Bilden är mer än motivet…

(Morgondimma, 2009)

Kan en bild säga något mer än att berätta hur ett motiv ser ut? Just denna fråga har varit en bärande drivkraft för mig som fotograf under alla år. Vad säger en fotografisk bild till en bildbetraktare, och vad kan den säga? Är den fotografiska bilden evigt förknippad med hur ett motiv ser ut, och att bildbetraktarna alltid först gör en subjektiv bedömning mot motivtyckande eller motivgillande – innan man överhuvudtaget kan ta till sig vad bilden säger utöver detta?

Den ena bilden är från Trollsjön utanför Mullsjö och visar morgondimma. Den är dessutom i svartvitt, relativt otydlig och fri för tydliga referenser. Det är detta vi ser, förutom att vi sedan innan vet eller kan föreställa oss att det är ett fotografi. Men ser vi mer i bilden? Kan vi, eller vill vi se något mer? Är vi intresserade av att tänka oss in i bilden, att fundera över vad som varit fotografens budskap i någon form.

Just i dessa frågeställningar är fotograferande bildbetraktare betydligt sämre att läsa fotografiska bilder, än andra bildintresserade bildbetraktare. Vi utgår alltid från våra egna preferenser; hur kan fotografen ha gjort bilden eller hur skulle jag gjort om jag varit fotografen. Ofta fastnar vi i tekniska lösningar eller fotopraktiska funderingar. Vi försöker lista ut, hitta gåtorna i teknik och motiv. Som om den fotografiska bilden enbart är en gissningstävling. Ofta tröttnar vi om bilden kräver för mycket, eller att bilden inte fallar oss i smaken. ”Så skulle inte jag gjort, om jag fotograferat…” Vi avvisar något, innan vi egentligen börjat läsa bilden, som bild!

Den andra bilden är från Skärjån i södra Hälsingland och visar en stjärtmes. Den är dessutom mycket nära, tittar rakt in i kameran och har ett lite mer udda utsnitt. Hela fågeln syns dessutom inte i bild… Det är detta vi ser. Vi kan också föreställa oss att det är ett fotografi, och sedan erindra att just denna fågelart ser man inte så ofta. Det finns inte så många bilder på stjärtmes, särskilt inte bilder där man inte kan ser den extremt långa stjärten som gett fågeln dess namn. Men ser vi något mer i bilden? Kan vi, eller vill vi se något mer? Är vi intresserade av att tänka oss in i bilden, att fundera över vad som varit fotografens budskap i någon form.

Även här är fotograferande bildbetraktare betydligt sämre på att läsa bilden. En naturfotograf fascineras över att det är en stjärtmes, och börjar rikta sina tankar och funderingar mer mot svårigheten att göra bilden – än att tänka på vad bilden egentligen säger. Vi börjar fundera över vilken brännvidd fotografen valt för att komma så nära, eller om fotografen använde gömsle… En vanlig fotograf, med mycket begränsade fågelkunskaper, har kanske ett öppnare sätt att läsa bilden – och sedan visar bilden dessutom ett djur, något vi inte kan se i den andra bilden på morgondimma. Djur har ju samma kommunikationskraft som människor, särskilt om djuret har ett mänskligt uttryck i sig. Djur får helst inte ”enbart vara djur”, om bilden ska ha en möjlighet att direkt kommunicera på en bildbetraktare. Och då särskilt en icke-naturkunnig bildbetraktare. Det kan annars lätt bli kommentaren ”det är ju enbart en djurbild, eller naturbild…”

En bildkommentar säger alltid mer om den som kommenterar, än om bilden i sig. Så har det alltid varit, och kanske kommer det fortsätta vara så. Bildbetraktarna vill alltid fortsätta vara sådana som vill välja vad man vill ta emot – mer än att öppet lyssna till vad bilden eventuellt berättar. I sitt bildspråk, med alla sina gåtor och abstrakta ingredienser. Det konkreta är ju alltid lättare att förklara än det mer abtrakta, och för många av oss är det fotografiska bildspråket ”rena grekiskan”…

Slutligen tröttnar vi och börjar fråga fotografen om vad som är meningen med bilden. Vi frågar fotografen om vad fotografen vill berätta, för att vi själva inte kan eller vill tänka. Eller så orkar vi inte…

Eller?

(Stjärtmes, 2007)

Annonser

5 reaktioner på ”Bilden är mer än motivet…

  1. Det finns så många som betraktar bilder, dom flesta som är på en utställning tex tänker nog inte så. Dom är där för att titta på bilder som dom tycker om vilket innebär att dom inte tänker ”bakvänt” på vad just fotografen tänkte eller kände när han/hon tog bilden. Förr kunde jag själv vara en sån person som mestadels bara tittade på bilderna. Men med åren har jag lärt mig att dom flesta bilderna har en ”själ” att varje bild måste betraktas från olika synvinklar. Jag försöker lära ut detta bland mina anhöriga och bekanta men jag tror inte att det är ett bildtänk som är medfött. En bild kräver fördjupning men oftast är det kanske just första ögonblicket som gör att man tittar mera och finner kanske då det där lilla extra.
    Trevlig helg!
    Morgan

  2. Tack Børge och Morgan! 🙂
    Børge: Takk så mye for de fine ordene! 🙂
    Morgan: Det visuella kan vara en ingång i det att vilja titta mer på bilden, något jag upptäckt flera gånger. Sedan är det givetvis skillnad på publik och publik, en publik med ett grundat bildintresse reagerar på ett annat sätt än en publik med ett naturintresse. Det finns många som inte tänker på fotografen när de ser bilder, kanske för att de fotografiska bildintresset inte finns där – eller att de inte vet vad de ska se efter. 🙂

  3. Takk Kjell-Arne! 🙂
    Hvilket av bildene du mener vet jeg ikke, men det kanskje er begge? Håper du får en fin søndag i vårsolen. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s