Det närmar sig…

(Vitsippor, 1997)

(Blåsippor, 2002)

(Gulsippor, 1988)

(Svalört, 1995)

(Vårlök, 2002)

Snart är vi där när vårblommorna är framme fullt ut. Jag har hittills hittat snödroppar och krokus, och väntar härnäst på tussilago och blåsippa. Idag är också Mullsjön helt isfri, så även storlommen borde ha dykt upp. Våren närmar sig alltså med stormsteg… Bjuder på fem bilder på fem av de mest typiska vårblommorna för mig. Vitsipporna är fotograferade i Prästängen utanför Ängelholm i Skåne. Blåsipporna och vårlöken är från Ängelsbäckslund på Bjäre i Skåne. Gulsipporna är från Dalby Söderskog nationalpark utanför Lund i Skåne. Svalörten är från Hornsjön på Öland. Samtliga bilder är analoga.

Det angår oss alla…

(Storskrakar, 2012)

Hittade av en slump en mycket intressant hemsida, ”Det angår oss alla”, där jag bland annat kunde läsa följande:

Gang Stalking – Gängförföljelse

Det kan hända vem som helst men, de som oftast få utstå den här typen av psykologisk terror är de personer som har fått våldsverkaren att känna sig underlägsen. Det finns många olika ”typer” av gängförföljelse men den vanligaste tycks vara den där våldsverkaren använder andra människor som ”redskap” i sitt försök att ”knäcka”/tysta sitt ”offer”. Genom att manipulera sanningen så får våldsverkaren dessa personer att agera som hans/hennes förlängda arm.

I spetsen av dessa ”gruppterroriseringar” finner man oftast en individ med en personlighetsstörning så som psykopati. En individ som njuter av att se andra lida och av att kunna lura och manipulera andra människor till att agera som hans/hennes ställföreträdare/förlängda arm. Makt och kontroll över någon annan/andra, är det som driver dem.

På sätt och vis kan den här typen av trakassering liknas vid forna dagars ”häxjakt”. Individer som låtit sig luras eller deltar av egen illvilja börjar håna, skratta åt, eller på en rad andra sätt terrorisera ”offret”. Att en hel grupp av människor nu ger sig på ”offret” gör det givetvis mycket svårare för honom/henne att ”stå pall” för trycket. Syftet med att sätta igång den här typen av ”gruppterrorisering” är givetvis att få ”offret” att till sist begå självmord, s.k., ”mord genom självmord” eller stressa honom/henne till döds.

Ett aktivt bimotiv…

(Skata och måne, 2012)

En bild delas in i ett huvudmotiv och ett eller flera bimotiv. När man fotograferar fåglar är det lätt att bilden enbart innehåller ett huvudmotiv, och där resten av bilden är mer passiv och ligger i olika oskärpeområden. Det är lätt att man glömmer bimotivens betydelse. I bilden på skatan gjorde jag därför motsatt mot vad många kanske skulle tro. Månen var framme på himlen, och i underkant plasserade jag trädtoppen där skatorna ofta brukar sitta. Sedan var det bara att vänta, på skatorna. Jag behövde inte vänta länge innan en skata kom flygande, satte sig i trädtoppen en kort stund, och flög sedan mot mig. När den var tillräckligt nära tryckte jag av bilden. Och då givetvis hela tiden med vetskapen att månen också kom med i bild. Jag valde alltså tillfället, när omgivningarna var på sitt bästa, för att fotografera skatan i flykt. (Pentax K7, 78mm, bl 5.6, 1/640 sek och 100 ISO)

Storlommen som ligger och simmar i soluppgången blev till på ett lite annat sätt. Här i Mullsjön häcker sedan många år 1-2 par med storlom. Runt sjön går det en gång- och cykelväg. Det är lätt att ta sig runt, och storlommen har genom åren också blivit van med folk. Minns de gångerna när jag varit på Landhs konditori och njutit av kaffe med tilltugg i trädgården utanför och ner mot sjön. När storlommen simmat bara ett tiotals meter utanför… Bättre underhållning när man sitter och fikar, har jag svårt att tänka mig… Vid just detta tillfälle var jag vid sjön för att fotografera soluppgången och morgondimman. Det var precis i början av september när det är underbar morgondimma nästan varje morgon. Plötsligt var storlommen där, precis utanför dök den upp och låg där helt obekymrad ett antal sekunder. Landskapsfotografen med sol och dimma i sökaren fortsatte fotografera med vidvinkel, men nu med storlommen som ett extra intressant element i bilden. (Pentax K20D, 18mm, bl 11, 1/1000 sek och 100 ISO)

Två bilder på olika fåglar, men där båda bilderna egentligen hade fungerat som bilder även utan fåglarna. Då bimotiven är så aktiva att båda också egentligen är landskapsbilder, men med fåglarna som en liten och intressant intressepunkt – vilket gör det till fågelbilder där miljön runt nästan är viktigare än fåglarna.

(Storlom och morgonsol, 2010)