Acceptans – ett förhållningssätt till tankar…

(Knipa, 2012)

Kan vi lära oss att acceptera vad som sker, runt oss i vardagen men också hur detta påverkar våra tankar? Det finns ett intressant psykologiskt exempel som jag gärna vill dela med mig till er läsare. Det ligger inom kognitiv beteendeterapi, i hur vi ska bli bättre på att hantera vår vardag. Inte minst hur vi ska bli bättre på att hantera att vi ständigt påverkas av våra egna tankar, och hur vi väljer att anpassa oss i vardagen för att hantera den stress eller ångest som dessa tankar kan ge oss. Det kan vara svårt att försöka kontrollera tankar och känslor. Ett alternativ till att försöka kontrollera dem skulle kunna vara att sluta slåss mot dem och att istället låta dem komma och gå som de vill. För att lättare kunna göra detta är det bra om vi kan förhålla oss till tankar och känslor med viss distans. Kanske inte det lättaste om man dessutom är en konstnärssjäl och beroende av både tankar och känslor i rikliga mått för att kunna fortsätta att skapa. Exemplet är som följer:

”Tänk dig att du är en busschaufför och att du kör längs en väg som har ett speciellt mål. Under vägens gång stiger det på många passagerare. Tänk dig att de här passagerarna som stiger på är din smärta, dina tankar, dina känslor, dina kroppsliga tillstånd, dina minnen och dina andra upplevelser. Vissa av passagerarna byter du gärna några ord med, några är sakliga och vissa är till och med trevliga. Andra passagerare är mycket skräckinjagande och bråkiga. Någon skriker högt och för ett herrans liv. De här högljudda och otäcka passagerarna försöker påverka hur du kör: Nu ska du minsann svänga vänster, gör det!

Allra helst skulle du vilja att de här passagerarna steg av bussen och du har också försökt få dem att göra det på många sätt. Du har stannat bussen flera gånger och sagt till dem vänligt och bestämt att gå av. De har trots det inte stigit av. Det har lett till att du blivit så upprörd att du gått bak i bussen för att resonera eller argumentera med dem. Du har till och med försökt slänga av dem. Du har dock inte lyckats. Med tiden har du hanterat situationen genom att göra vissa saker som passagerarna säger åt dig att göra för att de inte ska vara så högljudda och störa dig gång på gång. Du har börjat svänga vänster där du vet att de här bråkiga passagerarna vill och du har slutat att ta de vägarna du egentligen vill köra. Du kör inte på den väg som leder i den riktning du värderar högt.

Försöker oron och tankarna få dig att undvika vissa vägar? Kan det vara så att du har anpassat dig för att lugna de störande passagerarna, eftersom du inte vill att de ska vara så högljudda?

Du kan tyvärr inte styra över om dessa passagerare stiger på eller inte. Det du kan bestämma över är istället hur mycket passagerarna ska få styra vart du som chaufför är på väg, i vilken riktning bussen ska åka.

Bussliknelsen innehåller exempel på hur vi i våra försök att kontrollera tankar och känslor faktiskt egentligen låter dem kontrollera oss. Ett alternativt förhållningssätt skulle alltså vara att låta passagerarna få åka med bussen, låta dem skräna och väsnas, samtidigt som du kör bussen mot ett önskat resmål. Med andra ord, att låta de negativa tankarna komma och gå, utan att du låter dessa bestämma över vilken riktning du ska röra dig i. Liknelsen illustrerar även hur mycket svårare det blir att köra bussen mot våra mål när vi argumenterar och bråkar med passagerarna. Vi slutar då automatiskt att köra bussen mot det resmål som verkligen betyder något för oss.”

Idag är jag busschauffören som kör bussen mot ett bestämt resmål, oavsett hur bråkiga och skräniga passagerarna än skulle vara. Och detta fast dessa passagerare även skulle komma fram till mig i bussen och ta mig på axeln för att få min uppmärksamhet. Bussen fortsätter i samma riktning mot det bestämda resmålet och de enda passagerare jag samtalar med är de som är sakliga, men också vänliga och trevliga.

(Självporträtt, 2008)

Annonser

4 reaktioner på ”Acceptans – ett förhållningssätt till tankar…

  1. Det krävs styrka att göra sina egna spår utan att påverkas.
    Så det är bara att grattulera dig Terje att du orkar spåra igen
    /Thomas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s