingenting. Många funderar nog till och med varför på varför den togs. Den bilden kan dock växa med text till. Man kan behöva hjälpa till att se.

    Klippan/stenen…de små stenarna som blockerar eller rättare sagt får mitt öga att stanna upp i linjespelen. Hur kom de dit och varför är de där? Är det stenar över huvudtaget. Hade du där förklarat att det är lakritsvarianten av harpluttar eller den naturliga sorten så blir det ju något helt annat…

    Sparar den i mina ögon mest spännande bilden till sist. Där kan jag känna doft. Av bränd plast. Minnen från träslöjden då man smälte ”S” (vi kallade dem så, plastbokstäver, siffror och figurer som kunde kopplas samman till långa band). När vi la dem i matskedar eller på plana ytor så att de så småningom började smälta samman. Hur det bubblande i plasten. Det stämmer inte riktigt med bilden för jag upplever den egentlig mer oljig. Färgerna kan ju föra mig åt det hållet för kanske, kanske är det bara vanlig is… Vilken det än är så spelar det ingen roll för jag tilltalas och form, färg och känsla i den. En liten störning finns, den är liten, jag vill komma närmare och detaljstudera. Den enda av dessa jag känner att jag vill göra det med…
    /K

  2. Årtalet är väl viktigt, antingen man ser rent historiskt eller enbart ur en konstnräshistorisk synvinkel. Det är ju intressant att veta vart bilderna befinner sig i min historia som fotograf, exempelvis. Bilderna i sig är ju historielösa, rent motiviskt med undantag för rådjursbilden, men kan berätta om en period i mitt fotografiska liv.

    Jag är själv fullkomligt ointresserad av fotografiska data, men väljer att ofta ha med dessa som en service eller information till andra. Men jag håller med dig att det inte har någon betydelse för bilden – annat än i vissa dokumentära syften förstås.

    Håller med dig även vad gäller att den första bilden behöver upp i storlek; skulle jag haft den med på en utställning hade det varit i ett rätt stort format.

    Gillar dina resonemang kring bilderna. Tack för dessa Katja! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s