Digital rastlöshet…

(1)

Jag fick ett mejl för några dagar sedan som handlade just om detta med skillnaden mellan det analoga och digitala fotograferandet. Personen tyckte sig sakna en känsla i det digitala som det analoga fotograferandet hade. Jag har själv funderat till och från kring detta under de åren jag arbetat som digitalfotograf, och med jämna mellanrum försökt sätta mitt digitala fotograferande i perspektiv mot mitt tidigare analoga fotograferande. Jag vet inte om jag direkt kan säga att det digitala saknar en känsla som det analoga hade, något jag också skickade som svar tillbaka till personen ifråga. Här i bloggen tänker jag nu dela med mig av några av de funderingar jag haft.

Vad jag saknar från den analoga tiden är att allt tog längre tid, och att jag som fotograf fick lära mig att alltid vänta. Vänta på att jag hade råd att köpa mer film, vänta på att tillfället var det rätta för att fotografera, vänta på att jag hade råd att framkalla och sedan vänta på att filmerna kom tillbaka från labbet.  Jag lärde mig att snåla med de resurser jag hade. Varje film kostade 60-70 kronor, jag hade enbart 36 bilder per film, jag fick inte gå tom för film, jag fick inte slösa…

Att sedan visa fram bilderna för andra var en långsam process. Det handlade också mycket om kontakter. Vilken redaktör jag hade god kontakt med och hur långt innan jag fick lämna in materialet. Vilka reaktioner mina publiceringar fick var det också sällan man hörde. Om jag inte hade några fotokurser eller föreläsningar och fick direkt feedback på något jag hade haft publicerat – eller direkta reaktioner på de bilder jag visade. Allt tog längre tid på den analoga tiden.

Vilket också gjorde fotograferandet långsammare, det fanns ingen jäkt – inget som kunde generera reaktioner direkt. Inga bilder jag direkt kunde granska, inga bilder jag direkt kunde visa fram – eller för den delen; jag kunde heller inte obekymrad ”sprutmåla” med kameran och chansa hejvilt på om något skulle bli bra.

Allt detta fick mig långsamt att bli mer otålig som fotograf. Redan på plats kunde jag granska mina bilder, för att sedan direkt anstränga mig ännu mer. Onödiga exponeringar behövde jag heller aldrig oroa mig för, det var ju enbart att deleta… En blogg eller hemsida kunde låta mig publicera bilderna direkt när jag kom hem till datorn. Vad det kunde ta mig flera månader att utveckla på den analoga tiden, kunde jag i det digitala lära in på samma fotouflykt!

Att multiexponera direkt i kameran blev plötsligt ingen större utmaning, att lyckas med det omöjliga att fotografera småfåglar i flykt blev möjligt och inom räckhåll. Men allt började också gå snabbare och snabbare. Jag märkte med tiden att bildmängden blev större, och själva den aktiva fotograferingstiden blev allt kortare… Tiden ute i naturen blev kortare, tiden framför datorn blev allt längre…

För mig som naturfotograf har det därför varit viktigt att hitta tillbaka till det som var innan. Tiden ute i naturen vill och bör alltid vara den viktigaste för mig. Så är det idag. Tiden vid datorn är mer motorisk och, om jag ska vara helt ärlig, fruktansvärt tråkig. Jag gillar att titta på andras bilder, inte mina egna. I mitt eget fotograferande är tiden ute i naturen i särklass mer intressant. Helst hade jag velat vara ute i naturen konstant! Det är inte viktigt för mig heller om det blir några bilder alls, hetsen att hela tiden måste prestera har jag varit genom – och det slutade verkligen inte på ett bra sätt. Som nu ”hela världen” är bekant med…

Jag är egentligen i grunden ingen tävlingsmänniska. Jag vill egentligen bara vara mig själv. Vistas i naturen, göra mina bilder – och kommunicera till andra genom mina bilder för de som vill se. Helt basala frågor, jag vet.

Men det är där någonstans jag är idag. Allt får ta den tid det tar, även om jag fotograferar digitalt. Jag har hittat tillbaka till mitt analoga tempo, men nu i mitt digitala fotograferande.

(Bild 1 – Kvällsljus, 1995)
(Bild 2 – Trollstenen, 1997)

(2)

Annonser

11 reaktioner på ”Digital rastlöshet…

  1. Det var en väldigt ärlig reflektion. Intressant att få lite insikt i hur du ser på digital vs analog. Jag hade gärna själv satt upp ett mörkrum och lekt med analogt men som du säger så är det inte precis billigt. All heder och creds till old school!

