Det är underbart när inget sker…

(Svartmes, 2012)

Något av det absolut bästa jag vet är att ge mig ut i naturen, hitta en fin plats och sedan göra ingenting… Att bara sitta där, timme efter timme, för att se vad som kommer ske. Oftast är platsen vald på förhand och av särskilda anledningar, och där jag givetvis hoppas få uppleva och fotografera något särskilt. Men jag njuter verkligen av den tiden som det inte sker något. Därför blir jag inte rastlös eller tycker att det är jobbigt att vänta för länge, just för att jag tycker att tiden av väntan är så oerhört värdefull. Jag sitter där tyst och orörlig, spanar med kikaren, lyssnar…

Till en början väcker jag liv i några småfåglar som varnar ilsket över min närvaro. Men efterhand som tiden går vänjer naturen sig till min närvaro. Varningsläten går över i fågelsång och naturen börjar långsamt visa fram sina hemligheter för mig. Plötsligt sitter en svartmes i grantoppen och sjunger, eller en fluga landar snyggt på ett humleblomster.

Jag tror inte det är mer än 5-10 procent av de tillfällen jag sitter där och väntar, som det jag egentligen väntar på dyker upp. Men alla de andra tillfällen har jag ändå fått rikligt med trevliga upplevelser. För inte att tala om hur nyttigt det är för själen att bara sitta där… Knott och mygg kan det ibland bli otrevliga mängder av, men då gäller det att stå ut – för man vet ju aldrig när den riktigt stora vinsten dyker upp…

(Svartmesen fotograferade jag med 400mm, flugan på humleblomstret med 180mm – just medan jag satt och väntade på att något annat skulle dyka upp.)

(Fluga, 2012)

En bildserie från idag…

(Rådjur 1, 2012)

(Rådjur 2, 2012)

(Rådjur 3, 2012)

Fick uppleva en liten familjeidyll idag. En råget med hennes lilla kid. Givetvis var jag mycket försiktig och skrämde inte den lilla familjen. Efter ett tag gick geten lugnt mot skogskanten med kidet tätt efter. Där fick hon di, halvt dold bakom några ormbunkar. Nikon D200, 400mm, bl 2.8 och 1/320 sek på 100 ISO.