Starar…

 (Stare 1, 2006)

(Stare 2, 2006)

(Stare 3, 2006)

(Stare 4, 1993)

(Stare 5, 1995)

Just nu under augusti och september är det läge att fotografera stararna när de samlas på sina övernattningsplatser innan sträcket söderut i oktober.

Visar fem olika bilder på starar. Första bilden är från Ålsjön utanför Söderhamn i Hälsingland, 15 april 2006. Nikon D100 och 400mm. Bländare 5 och 1/1000 sek på 200 ISO. Andra bilden är från Granskärs våtmark utanför Söderhamn, 13 september 2006. Nikon D200 och 400mm. Bländare 22 och 1/30 sek på 100 ISO. Tredje bilden är från Söderhamn, 6 oktober 2006. Nikon D200 och 400mm. Bländare 2.8 och 1/4000 sek på 100 ISO. Fjärde och femte bilden är analoga och båda är från Sandön/Utvälinge i Skåne. Först en bild på en starflock som flyger lågt över vassen på kvällen, med Nikon F3 och 20mm på Kodachrome 25. Därefter en bild precis när solen försvinner i diset, med Nikon F4 och 1200mm med Fujichrome Velvia 50.

Har många olika analoga bilder på starflockar från just Sandön och Utvälinge, men de flesta är tyvärr fortfarande oskannade. Får i såfall återkomma med flera bilder framöver, om ni önskar.

 

Nytt möte med älgtjuren Sixten…

(Älgtjuren Sixten 1, 2012)

(Älgtjuren Sixten 2, 2012)

(Älgtjuren Sixten 3, 2012)

Det blev ett nytt möte med den stora fyrataggaren Sixten igår i skymningen.

(Nikon D200, 400mm, bl 2.8, 1/20 sek och 1/30 sek, 400 ISO)

Det finns inte två lika solnedgångar…

(Solnedgång i Mullsjö, 2008)

(Solnedgång vid Kaland, 1985)

(Solnedgång på Hallands Väderö, 1999)

(Solnedgång vid Norrviken 1, 1985)

(Solnedgång vid Norrviken 2, 1988)

En gång i tiden var motståndet mot solnedgångsbilder så stort att de förbjöds i olika fototävlingar… Det ansågs allmänt att det inte fanns något tråkigare än just solnedgångsbilder. Nåja, jag förstod aldrig detta.

Under hela min fotografiska karriär återkommer jag ofta till solnedgången, och jag vill påstå att det inte finns två solnedgångar som är lika! Att ständigt upprepa sig är svårt, för inte att säga omöjligt. Om en fotograf ständigt upprepar sig med lika tråkiga och omotiverat likriktade bilder, så är det definitivt inte solnedgångens fel!

Visar fem solnedgångsbilder av helt olika karaktär. Solnedgången från Mullsjö är från juli 2008. Har använde jag Samsung Pro 815 och 28mm. Jag andades på linsen för effektens skull och hade med några dekorativa grenar från en pil som passande förgrund. Solnedgången vid Kaland utanför Bergen i Norge visar även en seglande kungsörn. Här använde jag Nikon F3 och 300mm. Filmen var Kodachrome 25. Solnedgången på Hallands Väderö i Skåne är egentligen mer en bild på en skogshare. Men fotograferat precis vid solnedgången, och den skarpa kvällssolen är precis utanför bildens överkant. Här använde jag Nikon F5 och 400mm. Filmen var Ektachrome 100 VS. Den första solnedgångsbilden från Norrviken utanför Båstad i Skåne visar två fiskmåsar som sitter och tar livet med ro på sin favoritsten, precis när en strandskata kommer på visit. Kameran var Nikon F3 och brännvidden 400mm. Filmen var Kodachrome 64. Den andra solnedgångsbilden från Norrviken gjorde jag med Nikon F3 och 270mm. Bländaren var 64 och slutartiden runt 10-15 sekunder. Filmen var Kodachrome 25 och ett avtonat gråfilter över himlen och den lilla röda solen.

