Bilden är hela bildytan…

(Trollslända, 2008)

Något av det som fascinerar mig mest i skapandet av den fotografiska bilden är hur jag fyller ut hela den fyrkantiga bildytan. Antingen det är skarpa föremål, eller olika oskarpa eller suddiga fält. Allt som återges inom bildens fyra kantar har ju lika stora betydelse för hur man bedömer bildens innehåll och uttryck. Från minsta lilla obetydliga detalj längst ut i något hörn bildas helhetskänslan. Det finns egentligen ingenting i bilden som jag som fotograf inte redan sett eller gjort en bedömning av. Vad som ligger i skärpa, eller vad som nu anses vara det självklara huvudmotivet – det är bara en liten del av vad den fotografiska bilden berättar om.

Vad som sedan sker mellan bildens olika element; från de mest betydelsfulla till de mest betydelselösa, i detta förhållande uppstår sedan bildytans rörelse och dynamik. Här kan bilden bli antingen aktiv eller passiv, eller lugn och harmonisk – eller disharmonisk och dynamisk. Vad som sker i förhållandet mellan elementen, häri ligger den fotografiska stillbildens kvaliteter. Det är också i detta förhållande som jag kan arbeta fram helhetskänslan; antingen den är av mer dokumentärt värde eller att bilden har ett mer dolt symbolisk innehåll.

(Råbock, 2011)

Att enbart ”sikta och skjuta”; och sedan göra de enklaste bedömningar som exponering, skärpa och att man lyckats fånga något ovanligt – då missar man enormt mycket av vad den färdiga bilden berättar. Eller vad bilden kan berätta. Sedan första början i mitt aktiva fotograferande så har jag alltid gjort bedömningar av hela bildytan. Under de första åren, långt innan autofokus ens var påtänkt, så hade vi fotografer en snittbild på mattskivan som ett fokuseringshjälpmedel. Snittbilden var placerad i bildytans absoluta mittpunkt. Vilket gjorde att jag aldrig använde den som hjälpmedel med att få in den exakta skärpan. Jag ogillade att allt skulle utgå från bildens centrum; för vad hände om jag valde att placera de olika bildelementen på alla möjliga andra ställen i bilden än just i centrum? Eller varför skulle jag alltid först placera något i centrum, för att därefter göra den kompositionen jag önskade? Tänk på alla dessa snabba förlopp där jag inte skulle ”hinna komponera”, om jag först gick via snittbilden i centrum. Jag lärde mig därför att ställa in exakt skärpa, eller precis rätt grad av oskärpa, direkt på mattskivan.

När jag sedan bytte till Nikon F3 i mitten av 1980-talet, där jag hade möjligheten att byta mattskiva – då bytte jag ut standardmattskivan till mattskivor antingen utan snittbild, eller att jag hade ett rutnät helt uppbyggt efter den klassiska tredelningsregeln. För att ytterligare få kontroll över hela bildytan. Rutnätet gjorde det också lättare när jag gjorde olika dubbelexponeringar och ville komma ihåg exakt vart jag hade månen i den föregående bilden när jag skulle göra en nattbild på landskap och måne. Så fortsatte jag även när autofokus kom; fokuspunkten när autofokus fungerade var i mitten, och den hade då ersatt den tidigare snittbilden. Först mot centrum för att få in skärpan med hjälp av autofokus, sedan skulle man ”hinna komponera”.

Med tiden fick vi flera fokuseringspunkter, men jag fortsätter som tidigare. Manuellt med fokusering direkt på mattskivan, åtminstone så länge min syn inte blir sämre. För att få fortsätta ha kontroll över hela bildytan, så att bilden får den helhet jag önskar. Vi har väl alla våra egenheter eller rutiner i fotograferandet, så även jag.

(Solnedgång, 2010)

Annonser

11 reaktioner på ”Bilden är hela bildytan…

  1. Världsklass Terje! Riktigt fina bilder!

    Kompositionen är a och o för att skapa harmoni och spänning i bilden. Det är en sak att förstå teorin men en helt annan sak att kunna omsätta teroein till praktik. Det behärskar du till fullo.

    Jag började i slutet av åttiotalet med kameran efter farssn, en FM2 vilken jag snabbt bytte mattskiva i. Jag hade ett par Tokina zoomar, också efter farsan. Men inget med längre brännvidd. Köpte ett Novoflex på annons av Naturforografen Axel Ljungqvist. Det kom väl till hands ute i fågelmarken. Problemet med original mattskiva med snittprisma i mitten var att snittprismat blev svart med långa brännvidder vilket gjorde det omöjligt att focusera med hjälp av snittprismat. Det var också svårt att fokusera snabbt och exakt med hjälp av mattskivan då sökarbilden var grådassig pga för litet ljusinsläpp. Men det gick att lära sig att få någorlunda rätt focus genom att se bilden som helhet och inte detaljstudera någon liten del av bilden. Med en konverter på Novoflexen blev slutartiderna långa och sökarbilden mörk. Det var rena turen om någon bild händelsevis råkade bli skarp i mitten av vinjetteringen. En skarp bild blev nästan som ett olycksfall i arbetet 🙂

    /Anders

  2. Önskar jag kunde ställa skärpan manuellt…autofokusen gör att jag blir sååå begränsad i kompositionen av bilden, minst sagt! Men, ögonen, tillåter det inte. Dags att byta glas i glasögonen sedan länge men även då blir det nog inte tillräckligt.

