Insida…

(Insida 1, 2008)

(Insida 2, 2008)

(Insida 3, 2008)

Går det att vara naturfotograf och konstnär på samma gång? Går det verkligen att kalla sig för naturfotograf, men sedan presentera naturbilder som är så personliga i sina uttryck att ingen förstår bilderna? Att bilderna är så speciella och annorlunda att de som ser bilderna fascineras mer av tekniken, än vad bilderna egentligen berättar? Är metoden alltid mer intressant än själva bilden?

Visar här tre mycket personliga bilder. Naturbilder. Skogsbilder i svartvitt. Speciella, underliga, mystiska – svåra att greppa. Hur har du nu gjort Terje? Det är den i särklass vanligaste frågan jag fått och får. Som om det har någon betydelse att få veta hur, om man sedan inte har en klar bild över vad man själv vill berätta med de egna naturbilderna. Är man enbart naturfotograf för att visa fram vår natur för andra, eller kan naturfotograferandet även vara ett sätt att visa fram den egna personligheten. Kort och gott för att man ser sig vara en skapelse från naturen, och att naturen redan har alla svaren eller förklaringarna. På vem jag är; mitt väsen, mina känslor, mina tankar…

Eller är naturen enbart natur?

Genom åren har jag mött många naturfotografer som flitigt använt pekfingret mot mig och mina bilder. ”Du måste göra mer säljbara naturbilder”, ”när ska du börja sluta med det konstnärliga tjafset” eller ”du var bättre förr när dina naturbilder var naturbilder”. Jag har verkligen inte saknat tips från andra. Vad dessa personer då egentligen visar med sina kommentarer, är att de inte förstått ett dugg av mina bilder! Tror dessa verkligen att jag enbart fascineras av komplicerade kompositioner, märkliga tekniker eller uddare tillvägagångssätt?

Är det en dubbelexponering? Har du använt något filter? Vad använde du för slutartid? Arbetade du i svartvitt direkt i kameran? Har du gjort något i Photoshop i efterhand?

Eller de senare råden jag fått: Du är bara patetisk med ditt flum! När ska du växa upp och börja göra som alla oss andra? När ska du ge upp, ingen fattar din storhet ändå?

Det saknas tyvärr inte människor som tror sig ha alla svaren om andra människor. Det saknas verkligen inte människor som tror sig ha ensamrätt på smak. Det saknas verkligen heller inte människor som är snabba på att förlöjliga eller nedvärdera sådant de ogillar eller inte förstår. För att dölja sitt eget okunnande eller sina egna begränsningar, förstås!

Jag använder inget pekfinger, jag ifrågasätter inte andra naturfotografer, jag tycker verkligen inte att jag har alla svaren och lösningarna på hur naturfotografin ska utvecklas. Men jag har mina svar och lösningar som jag gärna delar med mig till andra. För de som verkligen vill se, för de som verkligen är fascinerade över hur en naturbild också kan se ut. Och att naturfotografi verkligen under inga omständigheter måste vara gjutet inom vissa mallar eller efter allmänna normer och regler.

Visar här tre svartvita bilder som berättar om mig. Men ser ni vad bilderna berättar om mig?

(Ett bildspel som ligger på Youtube) 

14 reaktioner på ”Insida…

  1. Självklart måste det finnas insida i allt bildskapande. Om man sen väljer att kalla det konst eller ej är bara bildskaparen själv som kan avgöra. Dina bilder är för mig konst Terje!
    //Leffe

  2. Visst är dina bilder konst. Helt klart finns det som inom alla konstarter olika infallsvinklar. Är helt övertygad om att det vi själva väljer som konst är konst, sedan är det upp till betraktaren som betraktar din bild………Du har många fina bilder som du måste vara stolt över!

  3. Det kanske är dags att dela in naturfotografin i två delar.
    En dokumentär och en konstnärlig.
    Naturen i sej är ju ett konstverk.
    Jag har inga problem vare sej med konstnärliga eller dokumentära bilder av naturen.
    Det beror ju lite på vad man är ”ute efter” i stunden.

    Och varför i hela friden måste man göra bilder som säljer?
    Visst, det ger mat på bordet, men inte i själen.

    Jag kan uppskatta en bild på en örn med skärpan som en kniv i ögat, eller en sanslöst vacker vy över dal med perfekt exponering och dynamiskt omfång lika mycket som jag kan fastna för ett bild som ”inte föreställer nåt”.
    Jag tror, att om fler kunde se bortom gängse normer (inte bara inom fotografin) skulle världen bli lite lättare.

