Fick ett mycket trevligt mejl…

(Domherre, 1999)

Fick idag ett mycket trevligt mejl:

”Vi har precis kommit hem från en weekendkurs i kreativ fotografering och jag skulle bara vilja säga att efter den kursen så uppskattar vi båda dina kurser så väldigt mycket mer, även om vi tyckte att de var toppen redan från början! Vi saknade verkligen diskussionerna som uppstår med dig och på dina kurser och alla funderingar kring bildskapande, bildelement, bildseende, bildanalyser… ALLT! Här var det bara tal om motiven och speciellt kreativt var det tyvärr inte heller. Det är dina kurser som har fått oss båda två att utvecklas så mycket och bli mycket bättre fotografer. Jag ville bara skriva det i alla fall, så att du kan ge dig själv en klapp på axeln från oss!”

Jag blir alldeles varm i hjärtat av dessa fina ord!

Annonser

Heldagskurs med enbart en deltagare…

(Älgört, 2009)

(Skog, 2009)

Heldag med Terje
Sedan 2004 har jag haft dessa fotokurser som heter ”Heldag med Terje”. Det var faktiskt kursdeltagare som jag haft på andra kurser som en gång i tiden kom med förslaget; att under en heldag få vara ensam kursdeltagere och få precis den specifika kunskap som man själv önskade. Med åren har jag haft runt 40-50 deltagare under dessa heldagar, och det är vanligt att många återkommer och bokar flera heldagar. Med facit i hand kan jag säga att dessa kurser blivit precis så varierande och intressanta som jag själv också hoppades på. Jag har faktiskt inte haft två sådana heldagar som varit lika varandra!

De flesta bokar in en sådan heldag under sommaren, för att få kunna stanna ute från tidigaste gryningsljuset till sent på sommarkvällen. Sedan sker det ju mycket i naturen under sommaren; med allt från fåglar och däggdjur till olika insekter och blommor i makrovärlden. En heldag under sommaren blir också lång, det händer att vi är ute från runt kl 03-04 på morgonen till 23-24 på kvällen… En lång och tuff dag, intensiv med mycket nya tankegångar – och jag har faktiskt varit med om deltagare som hållit på att somna av utmattning!

Några har även bokat heldagar vid andra årstider; för att få uppleva spännande vintermotiv, fina höstfärger, eller blommande sippor i vårskogen. Några har också bokat heldagar enbart för att diskutera bilder, och där jag gått genom deltagarens bilder och gett omfattande kommentarer – ofta i en fin dialog med deltagaren. Det är alltså du som deltagare som helt bestämmer vad du vill att heldagen ska innehålla!

Nu i sommar är det åttonde sommaren med heldagar. Några har redan varit i kontakt med mig och vill boka. Men möjligheten finns ju för vem som helst som vill ha en annorlunda upplevelse! Men kontakta mig rätt snart om ni vill vara säkra på att få en heldag nu under sommaren 2012.

En ”Heldag med Terje”  ger dig alltså möjligheten att under en heldag boka in en personlig kurs/handledning för en person. Heldagen pågår alltid här i Mullsjö. Dagen planeras in i detalj tillsammans med dig. Vi börjar dagen när du så önskar och avslutar dagen också när du önskar – och ibland kan jag ge särskilda uppgifter att lösa innan heldagen börjar, eller att jag ger konkreta uppgifter under heldagen. Vi är tillsammans hela dagen och arbetar tillsammans kring ditt fotograferande.

Dagens innehåll planeras helt efter vad du önskar lära sig, detaljer kring detta gör vi över telefon och/eller mejl. Det kan vara fotografering av särskilda motiv, det kan vara praktiska genomgångar kring kamerateknik, bildkomposition, konstnärligt uttryck eller vad nu deltagaren önskar fokusera kring. Här i Mullsjönaturen finns det rikliga möjligheter att arbeta med mängder av olika motiv; landskap, detaljer, växter, insekter, fåglar och däggdjur. Antingen i svartvitt eller färg. Analogt eller digitalt.

Några av de som hittills haft sådana heldagar har fokuserat kring olika naturmotiv, medan andra valt att koncentrera sig till det att öva upp ett visuellt seende. Kompendium lämnas personligen till samtliga deltagare. Priset för en heldag är 2900 kronor. Bokning av en heldag kan göras året om, när som helst. Är du intresserad kan du kontakta mig på tlf 070-3054105 eller skicka mejl till terje.helleso@gmail.com

Bilderna här i inlägget har jag gjort under olika sådana heldagar.

(Skog, 2009)

(Rödhake, 2010)

Några smygare på rådjur…

(Rådjur 1, 2006)

(Rådjur 2, 2011)

(Rådjur 3, 2012)

(Rådjur 4, 2010)

(Rådjur 5, 2009)

Under alla år har jag mest fascinerats av de bilderna som inte kommer sådär direkt när man tittar på dem. De bilderna som inte omedelbart ger någon ”wowkänsla” och direkt hoppar upp i toppen på olika fototävlingar. Oftast är det bilder som man relativt snabbt också tröttnar på. Bläddra-bläddra, skroll-skroll, gäsp-gäsp…

När jag direkt går genom nya bilder efter att ha tömt minneskorten, så poppar dessa ”wowbilder” fram med en gång. Bilder med starka och dramatiska färger, oemotståndligt häftigt morgon- eller kvällsljus, äckligt skarpa och grälla, fruktansvärt välkomponerade – eller någon annan form för ”tjofjong”-effekt. Lika snabbt som ”wowkänslan” fick pulsen att nå hälsomässigt farliga nivåer, lika snabbt dör bilden i ett mer svagt illamående…

När man kommit till det stadiet i fotograferandet när bilderna inte kan bli skarpare, inte kan bli mer välkomponerade, inte kan ha ett häftigare ljus, när blänken i ögonen inte kan bli tydligare – vad gör man då? Har man då ”bara” vunnit och konstaterat för allt och alla att ”jag blev bäst”? När man sedan ett år senare har tröttnat något så förbannat på dessa ”mästerverk” – har bra var då dessa bilder? Egentligen…

Kanske är det då man upptäcker vad som verkligen ”gör de bra bilderna” – de bilder som man inte tröttnar på. De bilder som man ständigt återvänder till för att uppleva något nytt och fräscht. De bilderna som innehåller ”något mer” än det självklara. Bilder som inte har de kraftigaste neonskyltarna, utan som mer spelar på det känslosamma och poetiska. Bilderna som behöver tid, ungefär som ett årgångsvin.

Det räcker att titta genom fotohistorien, på de stora mästarnas bilder. De fotograferna som räknas som de största. Kanske är det till och med fotografer som du tidigare förkastade som ”flummiga” och ”konstiga”. Det gemensamma är oftast att de har ett bildsinne som fortsätter långt in i bilderna. Långt bortom skärpa, briljans, kompositioner eller avancerade fototekniker. De som har ”känslan”, de som ständigt kan göra sådana bilder som jag kallar för ”smygare”.

Här någonstans ligger kärnan i mitt eget fotograferande. Att förstå och utveckla fotografiska bilder; naturfotografier som ligger på ett annat plan än det typiskt naturfotografiska. Och det är en fantastisk och fascinerande resa i det egna fotografiska skapandet, en resa som jag vet kommer pågå resten av mitt liv.

Visar här fem rådjursbilder som är såkallade ”smygare” för mig. Bilder som växer med tiden. Som jag inte tröttnar på.