    Ställer jag skärpan manuellt så ser det ut så här: jättesuddigt-mindre suddigt-suddigt-blir det inte bättre fortfarande suddigt!!-suddigt-mindre suddigt-jättesuddigt.
    Ja, det är min ”skala” på skärpeinställningen manuellt! 🙂

    Så jag kör autofokus, när jag inte använder stativ och ställer skärpan via liveviewn, men inte heller då blir det så skarpt som jag vill!
    (blir vansinnig på det här med skärpan..)

    //Boije

  3. Tiden läker alla sår heter det. Tror det funkar faktiskt, fast jag har varit väldigt besviken, minst sagt. Men lite hjärnsläpp är bara mänskligt och det borde vara lätt att gå vidare, om man vill. Finns ju viktigare saker här i livet att lägga tid på än att älta gammalt.

    Gillar dina tankar kring bilderna, du är en mästare på att få fram det väsentliga. Inte konstigt att du haft många föreläsningar, och bra sådana!

    Intressant det där med manuell focus och dina vanor. För mig är det än blandning mellan auto och manuell. Imponerande att du hinner med när det gäller flygande fåglar.

    / Tommy

  4. Tack Anders, Wictoria, Tommy och Karin! 🙂
    Anders: Jo, det kommer jag så väl ihåg. Hade själv en Novoflex under några år. Och just att den ena halvan i snittbilden blev svart var rätt störande att ha i mitten när man skulle fotografera. På min första kamera kunde jag inte byta mattskiva (Nikon FM), och inte heller mina andra kameror i början (FE och FA). Och Axel Ljungquist minns jag så innerligt väl, en oerhört snäll och ödmjuk person. Jag satt vid hans favoritplats på Hunneberg (efter tips från honom) och väntade på älg. Men det blev inget. Tror detta var i 1989. 🙂
    Wictoria: Du får skärpa till dig nu… 🙂 Skämt åsido, det med synen ska man inte skoja om. I höstas fick jag själv veta att jag fått grå starr, så nu får vi se hur synen utvecklas även för mig. Och jag som sett som en hök under hela livet. Det kanske blir en operation så småningom.
    Tommy: Tack för att du hittat tillbaka, men också för dina fina ord här. Det är ju lättare att förlåta andra, sägs det. Själv kommer det för min del dröja rätt länge innan jag förlåtit mig själv för det jag gjorde. Men jag tänker kämpa vidare, och i allt detta har jag lärt mig massor att ta med mig vidare. Vi kanske ses på en föreläsning framöver. 🙂
    Karin: Tack för dessa fina ord! 🙂

  5. Herlige bilder og som alltid fylles hele billedflaten med inntrykk som er med på støtte opp om motivet og bidra til hvordan blikket ”leser” bildet. Alltid inspirerende Terje!

  6. Kan bara skriva, fantastskt bra bilder, som vanligt! Dessa var dock extra bra tycker jag.

    Trollsländan måste ses på stor kopia, har alldrig sett en bättre bild på en slända. Helt makalösa färgtoner och det viktiga, att få den fina miljökänslan. Det som är så svårt att åstadkomma. Gör en fondtapet!

    Kul att läsa om fokusering förr och nu. Det där förr, känner man väl igen. Började med långa telen och Leicaflex, det var ett Telyt 560. Leitz hade ingen konverter, så jag fick ett Nikon 1000mm (spegel), ombygt till Leica R3 med automatik. Nikongluggen funkade givetvis även till R4:orna, det var mina sista fabrikat. Sen kom autofokus, då blev det Canon, sega Leitz i Wetzlar hängde inte med där!

    Nu har jag 600 mm som längst, med 2x extender och 1,4, ibland med båda tillsammans. EOS 1:or klarar ”one shot” på stillastående motiv, men det går segt, men ok.

    Men det är tyngre nu, Telyt 560 och Nikon 1000mm (spegel) tillsammans, är dock lätta objektiv. Men ett 600mm och ibland 300mm 2,8 samtidigt blir bara för mycket!

    En interssant uppgift om Telyt 560, är att min med bländre 6,8 vägde 2,3 kg. Tidigare så gjorde Leitz sitt 560 med bländare 5,6 och det vägde betydligt mera. Men min 6,8 hade en fin fokusering, ungefär som att zooma med min 35-350mm, skjuta och dra, fram och tillbaka.

    Tror att Bo Kristiansson, den välkände filmaren, hade en Telyt 560/5,6 till sin filmkamera.

    Hoppas det inte blev för mycket objektivnörderi.

  7. Tack Jorma, Børge och Lars! 🙂
    Lars: Du behöver inte be om ursäkt för ditt objektivnörderi. Jag är själv helt ointresserad av prylar, men är samtidigt med i din berättelse. Telyten känner jag till, däremot arbetade jag med motsvarigheten Novoflex under ett antal år. Hade en grön variant på 400mm, som jag gillade och arbetade mycket med. Sedan hade jag också 1000mm spegeltele från Nikon. Har även arbetat med Nikons 800mm, både den med ljusstyrka 5.6 och den äldre med ljusstyrka 8. Arbetade under några år även med 600mm på ljusstyrka 4. Har genom åren haft 5 olika 400mm; första var ett Vivitar 400mm/5.6, sedan Nikons på ljusstyrka 3.5, sedan Novoflexen, en mindre och kompakt Tokina 400mm/5.6 som jag fortfarande har kvar – och sedan 1999 en 400mm på ljusstyrka 2.8. Har även haft ett antal andra teleobjektiv, men har kvar ett 500mm spegeltele som jag arbetar med fortfarande med jämna mellanrum. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s