Bildkommentaren – ”Edsviken” av Thomas Eriksson

(Edsviken, foto: Thomas Eriksson)

Det är en fascinerande bild som Thomas Eriksson har lämnat in till ”Bildkommentaren”. Ett utsnitt av ett landskap med få element, få färger – och dessutom presenterat i ett lugnt och harmoniskt bildformat, det kvadratiska. Här finns inga motiv som insmickrar eller imponerar, utan allt känns avskalat. Ja, nästan innehållslöst på gränsen till banalt. Utan att vara det!

Thomas berättar själv om bilden: Bilden är tagen under en promenad i Edsviken utanför Stockholm. Den är tagen med kompaktkamera Panasonic LX5. Bilden är försiktigt bearbetad i Lightroom och Photoshop främst för att stärka sidoljusets mönster samt att få behålla den blå tonen som skall stärka känslan av kyla. Dock är skärmen ej kalibrerad sedan jag har bytt videokort så det kan finnas ett violett färgstick. 

Motivet triggade igång mig när jag såg stenen i förgrunden och sidoljuset. Sedan arbetade jag en stund för att få balans i bilden. Kompaktkameran kan ställas om till det kvadratiska formatet och det gjorde jag direkt innan jag började bearbeta motivet. Jag anser att ett rektangulär format skulle inte ha fungerat då rörelsen ut bilden stärks och bilden tappar sin balans. Denna typ av bild är lite främmande för mig. Det blir mest en träning i att balansera bildelement efter en teoretisk konstruktion. Jag föredrar att arbeta efter ett koncept och framförallt spegla mitt känsloläge genom bilderna. Att arbeta med dessa teoretiska övningar ger inte samma tillfredställelse som att bearbeta känslor men jag antar att övningarna behövs för att utvecklas vidare. Oftast krävs det något extra i bilderna för mig, en stark känsla eller att bilden förmedlar något som får mig att tänka efter. För att citera Göran Segeholm ”För att en konstnär ska ha tillträde till din känsla så måste han in i ditt huvud, och den enda vägen dit är att få dig att reagera på form och innehåll”. Därför tränar jag sedan några år mycket på form och innehåll och går givetvis på utställningar och läser böcker som kan ge mig ny stimulans.  Vidare lägger jag också mer tid i efterbehandlingen av bilden för att stärka dess berättelse. 

Bild Data: Bilden tagen: 2012:02:20 14:43:47. Kamera: Panasonic DMC-LX5. Bländare: f/5.6. Slutartid: 1/125 sek. Känslighet: ISO 80. Brännvidd: 14.9mm. Mätmetod: Spot. Exponeringsmetod: Manual. Vitbalans: Auto white balance(misstag borde vara på sol).

Inom naturfotografi, och även i viss mån inom landskapsfotografi, är det vanligt att skönheten och det exotiska blir bärande krafter. Något är vackert och tilltalande, därför fotograferar man. Något är exotiskt och annorlunda, därför fotografer man. Motivets dekorativa krafter blir orsak till fotograferande. Dekorativt blir synonymt med visuellt, eller att något alldagligt och fult inte kan vara visuellt tilltalande. Många bedömer en bilds kvaliteter i förhållande till motivets kvaliteter.

Om man däremot skulle titta lite mer på exempelvis landskapsbilderna till amerikanerna Robert Adams eller Lee Friedlander, då upptäcker man snabbt att så behöver det verkligen inte vara. Här framstår det banala, eller det alldagliga, i all sin ”glans”. Ofta med så stor visuell tydlighet att vi som tittar på bilderna ibland börjar småle. Vi känner så väl igen situationerna eller motiven, men vi har missat det geniala att fånga detta på ett fascinerande och tilltalande sätt. Här i Sverige räcker det att titta på bilder av exempelvis Gerry Johansson, John Webb eller Gunnar Smoliansky – så kan man med tydlighet få uppleva just detta.

Inom det området som ofta klassas som ”äkta naturfotografi”, där ser vi sällan dessa bilder. Där är landskapen fortfarande dramatiska, fåglarna sällsynta, däggdjuren skygga och blommorna vackra. En skånsk leråker en mulen höstdag, en gråsparv, en vildkanin i parken eller en överblommad fibbla – det ser vi sällan. Om då inte ljuset varit fantastiskt och solnedgången rödare än någonsin. Naturbilderna ser ut som vi lärt oss att naturen ska se ut, den natur vi ser i vardagen när ljuset är som tråkigast – de naturbilderna ser vi sällan. Fotograferade på ett sådant sätt, att vi kan se genialiteten från fotografen. Vi visualiserar sällan ”det fula” eller ”alldagliga”.