Oavsett vad andra tycker om solnedgångsbilder så kommer jag givetvis fortsätta. Senast igår blev det ett antal nya sådana…

 

Det ständigt närvarande rådjuret…

(Råbock, 2001)

Det var verkligen inte lätt att växa upp hemma i Bergen, särskilt inte om jag ville fotografera olika däggdjur. Det fanns riktigt nog gott om kronhjort, och många var de morgnar och kvällar som jag satt och väntade på att fånga en skygg kronhjort på filmen. Inte det lättaste, jag minns så väl alla de gånger jag kom hem igen utan att ha gjort en enda exponering… Det var i synnerhet ett billigt sätt att fotografera, filmkostnaderna blev ju inte höga precis…

Men inte hade jag tillgång till älg och rådjur. Det finns fortfarande idag inga älgar eller rådjur i naturen runt Bergen. De har nog inte hittat dit än…

Räddningen för den ambitiöse unge naturfotografen blev somrarna på Østlandet. Min mormor bodde på en gård utanför Båstad i Østfold, och det blev just kring gården Lundhagen som jag debuterade både som älg- och rådjursfotograf. Mina första älgbilder någonsin gjorde jag en sen skymning i havreåkern nedanför gården, i juli 1979. Mina första rådjursbilder kom först året efter.

När jag flyttade till Sverige och Skåne i februari 1987 blev det snabbt förändring. I skogarna runt min nya hemstad Ängelholm fanns det rikligt med rådjur, och även en och annan älg. Redan efter mitt första år i Ängelholm hade rådjursarkivet ökat med några tusen procent, kändes det som… Så värst många nya älgbilder blev det däremot inte, älgbeståndet i Skåne är ju inte så högt precis. Däremot fick jag rätt många möten med dovhjorten, en då helt ny bekant för mig som fotograf.

I 2002 flyttade jag till Hälsingland. Kronhjorten som jag även hade haft tillgång till i Skåne fanns däremot inte i Hälsingland, inte heller dovhjorten. Men gott om både rådjur och älg var det. Under de sju åren jag bodde i Hälsingland blev mitt älgarkiv rätt mycket större – och till min stora glädje var även rådjuret ständigt närvarande. Runt hemstaden Söderhamn är det rätt gott om rådjur; särskilt i kulturlandskapet vid Ålsjön, Maden och Söderala. Under åren i Hälsingland hade jag också ett antal fotoprojekt på både älg och rådjur.

I augusti 2009 flyttade jag till Mullsjö. Till min stora glädje finns det ordentligt gott om djur i Mullsjöskogarna. Rådjur ser jag på varje utflykt ut i skogarna, älg på nästan varje utflykt. Dessutom finns det även både kronhjort och dovhjort, även om de är få till antalet – och särskilt kronhjorten är oerhört skygg. Om jag fortfarande hade fotograferat analogt och dessutom haft ett kronhjortprojekt här i Mullsjöskogarna, så hade det blivit billigt med mycket låga filmkostnader. Ett inte helt obekant fenomen, då jag fortfarande minns mitt kronhjortsfotograferande hemma i Bergen…

Idag när jag summerar mina 33 år som däggdjursfotograf, sedan den kvällen i havreåkern i juli 1979, ser jag att älgarkivet har blivit betydligt mycket större. Och rådjuret har blivit mitt mest fotograferade däggdjur. I arkivet har jag någonstans runt 30 000 rådjursbilder.

Och tro det eller ej, men även idag fotograferar jag rådjur med samma intresse. Det finns ju alltid nya bilder man vill göra. Sedan hade jag inte velat vara utan alla de upplevelser jag haft genom åren, upplevelser jag inte hade haft om jag inte hade varit så aktiv med att hela tiden vilja göra nya rådjursbilder.

Just denna bild på råbocken mot den röda skymningshimlen från 2001 minns jag synnerligt väl. Bilden är från naturreservatet Skogshejdan i södra Skåne, 12 juni 2001. Jag och vännen Thomas vandrade runt i den varma sydskånska sommarskymningen och kunde njuta av ett öronbedövande spel från både lövgroda och klockgroda. Vi fick även höra spelande småfläckig sumphöna! Det var en sådan underbar sommarkväll som man kommer minnas resten av livet. Plötsligt stod råbocken där mot den röda skymningshimlen. Det blev en bildserie med Nikon F5 och 800mm. Bländaren var 5.6 och slutartiden 1/15 sekund. Filmen var Ektachrome 100 VS, och som det alltid var på den analoga tiden så stod kameran tryggt förankrat på det stora Sachtlerstativet.

De senaste dagarna har det blivit ännu fler bilder på både älg och rådjur…