  2. Just det där med att allt tar lång tid med Analoga är ett hinder för mig. Det digitala ger återkoppling snabbare och håller därför lusten vid liv.

    Jag tillhör de som forfarande fotograferar analog MF med diafilm. Dock är det för jobbigt att skanna in bilderna och sedan retuchera bort damm så det slutar vid att granska diat innn det arkiveras. När dia försvinner så kan jag i dagsläget inte bedömma om jag fortsätter med analogt. Jag har haft en dia skanner i över tre år mren inte använt den speciellt ofta.

    Så för mig är det nog en fråga om att använda en lågbrusigare fullformat kamera än att fortsätta med analogt. Jag har en portolio med nattbilder att avsluta och till den behöver jag de analoga kamrorna.

    En annan orsak är att jag gått från det klassiska landskapsfotografit till ett mer personligt exprrimentell naturfoto och då fungerar det digitala bättre.
    /Thomas

  3. Tack Erik, Thomas och Bengt! 🙂
    Erik: Det handlar ju om att hela tiden försöka sträcka sitt fotograferande ännu längre, i sitt uttryck och i sin orginalitet. Det är alltid viktig att vara ärlig i reflektionerna!
    Thomas: Det går alldeles utmärkt att arbeta i färgnegativ eller svartvitt negativ. Det måste ju inte vara dia. Om bilderna sedan ska skannas, så spelar det inte så stor roll. Har även upptäckt att färgnegativ är lättare att skanna än dia, åtminstone med min skanner. Särskilt landskapsfoto har fått lida av den digitala rastlösheten. Det är väl det enda området inom naturfoto där man inte ser någon större utveckling, tycker jag.
    Bengt: Precis, håller helt med dig. Samtidigt är det tyvärr det som den moderna människan får allt större brist på. Nu har vi människor allt mindre tid för att träffa varandra i verkligheten.

  4. Terje,
    Jag känner sedan några år en fotogaf Oleg Novikov som sålde av sin digitala utrustning och enbart fotograferar med film och Hasselblad med flexbody. Han behöll en digitalkompaktkamera däremot.

    Han säljer även sina bilder och han låter proffs skanna med bra utrustnig in de bilder som blev bra. En grov skanning sköter han själv för att välja ut bilderna men en enkel flatbedd skanner. Han sysslar enbart med klassisk landskap och i viss mån stadslandskap. Speciallist på Kina.
    Se länk:http://www.olegnovikov.com/index.shtml

    /Thomas

  5. Jag känner även till några andra fotografer som gjort likadant, men också några som fortfarande inte blivit digital. Intressant fotograf du tipsade mig om, kände inte till honom sedan innan. 🙂

  6. Analogt eller digitalt är för mig ganska ovidkommande, jag försöker istället hitta mig själv i fotograferandet, om jag någon gång hittar dit och kan öppna dörren till en större värld då har jag uppnått mitt mål. Fotograferandet har ju potentialen att bli något högst personligt precis som inom musik, lyrik eller vilken konstform som helst. När man känner att man kan formge sina känslor så att man kan förmedla det vidare då har man kommit en bra bit på vägen. Synd bara att det stressiga tempot i dagens samhälle sätter käppar i hjulet för den kreativa människan. i det avseendet var nog det mesta bättre förr.

  7. Detsamma gäller nog betraktaren, har människor tid och ork idag att drömma sig in i en bild rent meditativt eller har tidens tempo skapat en människa som hela tiden kräver tekniskt flashigt lull lull som eskalerar. Snabbätet och snabbspytt.

  8. Jeg gikk inn i den digitale verden først for rundt fem år siden. Kjenner meg igjen i din beskrivelse av de økonomiske begrensningene ved forbruk av film, venting, lukten av fremkallingsveske… osv.
    Når det er sagt så er jeg blitt en mer aktiv fotograf etter å ha beveget meg inn i den digitale verden. Jeg leker selvfølgelig mye mer og lærer proposjonalt mer i takt med økt aktivitet.
    Ellers bifaller jeg at verdien av naturfotograferingen er å dyrke tilstedeværelsen i naturen. Ta seg tid, oppleve, utforske og sette ut i livet egne planer og prosjekt. Kjenne på roen og lykken ved å skape noe eget.

    • Takk Torbjørn for din kommentar og fine synpunkter! 🙂
      Det finnes mange fordeler med det digitale, som jeg skriver om. Men det er også lett for mange at alt går så mye fortere, flere jag har pratet med er frustrert over at tiden i naturen har blitt kortere og tiden foran dataen har blitt lengre. Tror disse tanker er verdifulle å tenke over, både for seg selv og kanskje for andre. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s