Det ständigt närvarande rådjuret…

(Råbock, 2001)

Det var verkligen inte lätt att växa upp hemma i Bergen, särskilt inte om jag ville fotografera olika däggdjur. Det fanns riktigt nog gott om kronhjort, och många var de morgnar och kvällar som jag satt och väntade på att fånga en skygg kronhjort på filmen. Inte det lättaste, jag minns så väl alla de gånger jag kom hem igen utan att ha gjort en enda exponering… Det var i synnerhet ett billigt sätt att fotografera, filmkostnaderna blev ju inte höga precis…

Men inte hade jag tillgång till älg och rådjur. Det finns fortfarande idag inga älgar eller rådjur i naturen runt Bergen. De har nog inte hittat dit än…

Räddningen för den ambitiöse unge naturfotografen blev somrarna på Østlandet. Min mormor bodde på en gård utanför Båstad i Østfold, och det blev just kring gården Lundhagen som jag debuterade både som älg- och rådjursfotograf. Mina första älgbilder någonsin gjorde jag en sen skymning i havreåkern nedanför gården, i juli 1979. Mina första rådjursbilder kom först året efter.

När jag flyttade till Sverige och Skåne i februari 1987 blev det snabbt förändring. I skogarna runt min nya hemstad Ängelholm fanns det rikligt med rådjur, och även en och annan älg. Redan efter mitt första år i Ängelholm hade rådjursarkivet ökat med några tusen procent, kändes det som… Så värst många nya älgbilder blev det däremot inte, älgbeståndet i Skåne är ju inte så högt precis. Däremot fick jag rätt många möten med dovhjorten, en då helt ny bekant för mig som fotograf.

I 2002 flyttade jag till Hälsingland. Kronhjorten som jag även hade haft tillgång till i Skåne fanns däremot inte i Hälsingland, inte heller dovhjorten. Men gott om både rådjur och älg var det. Under de sju åren jag bodde i Hälsingland blev mitt älgarkiv rätt mycket större – och till min stora glädje var även rådjuret ständigt närvarande. Runt hemstaden Söderhamn är det rätt gott om rådjur; särskilt i kulturlandskapet vid Ålsjön, Maden och Söderala. Under åren i Hälsingland hade jag också ett antal fotoprojekt på både älg och rådjur.

I augusti 2009 flyttade jag till Mullsjö. Till min stora glädje finns det ordentligt gott om djur i Mullsjöskogarna. Rådjur ser jag på varje utflykt ut i skogarna, älg på nästan varje utflykt. Dessutom finns det även både kronhjort och dovhjort, även om de är få till antalet – och särskilt kronhjorten är oerhört skygg. Om jag fortfarande hade fotograferat analogt och dessutom haft ett kronhjortprojekt här i Mullsjöskogarna, så hade det blivit billigt med mycket låga filmkostnader. Ett inte helt obekant fenomen, då jag fortfarande minns mitt kronhjortsfotograferande hemma i Bergen…

Idag när jag summerar mina 33 år som däggdjursfotograf, sedan den kvällen i havreåkern i juli 1979, ser jag att älgarkivet har blivit betydligt mycket större. Och rådjuret har blivit mitt mest fotograferade däggdjur. I arkivet har jag någonstans runt 30 000 rådjursbilder.

Och tro det eller ej, men även idag fotograferar jag rådjur med samma intresse. Det finns ju alltid nya bilder man vill göra. Sedan hade jag inte velat vara utan alla de upplevelser jag haft genom åren, upplevelser jag inte hade haft om jag inte hade varit så aktiv med att hela tiden vilja göra nya rådjursbilder.

Just denna bild på råbocken mot den röda skymningshimlen från 2001 minns jag synnerligt väl. Bilden är från naturreservatet Skogshejdan i södra Skåne, 12 juni 2001. Jag och vännen Thomas vandrade runt i den varma sydskånska sommarskymningen och kunde njuta av ett öronbedövande spel från både lövgroda och klockgroda. Vi fick även höra spelande småfläckig sumphöna! Det var en sådan underbar sommarkväll som man kommer minnas resten av livet. Plötsligt stod råbocken där mot den röda skymningshimlen. Det blev en bildserie med Nikon F5 och 800mm. Bländaren var 5.6 och slutartiden 1/15 sekund. Filmen var Ektachrome 100 VS, och som det alltid var på den analoga tiden så stod kameran tryggt förankrat på det stora Sachtlerstativet.

De senaste dagarna har det blivit ännu fler bilder på både älg och rådjur… 

 

Annonser

3 reaktioner på ”Det ständigt närvarande rådjuret…

  1. Fin bild på råbocken! Låter lite svårhanterligt med 30 000 rådjursbilder. Jag har 10 000 bilder totalt och vill helst inte att det ska bli så många fler. Får jag bra bilder på en art så försöker jag slänga de mindre bra. På så sätt höjer jag förhoppningsvis kvaliteten på bildarkivet.

  2. Tack Liv och Stefan! 🙂
    Tycker däremot inte alls det är svårhanterligt. Är själv mycket hård i mina urval, men då jag fotograferar mycket och ofta så blir det många bilder. Känner väl till det med att standarden höjs efterhand, dagens nya rådjursbilder går genom ett betydligt mindre nålöga än de första rådjursbilderna från 1980. Dessutom har jag ju slängt äldre bilder efterhand, rådjursbilderna från 1980 var flera i arkivet då än vad de är idag. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s