Just därför tycker jag att denna bild är fascinerande, och då på många olika sätt. Elementen är få och säger egentligen inte så mycket. Men de behövs i bilden för att skapa en känsla av harmoni och helhet. Färgerna är inte ”hysteriska”, utan mer ”down to earth”. Snön är inte skinande vit, eller spännande blå. Bilden saknar ett hänadsväckande djup; här finns ingen obligatorisk horisont och himmel som avslutning. Bilden är ett utsnitt, ett stramt utsnitt – för att tvinga mig som bildbetraktare att vandra runt mellan bildens få element. Bilden är avskalad och kraftigt förenklad i sitt uttryck. Vi får se en sten eller isklump i förgrunden till höger. Vi ser sedan en hålighet i isen, som drar till sig extra uppmärksamhet på grund av att den nästan är en kloning av stenen eller isklumpen. Vi gillar ju upprepningar när vi tittar på bilder.

Bilden har ett avskalat men fascinerande linjespel. Några parallella diagonaler, och givetvis de parallella horisontala ljuslinjerna som blir bildens mer vitala delar. Bilden avslutas med mörkare toner uppåt i bilden, för att få blicken att stanna kvar. Vi tvingas fortsätta att vandra ”runt-runt” i en ständig cirkel, givetvis också förstärkt av bildens kvadratiska format. Just detta att jag som bildbetraktare tvingas vara kvar i bilden, fast bilden innehåller så få element – däri ligger bildens intressanta och fascinerande kvaliteter. Detta skapar ett intressant motsatsförhållande, vi tvingas titta och titta. I ett alldagligt motiv som kunde fotograferats varsomhelst i Sverige. I detta ser jag också en mission med bilden, oavsett om detta varit medvetet eller omedvetet från fotografens sida.

Kanske kan man uppleva bilden som en rent teoretisk lektion i bildkomposition, men jag upplever bilden som fascinerande i sin kärvhet. Här får man ”inget gratis”, och man tvingas stanna kvar för att titta och förundras. Och då har väl också fotografen lyckats; just det att öppna ögonen för andra. I deras vardag, när man kanske börjar titta på det alldagliga med nya friska ögon.

Allt som allt; en riktigt intressant och fascinerande bild Thomas. Gratulerar!

________________________________________________________________________________________________

BILDKOMMENTAREN
Ni läsare kan när som helst skicka in en av era bilder för att få mina kommentarer. Ni skickar då in en bildfil över mejl till terje.helleso@gmail.com, och glöm inte att märka mejlet med ”Bildkommentaren”. Bilden ska vara i jpeg med längsta bildsida 600 pixlar, motivet spelar ingen roll. Naturbild eller inte. Ni lämnar med en liten berättelse om bilden med en bildtitel till bilden. Enbart 1 bild kan ni skicka in, ni kan först skicka in nästa bild när er bild har blivit kommenterad. Ni får heller inte vara anonyma! Har ni en egen blogg eller hemsida, glöm inte att lämna även denna i mejlet så länkar jag vidare när bilden publiceras och kommenteras.

Jag kommer med jämna mellanrum presentera en av dessa inlämnade bilder, och lämnar sedan en lång och omfattande kommentar till bilden. Har ni frågor om er bild kan ni lämna dessa i berättelsen till bilden, så kommer jag göra så gott jag kan med att besvara dessa frågor. Välkomna att skicka en bild över mejl från och med idag.

Annonser

Personliga platser – Ålsjön…

(Septembermorgon vid Ålsjön, 2008)

Det finns platser som är oerhört speciella, utan att jag direkt kan säga varför. Platser som haft och har stor betydelse för mig som person och bildskapare. Vissa av dessa platser har även påverkat mig i så stor grad att jag förändrat mitt skapande, att jag fått ett annat perspektiv till livet och till mig själv. I denna serie i bloggen tänker jag presentera dessa platser för er. Kanske kan jag ge er tips på intressanta fotoplatser, kanske kan jag tipsa er om ställen där ni själv också kommer upptäcka något speciellt. Kanske kan även ni känna av att platserna är speciella. I vilket fall så kommer jag framöver presentera några av de platser som är mest speciella för mig som människa och som bildskapare. Jag fortsätter nu med en plats precis utanför Söderhamn i Hälsingland, nämligen fågelsjön Ålsjön.

