Att sitta i naturen och fundera…

(Vid en tuva, 2012)

Det finns egentligen ingen plats där det är så skönt och avkopplande att sitta och fundera som ute i naturen. Där någonstans finns enbart sanningen. Naturen ljuger inte, och jag ljuger inte. Det är egentligen omöjligt att ljuga när man sitter där i sina egna tankar. Jag sitter där och funderar, tittar och iakttar. Ögonen ser, hjärnan tolkar och kameran förmedlar detta. Så enkelt, naket och självutlämnande. Jag är så långt ifrån människans värld, kan knappt höra något svagt surr…

Någonstans i just detta finns svaren på varför jag är naturfotograf, vad andra människor skulle tycka eller tolka eller misstro – det är inte mitt problem. Världen är full av människor som tror en massa om mig, men det är enbart den offentliga versionen. Jag är en offentlig person som alla har bildat sig en uppfattning om, en offentlig person som andra ljuger om, jag är en offentlig person som många diagnostiserar…

Men jag kan inte se dessa personer här vid tuvan i skogen… Hit släpper jag bara mina närmaste, som verkligen vet vem jag är – den personen som är något helt annat än den offentliga versionen. De som får finnas med mig där ute i naturen är enbart de personer som vet vem jag är – och det utan att jag behöver säga ett enda dugg.

När jag sitter där och funderar kan jag inte annat än skratta åt människorna, dessa som fortfarande håller på och diskuterar den offentlige personen och kommer längre och längre ifrån sanningen… Jag håller faktiskt med August Strindberg och tycker verkligen synd om människorna.

Det finns faktiskt ingen plats där det är så skönt och avkopplande att sitta och fundera som just ute i naturen…

Annonser

7 reaktioner på ”Att sitta i naturen och fundera…

  1. Jag tänker på all knott och mygg. Du har en förmåga att välja ut sådana platser.

    Det kanske är denna egenskap som krävs för att bli en bra naturfotograf och då kan ju det digitala mediumet motverka detta med sin snabbhet och hets. Kanske kan en period med enbart analog fotografering hjälpa dig att överleva alla agressiva attacker som du nu utsätts för igen och kan ge dig en stabil kärna att återvända till.

    Själv håller jag med om att natur och då speciellt äldre skog och fjäll är lugnade och ger en känsla av att komma hem. Jag har aldrig förstått de som är rädda att vara i urskog.

    Jag stöder dig i din kamp att komma tillbaka som prof fotograf och tar avstånd från all hetsjakt på din och Malins persion, men jag hoppas att du redan vet det
    /Thomas

  2. Tack Thomas, Kjell-Arne, Bengt och Petra! 🙂
    Thomas: Jag vet att du är där, vilket jag uppskattar oerhört mycket! Jag har dessutom redan ett stort analogt arkiv (runt 250 000 bilder), så jag har många att ta av. Behöver skanna fler bilder bara.
    Kjell-Arne: Takk for det! 🙂
    Bengt: Jag håller med dig! 🙂
    Petra: Och jag känner mig hedrad att ha er som vänner! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s