  4. Tack Leffe, Ewa-Christine och Anders! 🙂
    Anders: Varför dela in i två delar? Dokumentärt kan ju också vara konstnärligt, och det konstnärliga kan ju också ha dokumentära kvaliteter. Annars är det så för oss båda, vi har inga problemer med vare sig det konsntärliga eller det dokumentära.

    Vad säljer egentligen? Det är ju också frågan. 🙂

  5. Nej, jag menar inte, och tycker väl inte egentligen heller, att man måste dela in det i två delar.
    Men det kanske skulle underlätta för en del?
    T ex för de som nödvändigtvis måste peka pinnar och hävda sej.

    Annars är jag helt inne på samma linje som du.
    Men tyvärr verkar det ju finnas en del som inte kan se saken från två håll samtidigt.

  6. Terje,
    Detta kanske är för personligt och då kan du ta bort inlägget.

    Det är med förundran som jag läser din text. Det känns som om du men jämna mellanrum kommer tillbaka till dessa funderingar. Texten uttrycker en viss grad av osäkerhet och personligen tycker jag inte att du bör fundera så mycket i dessa banor. Det sista året har varit tufft för dig och jag kan förstå att du ifrågasätter många egna ”dogmer” i ljuset av vad som har hänt.

    Själv har jag under det sista året förkastat allt som har känns självklart och börjat om från ett vitt ark, ”tabula rasa”, och tänkt igenom vad jag vill med mitt fotograferande och vad jag skall fortsätta att arbeta med, så jag känner igen detta grubblande.

    Jag kom fram till några generella slutsatser, vilka jag härmed delar med mig och de är

    1) Det är endast jag själv som kan bedöma vad som är rätt eller fel med det jag gör. Stödjer man sig på vad andra tycker så blir man enbart osäker, ty dessa kan gå i olika riktningar och vara rent destruktiva, och det hindrar en att gå djupare i sig själv och då skapar man enligt min mening mindre intressanta bilder.

    2) Fortsätta att studera bildkonst och andra fotografers bilder, speciellt om de kommenterar dem själva. Det är även viktigt att läsa på om konstkritik och det språk som används för bedömningen. Även att lära sig reglerna för borrsorteringen av bilder till museer och gallerier. Vad har de gemensamt, går de på bildens utryck,känsla att bli berörd, nydanande utförande och fräshet eller enbart på konstnärens utbildning och/eller skola.

    3) Man skaffar eller behåller den utrustning som enbart behövs för att kunna genomföra sina visioner. Man måste absolut behöva den nya utrustningen om den skall köpas in och inte bara tycka att det kan vara bra att ha eller kul prova på.

    4) Teknik är ointressant i sig själv utan används för att uppnå det uttryck som arbetar mot. Visst vill man fotografera djur på natten så måste man bygga upp rätt utrustning men då gör man det för att kunna nå sitt mål. Att dubbel exponera, kamera rörelser under exponeringen och olika typer av filter eller avancerat arbete i Photo shop är ju hjälpmedel för att nå sitt mål ”bilden” och framförallt vad konstnären vill förmedla med denna.

    4) Envishet och arbeta i projekt. När man vänder sig inåt och enbart lyssnar på sig själv så gäller det att arbeta i projektform mot ett speciellt mål, utställning eller bok, så att en viss styrfart och riktning bibehålls. Det är lätt att diffundera ut i olika riktningar annars. Detta bör vara ett konkret mål och delas upp i delmål med en personlig belöning för varje uppfyllt delmål. Personligen tycker jag att portfolie metoden kan vara användbar, dvs man bygger upp en portfolio på 20-30 bilder i samma tema och enbart ersätta dessa med nytagna bilder om den nya bilden lyckas bättre med att visualisera eller känslomässigt uttrycka temat. Det är viktigt att vara hår mot sig själv och en viss hjälp kan vara att få andra bildkunniga personers åsikter på om man lyckas förmedla sin vision och om utförandet fungerar. Observera att detta är inte hjälper den inriktning som du arbetar med utan det är en teknisk,en bildmässig, känslomässig kommunikativ återkoppling. De flesta behöver en återkoppling för att bli mer tydlig och bättre bildskapare.

    5) Bilderna och du själv måste synas så det är viktigt att gå på utställningar,, hålla liv i bloggar, och gå på andra typer av sammankomster. Annars fastnar man i utvecklingen och i gamla tankebanor.

