Bilder finns överallt eller ingenstans…

(Droppar, 2009)

Under alla år som jag fotograferat så har jag aldrig behövt leta efter bilder… Därför har jag aldrig heller behövt leta efter intressanta motiv, då jag hittar intressanta motiv i princip överallt. Men har jag inga bildidéer i huvudet som jag vill arbeta med, då hittar jag heller inga bilder. Jag behöver däremot aldrig leta, då jag alltid har med mig mängder av bilder inom mig – som jag kan testa på oavsett vilka motiv jag skulle arbeta med. Under alla år har jag därför alltid sett stor skillnad på motiv och bilder. Hellre vill jag göra bra bilder på alldagliga motiv, än att göra tråkiga bilder på sällsynta och ovanliga motiv. Bilden har alltså alltid varit viktigare för mig än motivet.

Placera mig var som helst, stoppa en kamera i handen på mig – och jag börjar fotografera! Antingen det är bland några grässtrån i en skräpig vägkant, på en soptipp, i en planterad granskog, på en blåsig fjällhed, vid en helt vanlig svensk sjö eller havsstrand – eller så sitter jag på balkongen här hemma och tittar efter flygande tornseglare… Ska jag på läkarbesök inne i Jönköping så följer kameran med, ska vi handla på City Gross så följer kameran med… Jag måste inte åka till en spännande urskog, det går lika bra med närmsta skogsglänta. Jag måste inte resa till en nationalpark eller något annat exotiskt resmål, de flesta av mina bilder gör jag hemmavid. Det måste inte vara pilgrimsfalk, dubbelbeckasin eller albatross – jag fascineras lika mycket av att fotografera gråsparv, pilfink och talgoxe.

(Lappuggla, 2012)

Självklart fascineras jag av att få möta den mer ovanliga lappugglan, med oftast när den dyker upp i hemmamarkerna. Så att jag i lugn och ro kan göra mina bilder på lappuggla. Att enbart fånga lappugglan på bild är alltså inte det intressanta för mig. Lappugglan är ju enbart ett motiv som alla andra. Och varför skulle jag lockas av att göra några bilder, där det enda intressanta med bilderna är att det just är en lappuggla? Även om jag för många år sedan var en inbiten fågelskådare, så är det inte arten lappuggla som är det intressanta för mig. Jag är mer fascinerad av just den lappugglans personlighet och egenheter. För att sedan kunna ha detta som öppningar till de bilder jag vill göra. I kombination med miljön den uppehåller sig i, ljuset som är speciellt för platsen – och sedan inte minst vilka bildtekniker jag vill arbeta med för att kunna förmedla det jag vill förmedla i mina bilder på lappugglan.

Det viktigaste för mig som fotograf är att kunna se. Se bilder, se motiv, se kombinationer, se miljön och ljuset – och sedan välja den fototeknik och bildteknik som bäst förmedlar just det jag vill förmedla. Däri ligger hela den skapande fotografiska processen. Konstigare än så är det inte! Fast det att kunna se är inte så självklart för många. Nu senast vid lappugglan fick jag uppleva just detta. Medan jag satt där tyst i skogen, med lappugglan vilande på en gren ungefär 20 meter bort, kom det en högt pratande man och kvinna gående på stigen. Snabbt gick de, och de verkade inte heller se något av omgivningen. Jag satt väl synlig där i skogen, ungefär 20 meter från stigen – men ingen av dem såg mig. De gick även rakt under trädet där den stora lappuglan satt på ungefär 3-4 meters höjd – och dessutom på en större gren som sträckte sig fint rakt ut över stigen. Ugglan tittade nyfiket rakt ner på paret när de passerade under trädet. Undrade för ett ögonblick vad ugglans tänkte på just då…

(I skogen, 2012)

Efter ett tag kom paret tillbaka på samma stig. Kanske såg de mig denna gång? Men icke… Denna gång blev däremot lappugglan osäker, så precis när paret var ett par meter från trädet lyfte den och flög mer eller mindre precis framför ögonen på dem. Då reagerade de båda med att nästan hoppa till. Titta en uggla! En sådan har jag aldrig sett tidigare! Snabbt som ögat kom mobiltelefonerna fram, så när ugglan satte sig på en gren lite längre bort blev den flitigt fotograferat av båda. Stå still där, så kan jag få dig tillsammans med ugglan! I min tystnad undrade jag hur de båda skulle reagerat om de fått se mig lika plötsligt, där jag helt orörlig satt i skogen… För ett kort ögonblick, när de båda passerade mig som närmast, funderade jag på om jag skulle hälsa både högt och ljudligt. Men det hade väl blivit två hjärtattackar som följd…

Fotograf är inget man blir, fotograf är något man är… Har funderat mycket på detta klassiska uttalandet, helt sedan jag läste det första gången för många år sedan. Tror det ligger mycket i detta. Är det så att man som fotograf blir en människa som ser mer än andra – eller kan det kanske vara så att det är de människor som ser mer än andra som blir fotografer? Något klart svar på den frågan har jag inte, men jag har mött många framstående fotografer genom åren där man ser direkt i ögonen att de är just fotografer. Ögon som aldrig vilar, som söker, som tolkar, som undrar – men också ögon som ger en sådan självklart förklarande blick i det ögonblick de har gjort några nya bilder. 

Att fotografera är något av det mest självklara som finns – för hur skulle livet varit om man inte kunde se och känna in allt det som sker runt omkring?

(Skogsharar, 1998)

 

4 reaktioner på ”Bilder finns överallt eller ingenstans…

  1. Hej Terje
    En lista på några intressanta fotografer som jag kan rekommendera med dokumentär inriktning:

    Benjamine Stone 1836-1914 Överång till industrialim
    Edvard Steichen 1879-1973 Family of man
    Alfred Stieglitz 1864-1964 Avantgarde
    Jacob Riis 1849.1914 Första fotojournalisten Five Cents a Spot
    Lewis Hine 1874-1940. Social reformer
    Dorothea Lange 1895.1965 Social dokumentär
    Walker Edvans 1903-1975 Ej sentimental men intressant, bryter mot Steglitz.
    Morris Engle 1918- Social dokumentär
    Arthur Felling 1899- 1968 Naked Citty Hård blixt polis dolumetär
    Roy DeCarva 1919- Musik dokumentär
    Robert Frank 1924- The Amerikans

    mvh,
    Thomas

  2. Tack Anders och Thomas! 🙂
    Thomas: Flera av fotograferna är jag mycket bekant med. Men jag tackar för några nya namn som jag självklart ska kolla upp: Benjamin Stone, Morris Engle och Arthur Felling. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s