Vackert, så att det gör ont…

(Smålomgryning, 1996)

Det har blivit ett antal magiska upplevelser genom åren. Just denna gryning på Knuthöjdsmossen i Västmanland i augusti 1996 var en sådan. Jag glömmer heller aldrig ljuden när smålommarna spelade; även om bilden är tyst så återupplever jag även ljuden varje gång jag tittar på denna bild.

För att fånga smålommarna i sin miljö använde jag Nikon F3 och 135mm. Avtonat gråfilter över himlen och Fujichrome Velvia på 50 ISO.

Annonser

Det blir inte alltid som man tänkt…

(Svartvit flugsnappare, 2012)

(Knipor, 2012)

(Kricka, 2012)

Eller rättare sagt: Det blir oftast inte alls som man tänkt…

Var en kortare tur till en plats som jag mer eller mindre kan utan och innan. Vet inte hur många gånger jag varit just här, men jag tror jag kan nästan varenda tuva och kvist… Jag tror inte jag överdriver heller, då jag oftast är just en sådan fotograf som återvänder till dessa platser jag kan utan och innan. Hellre 40 gånger till samma plats, än att besöka 40 olika platser! Det blir bättre bilder då, tycker jag. Det är också då som man har möjlighet att välja de precis rätta ögonblicken. Jag kan sitta hemma, titta på vädret – och sedan veta precis vad jag kan förvänta mig att få se. Och då givetvis också göra en bedömning av möjligheterna att fotografera.

På denna plats har ett antal personer sett mandarinand vid flera tillfällen, om jag förstått uppgifterna rätt. Däremot har jag själv tillgodo att få se mandarinanden just här. Det är just så det är; vissa saker ska man aldrig få se, andra saker ser man hela tiden. Det är just i detta som det är så fascinerande att vistas i naturen; att man aldrig vet exakt vad man kommer få se. Jag har varit vid vissa ställen 40-50 gånger bara under senaste halvåret, och fortfarande har dessa ställen ännu inte upprepat sig. Det blir alltid något nytt.

Inte fick jag se mandarinand denna gång heller… Men väl en svartvit flugsnappare, några knipor och ett par krickor. Dessutom regnade det, vilket gav en dunkel ton över landskapet. Några bilder blev det. Bilder som jag inte hade räknat med, fast jag kan just denna plats utan och innan. Vi får se om jag får någon mandarinand nästa gång; eller så blir det något helt annat istället…

Kanske är det också därför som jag aldrig hinner tröttna på en plats.