    Skall man göra bilder som alla är intresserade av så blir dessa nog inte bra. Även ”stock” fotografer skapar bilder som är riktade till vissa nischer. Bilderna är ju personliga och kan också vara riktade till vissa grupper.

    Givetvis tror jag att om man tar sina egna bilder så kan man hitta en grupp som tycker att dessa bilder är intressanta och då kan man ju givetvis sälja bilderna.

    Om denna grupp inte finns hos naturfotograferna i sverige så är ju det rätt ointressant då dessa inte har utvecklar sin bildsyn under de sista 20 åren. Jag kan tänka mig att Frankrike kan vara en intressant marknad för dina naturbilder.

    /Thomas

  7. Glömde förmedla min åsikt över dina trevliga skogsbilder som jag givetvis alltid uppskattar. Jag kopplar känslomässigt till Insida 1, 2008
    /Thomas

  8. Anders: Vi är helt överens, och jag förstår att vissa saker måste bli tydligare för vissa. 🙂

    Thomas: Tack Thomas! Det är lugnt, jag tar ditt inlägg som att dessa frågor även är intressanta för dig. Själv har jag ingen osäkerhet i dessa frågor, men temat är så intressant så att jag med jämna mellanrum försöker levandegöra och utveckla frågorna. Många som jag känner lider under dessa frågor, och vilket ställe kan passa bättre som debattunderlag än just min blogg. Jag har själv aldrig haft något osäkerhet kring detta, kanske är det just därför jag trots allt tagit mig genom denna period. Mer än någonsin hittills i min karriär har fotograferandet haft en viktig terapifunktion. När alla tankar blivit för många, har mitt eget fotograferande varit som en andingsplats där jag kunnat vara mig själv helt och hållet.

    Tycker det är viktiga punkter du kommer med, bra strukturerade med tydliga tankar. Skriver under på samtliga, och publicerar givetvis ditt mycket fina inlägg för att även andra ska få läsa dina ord.

    Att göra bilder som alla är intresserade av är för mig helt ointressant. Jag gör mina bilder, för mig själv och de andra som vill se. Anpassar mig inte, varken förr, nu eller framöver. Säljbara bilder har aldrig varit mitt mål, utan mitt mål har varit personligt från första början.

    Vad som finns inom naturfotomiljön vet jag till viss del. Vissa naturfotografer har förkastat eller hånat mig, andra har tagit mig till sitt hjärta. Det finns krafter inom naturfotomiljön som vill ha förändring eller utveckling. Men sedan vill det ju alltid finnas de som håller om traditionerna och som även vill försvara sina egna intentioner eller positioner.

    Har vissa kontakter som är bra, så vi får se vad som sker framöver. Om det är Frankrike eller något annat. Jag är som sagt mycket försiktig med att säga för mycket offentligt. Men det är klart att synen på fotografi är betydligt annorlunda i Frankrike än här i Sverige. 🙂

    Tack än en gång Thomas för ditt långa inlägg, och inte minst dina många tankar och även värdefulla tips! 🙂

  9. Skönt att läsa tankar kring konsten i bilderna. Jag själv är helt ointresserad i tekniken egentligen, lär mig lite då och då för att jag måste. Jag föredrar att kalla mig själv bildskapare, det skulle aldrig falla mig in att kalla mig fotograf. Jag har alldeles för lite kunskap för det, det jag kan är bilder,jag vet vad jag vill med en bild, det har jag med mig sen barnsben. Det är bara så att mitt verktyg idag är kamera och redigeringsprogram istället för penslar och färg. Naturfoto behöver ett konsttänk lika väl som dokumentärtänket. Mina åsikter, men jag står för dom.
    //Leffe

  10. Hej Terje tycker du har en del poäng i vad du skriver om…måste man följa fingret? nä det tycker jag inte man måste hitta en ny stig att gå på att ställa sig i mängden kommer man inte långt på det viktigaste i en bild att det finns en känsla som man fångar upp betraktaren i.
    ha en fin dag
    mvh
    peter

  11. Jag upåpfattar det som att du ser naturen som besjälad på något sätt, i dessa bilder. I de två första bilderna ser jag ”gubbar”, och det antar jag också att du gör, kanske även i den sista.

  12. Tack Lars! 🙂
    Besjälad stämmer helt, och att jag kan hitta vem jag är inne i kroppen med att titta ut i skogen. Gubbar finns det givetvis i bilderna, och även annat. Både av motiv och av uppbyggning. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s