Ålsjön är en mycket grund slättsjö och det är länets förnämsta fågelsjö. Naturreservatet, som ligger strax söder om Söderhamn, är lättillgängligt och till stor del handikappanpassat. I norr gränsar sjön mot jordbruksmarker och i söder växer urskogsartad skog i en bitvis brant sluttning ner mot sjön. Stora delar av sjöns yta täcks av vass och på de öppna vattenytorna finns rikligt med näckrosor och annan flytbladsvegetation. Fler än 60 fågelarter häckar regelbundet vid Ålsjön, och mer än 200 arter har noterats. Änder, sumphöns, vadare och måsfåglar syns ofta, liksom kärrhökar, fiskgjusar och andra rovfåglar. I sjöns omgivningar häckar ugglor och ett stort antal tättingar. Från ett fågeltorn i området kan man överblicka den långsmala sjön. Ålsjön är mycket grund. Den har genom årens lopp sänkts vid flera tillfällen, vilket medfört att den snabbt vuxit igen. På sextiotalet började man inse sjöns värde som fågelsjö och att en restaurering var nödvändig. I samband med ett vägbygge 1978 blev det möjligt att höja sjöns vattenyta 70 cm. Sedan 1992 ingår också en stor del av den urskogsartade barrblandskogen på sjöns sydsida i naturreservatet. Skogen är sluten, med många grova tallar och granar och det finns även ett litet inslag av björk. Här finns ett intressant växt- och djurliv. Flera lundväxter, som tibast, gullpudra, skogssallat, stinksyska och strutbräken växer i skogen, som även är en viktig häckningsbiotop för hackspettar och rovfåglar. (Info från Länsstyrelsen Gävleborg)

Under de sju åren jag bodde i Söderhamn blev Ålsjön lite av ett smultronställe för mig som naturfotograf. Här var jag ofta flera gånger i veckan, året om. Kanske mest mellan april och september när fågellivet är som mest intensivt. Jag arrangerade också ett större antal olika fotokurser och fotouflykter till Ålsjön. Särskilt arbetade jag med lärkfalk, brun kärrhök, sävsångare, sothöna, trana, enkelbeckasin, grågås, vitkindad gås, svarthakedopping, kricka och årta. I urskogen söder om sjön satt jag ofta och väntade på järpe, pärluggla och gråspett. Under första halvan av juni är det stor kläckning av trollsländor, och det är svårt att hitta en plats som kan erbjuda fler fotomöjligheter. Utan överdrift sitter det trollsländor ”överallt”. Vill man fotografera lärkfalk är Ålsjön kanske en av de bästa platserna i Sverige! Vinterstid är det lugnt vid Ålsjön, det är sällan öppet vatten. Men området kan då erbjuda goda möjligheter även för däggdjursfotografen; här finns goda möjligheter till nära möten med både rådjur och räv. Med jämna mellanrum uppehåller lappuggla sig i området under vintern. Kärrskogarna, och även urskogen söder om sjön, erbjuder landskapsfotografen spännande motiv.

På andra sidan E4:an ligger Ålsjöängarna, eller Maden som det också kallas. Detta område återkommer jag till i ett eget inlägg framöver.

Några svartvita skogsbilder…

(Skog 1, 2009)

(Skog 2, 2010)

(Skog 3, 2011)

(Skog 4, 2011)

(Skog 5, 2011)

För ett kort ögonblick var det full snöstorm precis utanför fönstret… Snacka om att vädret är nyckfullt, det kändes ju att våren verkligen hade kommit. Men så är det väl typiskt marsväder, eller aprilväder beroende på var i Sverige man bor. Men vet aldrig riktigt från dag till dag, idag snöstorm och för några dagar sedan var det 17 plusgrader och soligt…

Bjuder er på en serie svartvita skogsbilder. Jag älskar svartvitt, och är även nästan barnsligt förtjust i att fotografera olika skogsbilder. Särskilt det att arbeta med ”kaoskomposition” som jag berättade i ett tidigare inlägg, med bilder från Gammelskogen igår. Tre av dessa bilder är också från Gammelskogen. Bild 2 är däremot från Maltesbro utanför Mullsjö och bild 3 är från skogarna norr om Mullsjö. Kamerorna var Pentax K7 och K20D. Brännvidder mellan 43mm och 220mm. Olika slutartider och bländaröppningar. Olika filter för svartvitt (mest rödfilter och grönfilter). Bilderna 1, 2 och 5 är dubbelexponeringar. Bild 3 är på 400 ISO, resten på 100 ISO.